Känner du också av när det någon säger eller skriver bygger på insikt, är självupplevt eller enbart låter intellektualiserat? I det senare fallet är det som om det fanns ett gap mellan personen och det som sägs/skrivs. Tror att de flesta av oss är känsliga för det där. Vi vill känna tyngd och äkthet bakom orden.
Emellanåt i skrivandet stannar jag upp och tvivlar: ”tänk om det enbart låter teoretiskt och som rena klyschor?” Är lite rädd för det och försöker vara uppmärksam så att jag inte glider in ”allt har en mening” uttrycken. Är föresten ingen anhängare av filosofin: ”allt i universum är i perfekt balans.” Ur min synvinkel är det ett förenklat och slarvigt resonemang.
Det är lätt att sitta inne i värmen i en skön designfåtölj, med perfekt ljudnivå på musiken i bakgrunden, snygga exklusiva och perfekt åtsittande kläder med en god kopp kaffe eller ett årgångsvin framför sig och ha svaren och lösningarna.
Missförstå mig inte. Det är absolut inget fel i att vara livsnjutare och sträva efter att ha det så bra som möjligt på alla plan. Tvärtom!
Vad är det jag försöker säga? Jo, att när vi ger goda råd och utgår från en viss sanning är det bra att komma ihåg att personen som just fått ett besked om att hon/han har cancer, föräldrarna som förlorat ett barn, någon som blivit bedragen av en älskad, mobbas eller som kraschat ekonomiskt etc. inte håller med om att allt har en mening och att universum är som en enda stor trygg varm famn.
Vi behöver varandra bl.a. eftersom allt inte är logiskt, har en mening eller går att förklara(även om många kämpar med det.) Ibland gör det ont, fruktansvärt ont och då ligger allt hopp i en varm hand mot kinden och ett par ögon som ser.
Michael Larsen – livscoach
Lämna en kommentar