Ett halvt år gamla tankar en dag som denna:
Jag har varit ”expert” på att ge och slarva bort min egen personlig styrka. Att lägga den i händerna på en annan och hoppas på det bästa. Ungefär som att vara med i Antikrundan med ett kärt föremål som granskas och värderas. Vi står där inför allas betraktelse, väntande och med hoppet om att det skall komma en oslagbar berättelse från kännaren: ”jag har aldrig sett något mer fantastiskt och unikt!” En värdering som skall få din värld att explodera i glädjerus: ”Oj!! Det hade jag inte en aning om. Fantastiskt!”
När du försöker sälja in dig själv som älskvärd, ett riktigt kap, blir du personen i Antikrundan som nervöst väntar på konstkännarens uttalande. Tänk om det bara kommer ut ett: ”men det finns säkert ett affektionsvärde från din sida”?
Lägg inte ut dig själv till värdering. Jag är väl medveten om att du kanske just nu är en person med allt annat än ett intakt och välmående självförtroende. Du känner kanske att allt förlorats.
Om det är så är din världsbild ser ut, finns det någonting du KAN göra. Det är ett livsprojekt som är viktigare än någonting annat: att ta reda på vem du innerst inne är, vad du tycker om och är bra på. Inte dina roller, saker, titlar, sociala grupptillhörighet, och annan generaliserande fackindelning. Utan vem du är bortom sorlet. I tystnaden med dig själv.
Det finns ingenting att jaga eller bevisa för andra där ute. Ingenting att fly till eller bedöva sig med. Det ligger kanske vrakgods på stranden och allt känns tomt. Det börjar alltid den här timmen. Sextio minuter att göra en enda sak riktigt rätt. Hur litet och betydelselöst det än verkar vara. Det kan vara det som förändrar allt.
Avstå från att söka bekräftelsen där ute och börja med att ge den till dig själv. Kärlek kan bara ges på ett sätt – frivilligt.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
De flesta av dina inlägg berör men vissa är mer mitt i prick än andra.
Tack för dina så alltid kloka ord!
Ha en fin söndag:-)
Tack fina Pia:-) Önskar dig detsamma.
Mycket bra skrivet och mycket tänkvärt! Jag förstod just nu idag att jag alltid jagat bekräftelse, det var för smärtsamt att känna efter, jag har egentligen varit den lilla flickan som var livrädd att bli övergiven och inte bli omtyckt. Nu vet jag att det är från min otrygga barndom som satt dessa spår. Jag tackar dig för din blogg , speciellt idag
Tänk vad det ligger i upptäckten och igenkännandet. Tack för att du delar med dig Suzanne.
Det där känner jag igen, jag har alltid sökt kärlek, eftersom jag inte fick det som barn och gett mig in i olika förhållanden. Nu vill jag börja tycka om mig själv och vara ensam med mig själv. Kärleken får jag hitta i mig själv. Först nu vid mogen ålder accepterar jag att inte alla tycker om mig. Det gör mig inget, jag tycker ju inte om alla andra heller. Jag vill ha vänner omkring mig som ger energi och inte tar, vänner som tycker om mig för att jag är just jag.
Har satt mig på en piedestal många gånger. Den fantastiska Maria som fixar allt! Som ger allt och sparar småsmulor till sig själv. Är duktig och blir älskad för det – bekräftelsehungern har varit det enda jag haft. Mitt värde var noll. Det har varit en tung väg att ändra det beteendet och ge mig tillåtelse att gå när det är dåligt. Inte få ångest för att jag sviker någon behövande. Insåg att min livsglädje och energi kan göra den buttraste glad… Och att det tar tid att se om det är så. Så svårt för en givare att ta emot… Men nu ägnar jag mig åt att finna min bekräftelse i mig. Att lära mig ta emot lika mycket som jag ger. Att tillåta mig bli älskad – och älska mig själv. Längtar till tvåsamhet på riktigt men har inte bråttom – går och smågnolar på min fina väg i solskenet. Åker inte toksvävaren längre. Väljer lyckan med mig själv!
Dina ord andas liv Maria!
Det där känner jag igen, jag har alltid sökt kärlek, eftersom jag inte fick det som barn och gett mig in i olika förhållanden. Nu vill jag börja tycka om mig själv och vara ensam med mig själv. Kärleken får jag hitta i mig själv. Först nu vid mogen ålder accepterar jag att inte alla tycker om mig. Det gör mig inget, jag tycker ju inte om alla andra heller. Jag vill ha vänner omkring mig som ger energi och inte tar, vänner som tycker om mig för att jag är just jag.
Läser och känner igen mig så väl i de första raderna, för många år sedan står en liten tjej på en tom skolgård alla har redan sprungit in. Ville följa efter tillhöra gruppen. Men visste att jag inte fick vara där, var bara någon som fick vara där ibland , för läraren hade ju sagt att jag inte dög att jag var dum i huvudet ..
Just där och då bestämde jag mig jag ska minsann visa att jag kan och att jag kan bli det jag vill och även om det inte var lätt så klarade jag av åren i skolan blev det jag ville, åren gick och jag träffade min man och under åren tappade jag mig själv la hela mig och anpassade mig till hans värld som blev även min. Men nu när jag lämnat står jag på ett tomt blad för vem är jag vad tycker jag om? Vad vill jag? Vet vem jag är som mamma kollega. Lilla syster, dotter mm. Men vem är jag inför mig själv? Tar med den frågan och sätter funderar över frukosten. Ha en härlig söndag och tack för dina skrivna ord Michael de väcker tankar och just idag minnen som jag trodde var bearbetade och klara. Men de är en del av mig och jag har makten över vad jag gör med dem. Och hur jag ska bli mig själv igen lättare att skriva då låter det så lätt, näe nu lite kaffe och en härlig frukost kram
Tack snälla Kerstin! Berörande ord du delar med dig!
Usch, detta gillade jag inte läsa…. Det slår mig och min värld omkull.
Jag är en väldigt omtänksam person som ger spontana komplimanger, hjälper till med det mesta, curlar, fyller på andra för älskar glädjen som jag ser hos andra. Den glädjen som blir av delad glädje är lättare ta till sig än när jag själv får komplimang.
Om jag lägger ner kommer min glädje att försvinna då jag får näring av andra. Förstår samtidigt att den näring jag får där är ett skydd för min brist… Förstår att indirekt söker jag bekräftelse hos andra när jag gör alla dessa små kärleksfulla saker och när de ler, tackar blir jag sedd, bekräftad, påfylld ”levande” osv
Jag har svårt att se mig utan denna sida- för vem är jag då? Sorgligt….
Kram
Så fint skrivet, kan känna igen mig i dina ord om att ge glädje till andra och att bekräfta andra, men tror också om man gör det och det är äkta känslor att det kommer innefrån sig själv så är det ju så som du är och det är ju en jätte fin egenskap..
Ha en fin Söndag
Tack Kerstin, detsamma till dig!
Det behövs fler varma personer som du i den här världen. Rätt personer ser! Kram till dig Barbamamman,
Tack! Värme
En sådan befriande och glädjande inlägg! 🙂 Igen!
Självrespekt för mig innebär att jag inte nöjer mig med det lilla pga av rädsla för ensamhet. Jag har insett att ensamhet är bättre än en bristfällig relation där jag får mindre än det jag ger. En sådan relation får mig att känna mig en andrahandsperson. Omedvetet identifierar jag mig med rollen och plötsligt upptäcker att även andra försöker behandla mig som en andrahandsperson. Jag har lärt mig att våga stå upp för det jag önskar av en relation, av livet.
Bra skrivet, man måste ju fylla på sin energi för att kunna ge av sig själv till andra. Lever man i ett förhållande, där man aldrig får något tillbaka, är det bättre att börja leva ensam och ge sig själv lite kärlek och omtanke. Jag har börjat med det och jag har upptäckt att jag trivs väldigt bra i mitt eget sällskap. Börjar t o m tycka att jag är en hyfsat trevlig person att vara med. Ingen person får någonsin ta ifrån mig den känslan, det har jag lovat mig själv!
Tack Ewa – bra relationer ger energi, dåliga tar.
Andrahandsperson. Vad träffande. Jag insåg när jag läste ditt inlägg att jag gått och blivit det. Eneriglöshet i nuvarande relation, känslan av att ingen tar en på allvar, inte ens på jobbet alla gånger. Själv har jag svårt att hitta lust med något och det ska mycket till för att hitta på något själv. Jag pratar om att lämna men kommer inte till skott, för ”vi har det ju ändå bra” i slentrianen och trygghet i ett flerårigt förhållande…
Tack för att du delar Charlotte. En fråga: hur vill du känna om tre år från nu?
Jag vill känna att den jag lever med finns där för mig, känslomässigt. Och inte ser ner på mig, utan tar det jag säger på allvar.
De flesta av oss som läser dina ord Erika, tror jag kan känna igen sig. Tack!
Veldig bra blogg:-) den siste setningen her sier alt <3
Tack snälla christin:-)
Tack för ditt inlägg.. jag har funderat mycket på det här.. att inte bli slav under bekräftelsen samtidigt som det är ett behov vi har. Lärde mig i min utbildning att alla människor har behov av bekräftelse. Men att vi alla kan bekräfta på två olika sätt det den ena sidan är att bekräfta i kärlek den andra är att ge skuld och skam. Det här har lärt mig mycket i relationer såsom att om någon försöker ge mig skuld och skam tar jag längre inte åt mig utan låter det gå tillbaka till dem själva. Om jag inte gjort mig förtjänt av skuld och skam ,,då ber jag om ursäkt av i hjärtat kärlek menat. Tack för din blogg som berikar till reflektion och växande. Ha en bra dag.
Tack för att du delar med dig Marie och önskar dig detsamma.
Det här gick rakt in i mig. Funderar på att lämna mitt förhållande som inte är bra, men som ändå ger mig viss trygghet ekonomiskt. Sitter i skuldfälla som jag inte kan ta mig ur själv, men vill inte längre stanna för att komma ur den. Mår inte bra i det förhållandet jag har, mår inte bra p g a skulderna och är livrädd för att förlora jobbet och hamna i FAS 3 igen. Svårt att sova på nätterna och känner mig totalt slutkörd. Har i alla år sökt bekräftelse från andra genom att vara duktig. Jag är den som fixar allt åt alla, och kommer själv alltid sist. Om ens alls… Nu är elen på väg att slås av, det är strul med lönen och jag ligger back med en hyra. Hur ska jag kunna börja älska mig själv? Som inte ens kan kravla mig upp så jag får börja om på noll igen? Vet inte var jag ska börja. Väntar bara på smällen som kallas utbrändhet, och då är det kört…
Det låter fruktansvärt kämpigt Morsan. Vilka möjligheter har du till hjälp från kommunen där du bor?
Har provat, men finns ingen hjälp. För att få hjälp ekonomiskt ska man inte ha några obetalda räkningar. Jag sitter i en rävsax…
”Lägg inte ut dig själv till värdering” – det är ju precis det man gör när man nätdejtar, tack för insikten Michael, bara en av många aspekter av nätdejting som jag avskyr 🙁
Vi behöver med regelbundna mellanrum ställa frågan: bidrar den här handlingen till ökat självvärde eller försämrat. Tack för dina funderingar.
Såå klokt och fint! Tack!
Tack snälla Maja!
Tack bästa Michael <3 Precis vad jag behövde läsa en mindre bra dag som idag och inför veckan. Styrka ger det, kram!