Jag läser kommentarer och mail från er. Ser mod, sårbarhet, ensamhet, förtvivlan, längtan, förlorad tillit, segrar, frågor, frustration och insikter . Jag ser det mänskliga. Hör om drömmar som släkts genom en annans beslut. Meddelande i natten som stjäl den desperata längtan efter sömn.
Ensamstående mammor och pappor som kämpar, sätter ena foten framför den andra och håller familjen i rörelse (förutsättningen för liv). Personer som tittar sig i spegeln och tänker att allt gick så fort. Ser höstlöv falla till marken, regn som plattar till, men också träd med löften om ny grönska.
Jag önskar dig plats vid havet en tidig sommarmorgon – nya gnistor tänds. Djupa andetag och första parkett till en oslagbar horisont – en svår historia eller ett betungande nu som tar paus. En stunds energi som förändrar och lyfter allt.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Önskar dig detsamma, med hela mitt hjärta! Det finaste som finns att ge är energin i att vara, att bara få vara. Tack för dina vackra ord!
<3 Di.
Åh va fint skrivet, önskar dig och alla andra detta
Jag har varit påväg att lämna min sambo och barnens pappa ett flertal gånger dom senaste 3 åren. Jag har sagt att jag vill separera men har efter några dagar sagt att vi försöker en sista gång. Anledningen till att jag vill försöka igen är för att han jag lever med tappar fotfästet helt. Han får panikångest, han försvinner i flera dagar utan att säga vart och dricker alkohol och beter sig allmänt destruktivt. Att se någon må så fruktansvärt illa har helt enkelt fått mig att välja att han ska vara lycklig istället för att vi båda ska få chansen att hitta någon som kan göra oss lyckliga. Jag älskar min sambo och han är min absolut bästa vän. Jag har inget att klaga på utan tvätom. Han gör alla rätt. Efter 10 år blir jag fortfarande bortskämd med komplimanger , blommor mm dagligen. Problemet att att jag inte känner likadant för honom som han gör för mig. Kärleken finns helt enkelt inte där längre från mitt håll. Jag får påminna mig själv att han kanske kan behöva en kram då och då. Sådan som ska vara självklart finns inte där längre.
Hur ska jag få honom att förstå att han förtjänar någon som kan ge han det han ger mig? Att han fakstiskt skulle klara av att leva ett liv utan mig.
Ibland kan den där platsen faktiskt vara en annan människas snälla ögon. Jag har varit med om det flera gånger senaste tiden på helt otippade platser. Jag vet inte riktigt vad de ser……eller om de funnits där hela tiden. Utan att jag sett. Det finns absolut hopp. En sak i taget. Kram o tack för allt, varje dag.
Tack Michael. Dina ord är som alltid, kloka, insiktsfulla och tänkvärda. Man stannar upp en stund, tar ett djupt andetag och dina ord bär en ett litet steg framåt. Extra viktigt nu när hösten kommer och de flesta kurar hemma i mörkret och ensamheten blir än mer påtaglig. Dina inlägg ger mig styrka när jag tror att jag inte har mer att hämta det ifrån
Tack, vad skulle vi gjort utan dig 🙂
Jag är så imponerad av dig och du får mig att vilja bli en bättre människa <3
Kram kram
Så vackra ord! Tack!
Så fint skrivet.
Styrkan som många av oss har byggt upp eller bygger upp, är inte bara med oss själva, utan tack vare och med hjälp av dig som coach ; Michael. Du gör det möjligt att se löften om en ny kommande vår istället för att bara befinna sig i en sörja av kalla höstlöv. / Linda
Fint skrivet!
Instämmer helt.
Tack Michael och alla andra.
❤️