Jag bevittnade någonting ytterst sorgligt igår: mannen tittar med hatiskt aggressiv blick på kvinnan som verkar vara hans flickvän. Båda i 22 års åldern. Och så spottar han henne i ansiktet! Det är en vidrig syn och jag ställer mig på ett sätt och med ett kroppsspråk som markerar:
”Om du lyfter handen mot henne!”
Hon ser chockad och fullständigt förtvivlad ut – går en kort omväg, för att sedan gå efter honom. Synen är smärtsam och ytterst sorglig. Varför rör hon sig inte åt ett annat håll för att aldrig mer se sig om? Hur kommer det sig att hon tar stegen efter en man som kränkt henne på grövsta sätt?
Svaret är: vanans tillvänjning. Det onormala och inhumana som långsamt, dag för dag, blivit till normaliteten. För varje kränkning (Gud vet när i hennes liv det började) som sker sänks självvärdet ytterligare ett snäpp. Hissen rakt ned i ett bottenlöst självförtroende. Det sker varje dag på oändligt många platser.
Jag tänker på henne och hoppas att hon vaknar och inser vad som pågår. Att lågan av självvärde tänds så att hon kan börja röra sig mot en helt annan horisont.
Det är relativt enkelt att vara en charmör – i början! Men senare? Då frustration, bristande impulskontroll, härskarmentalitet, emotionell analfabetism och andra svarta fläckar kommer ut i ljuset…
Tänk om den unga mannens ögon såg vad jag såg? Att han kunde beskåda sin egen handling utifrån, så att den sunda skammen svepte in mot honom. Att han lyssnade till rösten som kommunicerade:
”Du går över gränser! Heliga gränser! Bete dig värdigt, så att ditt liv inte levs på aggressivitetens och lågvattensmärkets soptipp.”
Om du tillhör dem som av olika anledningar stannar i den här typen av förnedrande förhållanden: hitta någon att prata med och som kan andas självförtroende i dig. Som kan hjälpa dig att se att du är värd ett liv med: lugn, kärlek, omtanke, snällhet, respekt, tillit…
Jag såg din ensamhet och förtvivlan igår. Jag såg och känner med dig…Du är någons dotter.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Ååh Michael…ja, ursch…kan bara tänka mig hur starkt du reagerade på det där. Jag blir nästan spyfärdig bara när jag läser om det du såg. Men hon kände säkert att du stod på hennes sida, att du stod upp för henne!!! Kanske första gången någon gjort det!? Hon kände det säkert…din starka reaktion på att det där var fel! Du kanske sådde ett frö i henne, som kan börja gro…jag tror att du var på rätt plats vid rätt tidpunkt…kram
Och han är någons son…. sorgligt!
Hoppas båda kommer till insikt, att kärlek ska vara vacker och att aldrig någonsin finns rätten att utsätta en annan människa så!
Jag vet hur det börjar. Det börjar med en dålig kommentar, en aggression utan orsak, tystnad, begränsande blickar, hot. Man förminskas succesivt utan att man märker för det finns alltid urskuldande förklaringar. Senare kommer våldet. Men då är redan själen slagen.
Det finns en väg ut. Den heter GÅ! Men den kräver en styrka som man inte tror att man har. Med envishet, motivation och stöd går det. 🙂
Jag har fått börja om i mitt liv. En ny chans. Även om minnen smärtar har jag byggt en stadig grund. Jag har landat i mig själv. Idag är jag lycklig, trots allt.
Du är stark Lyckliga Lisa och värd så mycket bättre!
Jag är henne och förstår precis varför hon är kvar.
Hon är SÅ liten och fullkomligt nedbruten i sin självkänsla och självförtroende. Livrädd för att vara och bli helt Ensam. Att bli bortglömd och tyna bort utan Någon i sitt liv.
Det är fruktansvärt jobbigt och verkligen inte att bara rycka upp sig, bita ihop och gå sin väg.
Någon behöver ta tag i och fånga upp henne och omprogrammera henne med att få en bra självkänsla och självförtroende.
Vi som är så små vet inte vilket ben vi ska stå på eller VAD vi ska göra för att kunna LEVA fullt ut.
Jag håller en fasad som inte alltid stämmer överens med HUR jag innerst inne mår.
Även med vänner är ensamheten inombords som ett avgrundshål.
Mari, jag håller helt med dig! Hon och vi andra behöver hjälp att omprogrammera oss, så att vi sätter kärleken till oss själva främst, och aldrig låter oss kränkas!
Jag BLEV henne. Ord kan man också få spottade i ansiktet. Förstod inte hur det gick till. Jag var ju så självständig, kanske lite osäker och konflikträdd, ja, men absolut ingen mes. Sådan var min självbild.
Nu vet jag. Jag vet att min dåliga självkänsla bottnar i att jag inte älskar mig själv tillräckligt. Därför att någon i min barndom som borde ha älskat mig villkorslöst istället talade om att jag VAR fel. Någon som borde ha uppmuntrat mig att lyssna till mitt eget hjärta och sätta mina enda gränser, såg mig istället inte, utan ville ha en dotter i ledband. Ingen lärde mig att om något eller någon hotar min lycka måste jag själv ställa mig upp och agera.
Det hade jag med mig in i relationen. Idag vet jag att jag borde ha stått upp för mig själv. Då hade jag även hjälpt honom som passerade sina och mina gränser. Den vanlige, ”hygglige” mannen som nog inte heller trodde att han skulle kunna gå så här långt. Men i stunden var jag så svag, så paralyserad, så påverkad av den andres världsbild: det var mig det var fel på igen! Och samtidigt fanns kärleken, tron, hoppet om den goda relationen kvar. Det är den illusionen som håller kvar.
Ja likväl som slag kan hårda ord sätta sig som en käftsmäll. I mitt fall började det som något litet, det var spydiga kommentarer, elaka kommentarer, skrik”håll käften jävla idiotjävel” osv. I mitt fall tänkte jag i början att ”såhär kan ju inte vara på riktigt”. Trodde det skulle gå över. Men något sådant går kanske inte över?? Jag vet inte. Det satte sig inte på min självkänsla utan jag började förakta honom. Mycket. Och när man ser ner på den andra i ett förhållande blir det inte bra. Min kärlek till honom stendog efter ett tag och vi började leva parallella liv. Det jag lärt mig är att till nästa förhållande säga ” vet du, du får gärna vara sådan eller säga sånt men inte i mitt liv. Så hejdå” och att göra det med en gång. Någon annan får inte gå över våra gränser där vi känner oss kränkta. Aldrig. Vilket jag gjorde, jag ville så gärna att detta skulle funka så jag tog emot alldeles för mycket. Men nu är det slut. Så himla skönt!!! Ta ingen skit i era liv!!
Du måste ha världens självkontroll Michael som inte inte gick fram och drog honom över käften. Hade jag varit där hade det kanske smällt.
Jag var med en gång om en liknande situation när en ung kille som gick i femte klass ställde sig och spottade på en äldre man som stod bredvid mig i en hållplatskur… killen höll en läskedryck i handen…. jag hinner inte ens tänka utan känner bara hur min kropp reagerar och ser hur min hand fullständig rycker ur läskedrycken ur hans hand, samtidigt som jag hör mig själv säga Försvinn fortare än du kan innan jag ger dig ett kok stryk. Det finns nästan inget som förnedrar så mycket som att bli spottad på!!
Den killen är idag en bra ung vuxen man, vi bor på samma ort. Och den man som du såg, hade förmodligen tidigare i livet behövt tillrättavisning av andra vuxna människor, civilkurage, för att förstå att vissa handlingar i samhället inte är okej. Men vem vågar i dagens samhälle att säga till andra människor? Den killen jag tillrättavisade samlad ihop ett gäng och trakasserade vårt hus i flera månader (kastade ägg mmm) tills det gick för långt och rektorn fick ta tag i saken. Men alla dessa killar mår bra idag och är ordentliga…de hade tur som bor på en liten ort. För vad händer med de ungdomar (kanske mannen du såg) som växer upp i fördomslösa familjer med ständiga gräl och där mannen spottar på sin kvinna. Sedan möter dessa pojkar bara kvinnor i hela sin uppväxt (dagis grundskolan gymnasium) ända tills gymnasiet om det tar sig dit, först där kanske någon lärare är man. Det skulle vara 50 % män och 50 % kvinnor som arbetade på dagis/förskolor så att pojkarna/flickorna som inte lever i bra familjer får andra människor som förebilder.
Vad händer med våra män i det samhälle vi lever i? Hur ska vi forma vårt samhälle för att föräldrarna ska bli bra förebilder så att de inte blir som den man du ovan beskriver.
Och Mari och alla andra kvinnor som läser detta blogginlägg, som lever i ett förhållande där det sker, om så bara en liten pyttessak, så länge ni inte själva är med på det så är det FEL….Det är FEL att bli illa behandlad och det behöver inte handla om sådana grova saker som att bli spottad på, eller slagen, det kan handla om att behöva gå med på olika sexuella akter som du inte själv vill eller att du blir utfryst eller …. Du ska alltid blir respekterad för den du är som människa ingen har rätt att stöpa om dig istället stötta dig i dina utvecklingar du vill jobba med. Alla människor med ett bra psyke gör ALDRIG någon annan människa illa och sådana människor finns.De finns i massor…så släpp det osunda och börja ett nytt liv.
Vi lever i Sverige och i detta land har man oerhörda möjligheter till att kunna starta om sitt liv och lämna människor som gör en illa. Och finns det barn med i bilden är det ännu viktigare att ta sig ur sådan skit, för vi blir ju som vi umgås…
Måtte ni kvinnor som mår skit få kraften att ta första steget in i ett nytt liv.
Om jag hade tappat kontrollen Anna, så hade det förmodligen skadat den unga kvinnan ytterligare…
För mig kom spottloskorna i ansiktet efter 1 år tillsammans…..fullständigt vidrigt och jag har aldrig i hela mitt liv varit så kränkt och förnedrad som i det ögonblicket! Jag har heller aldrig varit så fruktansvärt arg som jag var då. Som genom ett under klarade jag av att INTE slå ihjäl fanskapet……! Jag sa rakt ut hur enormt illa jag tyckte om honom, hans beteende under vår relation, hans ständiga utbrott efter några glas vin osv, jag var riktigt elak, men det ångrar jag inte en sekund! För det hade han jobbat ihop till under 1 år av elakheter, provokationer, projicering och utövande av härskarteknik mot mig!
Jag har under vår relation varit den psykiskt starkare och jag vet att det har retat ihjäl honom……han kunde aldrig knäcka mig eller komma åt mig på det sätt han och hans personlighet ville! Jag vet även att det retar ihjäl honom att jag totalt ignorerar hans sms och telefonsamtal! Jag är fri och det är en så skön känsla!
…ja det hade det säkert! Det är fruktansvärt jobbigt att se något som man inte kan påverka.
Norpan, otroligt bra att du klev åt sidan i tid från en sådan förlorad själ! Starkt av dig!