För en hel del människor finns det inte så många morgondagar kvar. De har nuet, kanske sommaren och hösten. I vissa fall några år.

Människor är döende! Vilket även du och jag är. Vi vet inte när det är dags att lämna den här världen.

Jag har pratat med många människor som har inlett resan och de säger ungefär detsamma:

”Jag skjuter inte upp saker längre. Det jag kan göra, gör jag nu.”

”Fastnar inte i diskussioner längre. Jag ältar inte.”

”Kärlek skämmer mig inte längre.”

”Jag umgås inte med människor av social plikt, utan för att jag vill och får uppleva meningsfulla möten.”

”Tidigare så brydde jag mig alldeles för mycket om hur andra skulle uppfatta mig. Jag var livrädd för att bli dömd. Den tiden är över.”

”Jag älskar gamla filmer från 30 – 40 talet och hur välklädda människorna var. Tidigare vågade jag inte klä mig klassiskt för att slippa höra om jag skulle på fest. Idag hyllar jag livet genom att dagligen bära kostym. Ytligt? Tvärtom! Det ger mig en fantastisk skön känsla inombords.”

Njut av barnens skratt. Stunden vid havet och den mjuka sanden mot kroppen. Sänk tempot i bilkörningen så att du kan tänka och känna klart. Scrolla inte konstant i det sociala mediaflödet, utan lyssna till och läs det som skänker djupare mening.

Gör inte bara ett jobb, utan utför ett tjänande. Slå inte bara ihjäl tid, utan upplev med närvaro. Lämna den eller de som inte respekterar och försummar dig.

Vistas i de syrerika sammanhangen. Städa ut det som inte ska finnas i hemmet. Skänk kläder som du inte använder till välgörenhet. Släng skräp!

Du och jag har den här dagen. Lev så gott du bara kan under himmeln (vi kan hjälpa varandra med det).

Michael Thor Larsen – relationsterapeut