”Det börjar klia i mitt känslomässiga system när en man kommer för nära!”

”Jag har läst det mesta som går att läsa om anknytningsteori, men jag plöjer i samma gamla fåra år efter år.”

”Djupt härinne förväntar jag mig att det inte ska hålla med en partner. Vad tror du händer med den inställningen?”

”Sedan skilsmässan har jag bestämt mig för att det inte går att räkna med en kvinna. Nu är det mina spelregler som gäller!”

Vi kan ha insikter om oss själva, men det betyder inte vi lyckas förändra våra relationsbeteenden. Området inom hjärnforskningen som kallas för neuroplasticitet har kommit fram till att våra vanor skapar fysiska strukturer i hjärnan. Vi skulpterar alltså tankar och känslor genom våra handlingar och vanor.

Föreställ dig då vad en parrelation som varat i 7, 10, 15 år, och som inte varit sund, försatt oss i för slags läge: ständiga strider, anpassning för att överleva, tystnad, rädsla, vredesutbrott….Vad gör inte denna alarmberedskap med neurokemin?

Beroende på våra personligheter i kombination med miljö, bestämmer vi oss (omedvetna beslut) för att inte släppa någon för nära inpå. Vi reagerar och agerar gentemot en ny partner som ”hotar” oss med sin kärlek. Han eller hon reagerar som ett resultat av vårt bemötande: ilska, needy, undanhåller sanningar för husfridens skull, frustration, tjat…En lång lista av negativa egenskaper presenterar sig och vi kan säga:

”Se bara! Han/hon är ingenting för mig! Jag förtjänar bättre”

Vi ger oss själva kvitto på att partnern inte ”duger”. Men om vi tittar djupare på det som händer, så är det ett undvikande anknytningsmönster som spelas upp. Vi hypnotiserar oss själva från att se klart, och ser istället till att ha dejter som saknar djup och relationer som inte hotar att röra upp vår sårbarhet. Den kliande allergikänslan är det sista vi vill veta av.

Vi kan utvecklas över våra begränsande relationsmönster eller vara relationsmonster.

När vi växer, kan vi börja utmana våra föreställningar och orka stå kvar i känslan av panik då det genuina kommer nära. Den nyktra alkoholisten tränar sin hjärna genom impulskontroll och insikten kring vad han/hon kämpar med att bedöva. Samma princip gäller våra relationer: att vänja sig vid att kärleken inte behöver vara kvävande, frihetsberövande, hotfull, opålitlig etc. Den kan faktiskt bära!

Kvinnan berättar att det är en helt annan typ av man som attraherar henne nu, jämfört med tidigare:

”Förut var det enbart fysisk status som gällde eftersom det inte var något hot. Sex utan för mycket känslor var safe. En man med yta kunde aldrig komma åt mig. Nu är det otänkbart, därför att den emotionella intelligensen och känslan av ett vi står högst i värde. Det är inte rädslorna som väljer längre, utan jag!”

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se