Jag pratar med kvinnor och män som tidigt i livet varit utsatta för sexuella övergrepp, haft föräldrar som inte besuttit den minsta förståelse om vad kärlek är för något, och som gång på gång utsatts för svek. Jag pratar med dem som utsatts för otrohet i flera av sina förhållanden, och som fått känna tilliten gå mot sin förintelse. Ett självförtroende som skickats i exil. Inte en gång utan många!
Människorna som jag tänker på när jag skriver det här inlägget, skulle kunna vara nerbrutna, cyniska, bittra, fyllda med aggression och en kvävande misstänksamhet. Enligt vissa teorier ”borde” de vara fullständigt omöjliga att ha att göra med. De skulle kunna vara slavar under alla möjliga former av missbruk, avstängda som personer så att de formats till bl.a. narcissister och psykopater, men det är de inte.
Om det inte var för att de någonstans djupt där inne bar med sig någonting som alltid varit intakt. Några kallar det själ, högsta jag, essensen av vårt varande, kärnan i att vara människa etc. Benämningen är inte viktig, utan vad vi kan göra med det och vad det gör med oss.
Trauman kan göra människor till demoner. Men jag har mött dem som blev till änglar. Jag är inte ute efter att försköna och romantisera, utan reflekterar kring vad det är som får människor att välja så fullständigt olika riktningar. Varför?
Teorin om anknytningsmönster är en modell av verkligheten. Den är inte verkligheten, utan ett fantastiskt fint verktyg för att bättre förstå oss själva och andra. Just det här med att kunna se sig själv, inse och reflektera, kan vara skillnaden mellan himmel och helvete. Förståelse ger oss möjlighet att skapa sammanhang, som in sin tur leder till insikter och mening. Detta i kombination med handling skapar förändring. Utveckling är liv!
Vi har ett val: att köra på i samma gamla utslitna spår, kopiera och repetera det som andra före oss gjorde och som skadade. Eller att utvecklas! Vi kan behandla en partner och vår egen person på ett sätt som skapar avstånd, ensamhet och sorg. Eller börja leva mer medvetet så att de som kommer oss nära känner sig respekterade, hemma och älskade.
När vi börjar göra annorlunda förändras strukturen i våra hjärnor. Vilken hissnande tanke!
Michael Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar