Det ser på varandra med största kärlek och lugn. De håller i händerna och “smittar” med inspirerande ord. Ler och kysser. Tar inte den andre för givet och respekterar gränser. Vet när det är läge att backa, har förmågan att se egna brister och säga: ”förlåt” (och mena det från hjärtat). Besitter integritet gentemot andra av kärlek till partnern, sig själv och relationen. Känner sina bättre och sämre sidor, arbetar med jaget och är nyfikna. De har tilliten att kunna vara sårbara inför varandra. Egot här inne tas inte på blodigt allvar.
Visst låter det idealiskt. Men är det möjligt? Är det inte bara fancy words på en blogg?
Det är möjligt och jag ser det på mycket nära håll – det som är avgörande för en hel relation.
Några spelregler:
- Historierespekt: det fanns ett liv före de möttes och de använder aldrig det som varit, mot varandra.
- Impulskontroll: gapiga ord och gester förstör grundtilliten i relationen. Styrkan att kunna backa från vredesuttalanden är vital.
- Tillit: ”jag har inte i din mobil att göra.” Om denna plattforma är skadad – berätta om din otrygghet och osäkerhet. Fråga dig själv: ”varför känner jag så här? Kommer det från mig eller har personen jag lever med ett beteende som skapar oro?”
- Spegeliakttagelser: se dig själv så att du kan utvecklas. Utpekande av andra leder ingenstans.
- Rätt person: hur gärna du än vill; om den vid sidan av inte har de livsdrag som är grundläggande för kärleken, spelar det ingen roll hur mycket du kämpar. Du kan inte lyfta 25 kg om han/hon samtidigt trycker nedåt.
Tycker du om dig själv när du ser er två tillsammans framför spegeln? Är du stolt över den du är i den här relationen? Är du älskad av partnern på riktigt? Av dig själv?
Önskar dig en skön dag min bloggvän!
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Läser dina ord och förstår tanken…
Men fastnar på frasen ”är du älskad på riktigt…”
Jag kommer ifrån en relation där jag blev bedragen och chocken var stor när det upptäcktes. Jag trodde jag var älskad och att det han sa och visade mig var sant.
Jag har tagit skada av den erfarenheten och vet nu inte hur jag ska veta om jag är älskad på riktigt i den nya relationen.
Jag vet inte hur jag ska veta det…
Jag litar inte längre på mitt omdöme vilket känns orättvist mot den man som nu kommit in i mitt liv.
Hur vet man att man är älskad på riktigt?
Känner precis likadant mimmi, hur kunde jag ha så fel om vad han kände för mig och oss. Jag som är hsp och har stor självkännedom och förstår andra. Vilket slag mot självbilden…att jag inte förstod hur lite jag betydde för honom. Precis som du säger….hur vet man om den andras känslor är sanna? Det blir svårt att träffa någon igen…
Nu känner jag inte din förde detta så jag vet inte om det här resonemanget passar inte på honom, men generellt sett så ser jag inget motsatsförhållanden i det du beskriver.
Att han inte hade förmågan att vara trogen och ärlig har ingenting att göra med om han älskade dig ”på riktigt” eller inte. Hans känslor för dig kan har varit hur sanna och äkta som helst samtidigt som hans personlighet i kombination med erfarenheter och ouppklarat bagage kan ha gjort det så svårt för honom att hålla sig till bara dig att han inte redde ut det.
Bara för att en människa är stark och utvecklad på ett område behöver den inte vara det på alla andra områden. Och bara för att en männsika är svag på ett område så behöver den inte vara det på alla andra områden. Att man har svårt att visa sin kärlek betyder inte att man inte känner kärlek.
Se sveket och otroheten för vad den är, en oförmåga att vara ärlig och en oförmåga att vara trogen. Inget av det säger något om hur mycket han älskade dig, eller hur mycket du är värd att älskas.
Charlotta
Bra svar där !!
Men varför är så många män har den oförmåga att vara ärlig och oförmågan att vara trogen, eller som Michael skrev för någon månad sedan att nio av tio män skulle vara otrogna om de fick chansen och risken till upptäckt minimal..
Det förstör så mycket när det gäller tillit och kom inte dragande med att det ligger i deras natur..
Tillitkraschen gör saker med oss … Skadar oss i vårt JAG.
Hur vet man när man är älskad på riktigt om man trodde det var det man blev honom , då man blev djupt bedragen … Hur vet man ?! Lever i en ny relation och detta är mitt problem , känner ångest över om det är på riktigt eller ska jag bli lurad igen … Min nye man jobbar dagligen med att ”bota”min skadade tillit … Han blir ledsen av att se hur någon annan kan ha kraschat en sån stark , klok , förnuftig kvinnas tillit så radikalt … Men han står kvar och håller fast vid mig , bekräftar mig , älskar mig … Så Det blir nog bra … Känner hans styrka i mig
/ annika
det blev jag glad av att läsa! kram
Äntligen ett inlägg som passar mitt liv IDAG! <3
Levde med en missbrukare som misshandlade mig psykiskt och som jag fick fly ifrån med vår 3 veckors son 2013.
Vågade öppna upp mig för en ny vänskap förra sommaren och idag är jag tillsammans med min bästa vän. Tillit och kommunikation har lett oss in i vår relation och han får mig att växa lite varje dag. Samtidigt ger jag honom all min respekt och stöttar honom i allt han gör.
Klyschan som sägs är "när du träffar Honom förstår du varför det inte fungerat med någon annan" och jag kan inte annat än att hålla med.
Tack för att du bekräftade detta ytterligare för mig!
Blir alldeles varm i hjärtat för det du skriver påminner/ det jag ser framför mig är mina föräldrar, deras blickar alla deras år tillsammans, jag fick se min pappas stora kärlek till mamma in i det sista se kärleken som lyste i pappas ögon när han tog mammas hand, när han strök sin hand mott min mammas kind en sista gång, det är ett minne jag alltid bär med mig och jag vet att det var besvarat. De träffades som 17 åringar och gick i livet brevid varandra när den ena var svag så stog den andra vid dens sida och så löste de det tillsammmans ..
Är så tacksam över att jag fått vara en del av deras liv..
Ha en fin lördag
Å vad jag tycker om vad du skriver om och hur du skriver. Jag har lärt mig mycket av dig. Jag har börjat spegla mig själv mycket mer och det är otroligt nyttigt.
Tack!
Jag önskar att jag får uppleva sådan kärlek som du beskriver. Jag längtar så efter att få växa och resa genom livet med någon. Men hur ska någon vilja leva med mig med allt bagage jag släpar på och med ett galet ex?
Igår kom en ny käftsmäll. Han hämtade barnen och skrek åt mig att jag är en idiot, framför våra barn! Jag känner mig helt tom. Jag som trodde att allt hade lagt sig men jag börjar inse att det är inte slutet än. Det kommer att komma mera. Med det han gjorde igår tog han all min energi. Vi har barn ihop det är det ända men jag kommer ändå måsta dras med honom i många år till…
Ge mig styrka!
Det tar inte slut förrän du bestämmer dig för att det är slut. När du inte längre tillåter hans ord att nå fram till dig så att de kan skada dig, när du inte längre lägger någon vikt vid hans agerande och hans åsikter, när du bestämmer dig för att han inte längre får ha något inflytande över ditt liv, när du bestämmer dig för att det från och med nu är dina spelregler som gäller, när du kan stå mitt emot honom och se hans mun röra sig, höra att det kommer dumheter ur den och inte bry dig det minsta eftersom han inte längre representerar något värde i ditt liv.
Den dag du kommer fram till att det är han som är den känslomässigt svage i er relation, att han förmodligen alltid har varit den svage och att han alltid kommer att vara den svagare av er två, när du kan se på honom med överseende och kanske även viss sympati för att han inte förmår mer, för att han inte kan bättre, att det där barnsliga raseriet och hämndbegäret är det bästa han, som vuxen människa, kan åstadkomma, den dagen tar hans makt över dig slut för alltid.
Charlotta
Vilka bra, kloka & användbara ord! Ska försöka se exet som ett litet barn med vredesutbrott -det hjälper – det kan nog hjälpa att inte tappa sig själv helt! Tack Charlotta!! ♡
Väl bekomme! 🙂
Precis så Charlotta!
Tack för att du tydliggör…
Där befinner jag mig nu….bara det lilla lilla steget ut i ovissheten kvar….känns som när man var liten och skulle hoppa från femman för första ggn…man gick fram och tillbaka i säkert en timme…tårna utanför kanten…och så till sist…….”wiiiiiiihuuuu…”
Kram Em
Kloka ord Charlotte! Tack för att du stöttar bloggvännerna:-)
Bra svar hitta din styrka att möta honom i hans utbrott så han inte får känna att han tar din styrka ifrån dig…?Besvara på ett vuxet sätt så att barnen får ett bra alternativ att jobba på! kram och lycka till
Brukar inte skriva här, bara läsa alla kloka ord, men idag känner jag mig riktigt låg så det kanske hjälper. Kanske inte passar in helt i dagens ämne.. Eller jo, på ett sätt.
Lämnade en lång destruktiv relation för nåt år sen. Varit singel sen dess och har tyckt det varit ganska skönt.
Men så helt oväntat dök HAN upp i mitt liv. Upp över öronen kär, känslorna jag har för honom har jag inte upplevt förut. Har berättat saker för honom som jag aldrig sagt till nån förut å gjort saker med honom jag aldrig gjort med nån. Han är HELT fantastisk både som människa och man. Men.. Naturligtvis ska inget vara problemfritt. Han är gift. Jag har blivit ”älskarinnan”.. Nåt jag sagt jag aldrig vill bli. Men kan inte stoppa.
Vet inte utgången av detta, blir han kvar hos frun eller lämnar han? Finns det nåt för ”oss” eller inte?
Vet inte vad jag ska göra.. Försöker koppla bort tankarna, släppa taget å tänka på mig själv bara. Men det är verkligen inte det lättaste. Så Michael å alla ni andra, har ni några råd till mig? Hela den här helgen känns riktigt tung trots att jag har mina barn hos mig. Försöker va en glad å snäll supermorsa, men det är svårt när mörka tankar snurrar….
Jag tror att ibland träffar vi de där människorna, de som kommer med himlastormande passion och sån uppslukande själslig intimitet att det bara inte går att värja sig, för att hjälpa oss att öppna våra hjärtan och väcka våra kroppar igen. Har man varit med om ett svårt uppbrott så är det lätt att man stänger ner och bommar igen, och tänker att man aldrig kommer att kunna öppna sig för någon igen. Men då skickar livet någon som det helt enkelt inte går att värja sig emot, som raserar murar och lås i en rasande fart och som visar att förmågan att älska och känna tillit finns kvar, starkare än någonsin.
Så även om du i nuläget kanske egentligen inte är riktigt färdig för ett nytt förhållande, om alla såren inte är läkta och bearbetade så har livet gett dig den här gåvan för att du inte ska ge upp hoppet. Kanske är han inte någon som kommer finnas i ditt liv för alltid, men se honom som en brobyggare och en dörröppnare och var tacksam för det han för med sig, gåvan att veta att det finns män som han och att det fortfarande finns såna känslor inom dig.
Charlotta
Synd att ingen har skickat någon till mig som kan få mig att inte ge upp hoppet om någon annan.
Han kommer när du är redo för det Anette81.
Charlotta
Då dröjer det länge
Men om nu livet skickar någon för att väcka känslor och kropp, varför inte skicka en person som har för avsikt att låta den andra vara ett förstahands istället för någon som bara vill borsta sitt eget ego.
Vi vill ju alla vara förstahands inte något B-alternativ eller substitut för någon annan, det sårar ju oss bara.
Precis vad jag också råkat ut för nu.. Men han är inte gift.. Jag gick igenom en hemsk separation för tre år sedan och har nu blivit totalt dökär i en man som inte vill ge några löften.. Än..Som han säger. Jag känner ändå att han gjort mig en björntjänst då han fått mig att totalt glömma mitt ex och hans nya kvinna. Han har också öppnat upp hela mig. Skulle han nu inte vilja fortsätta tillsammans med mig så kommer jag naturligtvis bli jätteledsen.. Men jag känner ändå att det har varit värt denna resa som kanske bara blir tillfällig.. Även om jag innerligt hoppas på mer. kanske ska tillägga att han aldrig haft något riktigt förhållande innan så han vill gå försiktigt fram.. Vi har dejtat i 2 månader nu. Kram från lycklig trots allt..
Hej NN!
Har varit i situationen som ”älskarinnan” men ställde mig frågan om jag ville vara hans andrahandsval??? Å kom fram till att jag ville vara någons förstahandsval. Så oavsett hur svårt det kändes där och då så känns det skönt idag. 🙂
Väntar än på han som vill vara förstahandsvalet och har många i omgivningen som undrar varför jag inte tar det som erbjuds. Jo av respekt till mig själv.
Styrkekramar
NN: Skulle du verkligen vilja inleda något seriöst med en otrogen man? Personligen känner jag ett stort NO NO! Eftersom risken är stor att; ”If they do it with you – they do it to you”…
Helt rätt tänkt, Åsa, av respekt till sig själv.
Förstahandsval, inget annat!
Kram
Tack för era svar! Är nog sant som ni skriver… Måste få in det i hjärtat oxå å inte bara i hjärnan.. Förstår förnuftigt men känslorna säger nåt annat. Måste sätta upp nån deadline för mig själv..
Jag vill ju oxå vara någons förstahandsval och inte nån vid sidan av som man kan leka med ibland när det passar.. Så sant å bra ni skriver!
Förstår att det är jobbigt när man känner starka känslor.
Men som du själv skriver så vill man vara någons förstahandsval och inte någon som man kan leka med ibland när det passar.
Deadline låter som en bra ide!
Kramar till dig NN
NN: när tänker han skilja sig? Vilken datum har du fått? Om han inte ger väldigt, väldigt klara besked, är det nödvändigt att du börjar processen släppa honom. Gör säkert hemskt ont att höra när jag säger så, men vad är alternativet? Så tungt för dig!:-( Värme.
Usch… Det där med mobilen känns som ett slag i magen 🙁
Min magkänsla sa att något var fel. Han förnekade. Han sa att jag inte behövde vara svartsjuk. Att jag var tvungen att skilja på mina erfarenheter av min otrogna exman och honom, att han aldrig skulle vara otrogen. Så jag försökte och försökte. Men en svart dag så tog jag hans mobil. Och visst flirtade han med en annan.
Men han förnekade att det var ngt allvarligt. De var bara vänner och han hade skickat något oskyldigt hjärta till henne för att hon hade det så tufft och han ville stötta henne.
Så jag försökte igen att tro honom. Men han lösenordsskyddade sin mobil för han blev så arg och besviken att jag tjuvläst.
Ett helt år till gick jag med ont i magen och kände att jag inte ville vara missunsam, det var väl klart han skulle få ha tjejkompisar och det var väl klart att han fick stötta dem som hade det tufft. Han smög med mobilen men jag ville inte bli anklagad att vara svartsjuk så jag ifrågasatte inget.
Tills jag av en slump hittade lättklädda bilder på en annan av hans bekanta i datorn.
Jag försökte verkligen lita på honom. Ett helt år försökte jag.
Fruktansvärt för dig Annika! Du blev manipulerad och det skadar verkligen tilliten. Oftast stämmer magkänslan väldigt väl.
Men om tilliten är skadad sedan länge och telefonen är det enda verktyget för att gång på gång få svart på vitt att han har andra på sidan, att han nekar varje gång och jag varje gång tittar och får se att det inte är jag som inbillar mig….hur ska jag då låta telefonen vara privat?
Då är situationen annorlunda…Om du VET att det är någonting som inte stämmer. Vill du vara i relation med en sådan person? ”Om tilliten sedan länge är skadad?”
❤Underbar läsning. Precis så ska det vara! Men undrar, som sagt, om det är möjligt….
Kram på er alla kloka, fina som skriver här. Alla som kämpar. Och Michael förstås, du ger mig hopp.
Tack Maria H! Ja, det är möjligt…Vi måste våga hoppas…
Tänk om män började använda sin hjärna och tänka på att behandla och bemöta kvinnorna i sin omgivning som en far önskar att sin döttrar blir bemöta ..
Vilket antagligen bara kommer förbli en dröm.
Lögner och manupulation,
Det måste vara det värsta sveket.
Otrohet , där korten läggs på bordet, det går kanske att komma över.
I mitt fall så har jag hela tiden fått höra, att jag är hans livs kärlek. samtidigt som magkänslan sagt mig att saker inte stämmer.
Och varje gång jag ifrågasatt något, har han vänt och skylt saker på mig.
Det känns skönt nu, för äntligen påverkas jag inte på samma sätt. Men samtidigt så vet jag att jag ska hålla mig långt ifrån honom.
Vi har barn ihop, så lite måste jag ju ha kontakt, men det kommer att bli i minsta möjliga mån.
Tänker inte ens tanken på att träffa någon ny, ser det bara som bekymmer.
Tror att man måste må helt bra med att vara själv, innan man involverar sig i någon ny.
Hur ska man leva sitt liv? ska man ta chanserna när de kommer eller tänka på konsekvenserna av sina handlingar? och måste man alltid välja? ibland vet man ju inte och är då värsta mardröms scenariot det man är beredd att betala i värsta fall? Friskt vågat hälften vunnet?
Ja man skulle ju vilja hoppas på det – friskt vågat hälften vunnit men nej livet är inte sådant. Är man vuxen tar man konsekvenserna av sitt handlande vilket få män är vuxna nog att göra. Alltså är det du som blir blåst..