Jag rör mig genom gränderna i Barcelona och njuter av arkitekturen. Byggnader som stått här länge; långt före din och min tid, och som kommer fortsätta att göra så långt efter att du och jag har lämnat den här jorden. Tänker på människorna som en gång promenerade omkring här. Fotstegen och drömmarna som de bar på.

De längtade och njöt av våren. De planerade sommaren. De såg ut över havet och förundrades av solens blodröda skönhet. De tillagade maten och njöt av varandras sällskap. De skrattade, blev förälskade, kämpade, reste sig upp igen efter motgångar, var rädda, kreativa och uppfinningsrika. De älskade!

De reflekterade över livets skörhet och visste att tiden inte var för alltid. De tog tag i saker och gjorde det bästa de bara kunde. Och de sköt saker på framtiden. De var inte det minsta olika dig och mig.

Bär med mig minnet från kyrkan i Prag för många år sedan: kranierna, skelettdelarna och mässingsskylten: ”en dag var vi som ni. En dag ska ni bli som vi.”

Bemöt varandra med respekt och värdighet. Säg ifrån när det sker orättvisor och kränkningar. Slut inte läpparna när du vet att det enda rätta är att säga ifrån. Lär din dotter/son självvärde och självrespekt. Gör inte åt dem det som de kan göra åt sig själva. Ge beröm men överdriv inte…

Agera även om du är ängslig. Mod och styrka kommer som ett resultat av handling. Reflektera över förgängligheten och gör ditt bästa även då det känns motigt.

Du vet allt detta, men vi behöver påminna varandra.

Att leva så fulländat vi bara kan. Hur ser det ut för dig?

HSP – högkänslig utan att förlora sig själv i känslorna – webinar ikväll den 9/5 klockan 21.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach