kärlek och relationer

Ett halvt år gamla tankar en dag som denna:

Jag har varit ”expert” på att ge och slarva bort min egen personlig styrka. Att lägga den i händerna på en annan och hoppas på det bästa. Ungefär som att vara med i Antikrundan med ett kärt föremål som granskas och värderas. Vi står där inför allas betraktelse, väntande och med hoppet om att det skall komma en oslagbar berättelse från kännaren: ”jag har aldrig sett något mer fantastiskt och unikt!” En värdering som skall få din värld att explodera i glädjerus: ”Oj!! Det hade jag inte en aning om. Fantastiskt!”

När du försöker sälja in dig själv som älskvärd, ett riktigt kap, blir du personen i Antikrundan som nervöst väntar på konstkännarens uttalande. Tänk om det bara kommer ut ett: ”men det finns säkert ett affektionsvärde från din sida”?

Lägg inte ut dig själv till värdering. Jag är väl medveten om att du kanske just nu är en person med allt annat än ett intakt och välmående självförtroende. Du känner kanske att allt förlorats.

Om det är så är din världsbild ser ut, finns det någonting du KAN göra. Det är ett livsprojekt som är viktigare än någonting annat: att ta reda på vem du innerst inne är, vad du tycker om och är bra på. Inte dina roller, saker, titlar, sociala grupptillhörighet, och annan generaliserande fackindelning. Utan vem du är bortom sorlet. I tystnaden med dig själv.

Det finns ingenting att jaga eller bevisa för andra där ute. Ingenting att fly till eller bedöva sig med. Det ligger kanske vrakgods på stranden och allt känns tomt. Det börjar alltid den här timmen. Sextio minuter att göra en enda sak riktigt rätt. Hur litet och betydelselöst det än verkar vara. Det kan vara det som förändrar allt.

Avstå från att söka bekräftelsen där ute och börja med att ge den till dig själv. Kärlek kan bara ges på ett sätt – frivilligt.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare