Du känner dig kroniskt liten och oduglig tillsammans med honom eller henne. Ingenting du gör är tillräckligt i partnerns ögon, och ett litet misstag förstoras upp och granskas under mikroskop. Om och om igen tills du känner dig tillintetgjord. Du har börjat tro på berättelserna som den andre tvingar dig att lyssna till. Ja, du lyssnar därför att du älskar mannen eller kvinnan.
Eller gör du verkligen det?
Det är enormt lätt att förväxla beroende med förälskelse, sexuell attraktion och kärlek. Forskning har visat att neurokemiskt sett, är samma områden i hjärnan aktiva i en nyförälskad person som i en kokainmissbrukare. I destruktiva relationer kan vi hamna i en låsning: ”Men jag älskar ju honom!” Hjärnan får oss att tro att vi älskar när det egentligen handlar om abstinens efter känslotoppar, i ett annars så mörkt relationshus. Allt är ju bättre än kylan och bråken, och tänk vilken lättnad vi känner när det är lugnt mellan varven:
”Kanske har han/hon äntligen börjat förändras!? Om jag bara ändrar lite på mig själv…anstränger mig ytterligare?”
När ska vi börja se härskarpersoner som de är, och inte hur vi önskar och hoppas att de vore?
Det finns tyvärr alltför många människor som sedan barnsben tvingats vänja sig vid kaos, distans och icke kärlek. Vår mänskliga natur har det inneboende i hjärtat (i alla fall inom de allra flesta), förmågan att intuitivt veta hur det friska ser ut. Men de gamla koderna gör att vi trillar dit – i det förgiftade!
Kärlek gör dig lycklig och lugn. Den ger dig ett sunt rus av tillit. Den gör att du somnar på kvällen och vaknar på morgonen med ett leende i bröstkorgen.
Jag har själv varit i det som fördunklat mitt seende och tappat bort mig själv. Det är därför som jag skriver om och föreläser i ämnet. Jag vet att alla – även du kan bryta dig loss från det som just nu håller dig fängslad i ett kognitivt/emotionellt fängelse.
Det går att bryta förtrollningen som får dig att tro på att mannen eller kvinnan, som behandlar dig under all värdighet, en dag kommer att förändras. Kanske, kanske vaknar personen en dag till och inser vad du utsätts för. Kanske börjar han/hon inleda terapi och jobbar med sina mörkare sidor. Det kan ta flera år innan det är en person som du kan leva med. Men det finns inga garantier att så kommer att ske – förändringen som du så desperat längtar efter.
Vi behöver exponera ursäkterna som vi ständigt formulerar och hypnotiserar oss själva med: varför tillåta härskaren att hålla i fjärrkontrollen gällande ditt liv?
Jag vet att det kan kännas paralyserande, men ta all den hjälp du behöver för att kunna räta ut en kota åt gången i ryggraden. En dag kommer du att röra dig med högt buret huvud.
Det här livet är ett flyktigt ögonblick och din tid är något av det dyrbaraste som finns.
Om du har barn: vilken relationsmiljö vill du att de ska växa upp i? Vilken förebild i dig tänker du ge dem?
Genom beslut och handling kommer till sist styrkan till dig, likt en efterlängtad och älskad vän. Jag vet!
Michael Larsen – relationscoach
Härskartekniker och narcissism – webinar den 11/4 kl 20.00 Du är varmt välkommen!
❤
Jag har precis hittat hit. Tack för allt du skriver. Jag har precis brytit upp en dysfunktionell relation efter tre år. Nu gäller det att vara stark, modig och konsekvent i att stå emot alla löften om bot och bättring.
Din blogg hjälper. Tack
Välkommen hit Ella! Fint att du hittat hit 🙂 Önskar dig en fantastisk söndagskväll!
Jag har följt bloggen ett tag och tycker om vad du skriver, Michael. Men jag vänder oftast på allt och frågar mig själv; hurdan var jag, då? När det inte är något psykologiskt jättekonstigt hos någon av oss, bara att respekt och attraktion långsamt dör bort under ett långt äktenskap… Och det är så sorgligt att jag inte kunde vända det… Har svårt att gå vidare när jag inte förstod varför allt kraschade plötsligt! Måste man få Talat Ut för att kunna släppa taget? Jag vill inte sätta en sjukdomsstämpel på min exman, men prata, det vill han inte! Och jag kommer ingen vart….Har någon något att säga om detta?
Jag känner igen mig i din berättelse. Vårat fall, i stort, berodde på att han inte ville prata om saker och ting. Och det är svårt att prata med nån som inte vill prata. I övrigt försökte han visa sin kärlek genom att köpa dyra grejer och fixa och dona med huset. Men han sa aldrig att han älskade mig. Kunde få utbrott ibland som enligt honom inte betydde så mycket men som jag upplevde som väldigt jobbigt och kränkande. Jag flyttade vid nyår. Och fortfarande har vi inte pratat om varför det blev såhär. Sedan vi flyttade isär vill han inte ha nån som helst kontakt. Visar ilska men jag vet att han innerst inne är ledsen över att det blev såhär. Han ville inte att jag skulle flytta. Nu famlar jag lite för jag skulle vilja prata m honom för att få ett avslut. Hoppades ett tag på en nystart men inser nu att det vore nog inte bra för någon av oss…
Finns det någon forskning/undersökningar på hur framgångsrik terapi är för härskarpersonligheter, och hur ”bestående” denna hjälp i sådana fall är?
Din blogg ger mig styrka i det jag just nu går igenom. Jag är på väg! Äntligen har jag börjat se och förstå det min magkänsla larmat om i hela mitt vuxna liv! Med styrka och stöd kommer jag att fixa det. Tack för ditt stöd i det du förmedlar!❤