Jag tycker om uttrycket: ”du kan inte kliva ned i samma flod två gånger.” Det säger oss att allt är under förändring. Konstant rörelse. Ser bladen som börjar gulna utanför – ca 7 månader tills nya skott öppnar sig i grönska. Det är en konst att kunna se det som är ingenting bli till någonting. Detsamma gäller oss själva och våra förhållanden: vi behöver likt vattnet cirkulera för att hållas rent. Vara öppna för förändring och utveckling.
Mannen som bränt fingrarna säger till sig själv: ”jag bryr mig inte om hon förstår mig. Jag försöker förstå henne.” Han har insett att hemligheten och styrkan ligger i böjligheten, flexibiliteten (sunda) och inkännandet. Torra grenar knäcks likt egot lätt i stormen.
Vi kan förändras genom våra tankar. Tänk nya tankar och vi kan förändra liv. Jag påstår inte att det är enkelt. Vi är så inkörda i vissa mönster att det sker på reflexnivå. Det kräver vår ständiga närvaro. Uppmärksammad och avslappnad närvaro. Varje stund.
Jag pratar med honom som för en ca ett år sedan drack alldeles för mycket i kombination med tabletter. Som rörde sig i livets ytterkanter. Sa till honom: ”vad ropar ditt barnbarn till dig från framtiden? Hon som ännu inte är född.” (Ja, jag slänger ut mig sådana saker emellanåt när människor flirtar med det extrema.)
”Jag började se mig själv som en person som kunde förändras. Inte som: sån är jag!” Säger han med en ny blick.
Bara vi rör oss framåt! Små handlingar som leder till stora förändringar.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Jag rör mig med små små steg framåt. Jag bestämde mig för att släppa taget om att jag har blivit lurad på pengar av mitt ex. Jag bestämde mig för att inte anlita en advokat för det. Jag bestämde mig för att inte fortsätta att hålla såret öppet. Jag bestämde mig för att ilskan och bitterheten över att en del människor verkligen visar upp sina mörka sidor i uppbrott, inte ska få styra mitt liv. Jag bestämde mig för att om jag vill få lugn och harmoni i mitt liv, så måste jag radera honom helt och hållet och blicka mot horisonten, framåt.
bra
Alla människor föds med förutsättningen att kunna förändra sitt beteende mönster men som du skriver är det inte så lätt och tyvärr tror jag inte heller alla kommer dithän att de faktiskt gör något åt saken. Jag ser bara hur min egen utveckling mot detta mål gått, det har inte varit lätt. Jag trodde jag förändrades mer än jag faktiskt gjorde, jag föll tillbaka på gamla beteendemönster vilket också är jättelätt även om man påbörjat den där resan till förändring.
Men det går faktiskt om viljan finns, viljan till att förstå sig själv och andra men jag tror det är möjligt först när man är mogen för det. Kan inte riktigt förklara det där med mognaden, det är bara något som kommer till en och man måste vara där själv, det fungerar inte om någon annan säger det åt dig.
Men för den saken skull så ska man inte bli bitter eller besviken på sig själv om man inte kommer dit eller att det tagit lång tid. Det är detta som är livet, en enda lång tid där man ska till sig lärdom och kunskaper. Sorgen efter spruckna relationer eller glädjen över barnens, alla händelser i livet finns för att vi ska kunna utvecklas. Men det allra viktigaste i livet är att leva i nuet.
När jag kände mig som mest nere hittade jag en tavla med visdomsord när jag var i Ullared, tavlan talade direkt till mig med sin text och självklart måste jag köpa den.
”Lycka är att minnas gårdagen, drömma om morgondagen och att leva idag.”
Denna tavla hänger intill min säng, så varje dag när jag vaknar ser jag dessa mycket tänkvärda ord, det är så livet ska vara och där har jag nog hamnat nu för jag inser att jag idag minns allt som varit utan att gråta, jag drömmer så smått om vad som komma skall. Om det sedan innebär en kärleksrelation med en man eller ej, det vet jag inte men jag har lärt mig älska mig själv för den jag är. Mina barn finns i mina drömmar, händelser som jag vet kommer ske (barnbarn t ex), vänner och fritidsintressen. Men det viktigaste av allt, något jag lärt mig under de senaste 3 månaderna, jag lever idag…i nuet. Visst kan bakslag komma, det är jag medveten om, men nu börjar jag släppa gamla beteendemönster.
Långt inlägg, men vill bara inge hopp. Det blir lättare med tiden även om det inte alltid känns så.
Håller verkligen med dig, det är inte lätt att förändras, och det är lätt att tro att man gjort det fast man ändå bara faller tillbaka i gamla beteendemönster i alla fall. Precis där har jag också varit!
Jag började min utvecklingsresa för 15 år sedan, och har många gånger trott att jag varit längre än jag faktiskt varit. Så det handlar om att ha tålamod och förståelse för sig själv, och att lita till att när tiden är mogen så händer det saker.
Ja, tänk, det är så magiskt att förändring verkligen är möjlig! Jag är ett levande exempel på att det går att förändras. Jag lunchade med en kompis idag – som sa ”men du, det är ju inte samma människa som sitter här som för ett år sedan, eller ens ett halvår”. Och jag inser att hon har rätt.
Nya tankar leder till nya beteenden. Och hela ditt förhållningssätt till din omvärld förändras! Lätt är det verkligen, verkligen inte, men det är en otrolig känsla att veta att jag har makten över mig själv i min egen hand – oavsett vad jag blivit utsatt för!
Ibland undrar folk jag pratar med varför jag inte bara skiljer mig. Varför jag går omkring i ovisshet och inte vet vad min make kommer att vilja framöver, om han kommer att vilja skilja sig eller hitta till varandra på nytt. Gå vidare, säger de! Strunt i honom! Det finns andra män!
Och jag tänker, och säger, varför ha bråttom? Varför bestämma nu det som inte går att avgöra nu. Varför kräva svar av en person som inte ha svar nu?
Jag tänker att allt handlar om att lära sig att härbergera osäkerheten och ovissheten och att göra det till en styrka istället, och att den styrkan leder mig rätt, oavsett hur det blir. Vill man avkräva sig själv och andra på beslut som det inte är redo för handlar det bara om en simpel flykt från sig själv. Jag tänker inte besluta något nu – annat än att jag ska må bra, några andra beslut är jag inte redo för. Jag tänker fortsätta vara böjlig och låta processen ha sin gång, låta saker blomma i sin egen takt. Växa i styrka och ödmjukhet varefter processen har sin gång. Bli en människa som lever efter mina egna värderingar och sedan helt enkelt se vart det tar mig.
Vad bra skrivet! Hur gör du för att leva i ovissheten när du känner att det blir jobbigt, eller handlar det om att bestämma sig?
Är svårt att leva i ovisshet tycker jag, man vill gärna va säker samtidigt som man egentligen vet att det inte finns några garantier..
Jag jobbar själv med att inse och leva med att ovisshet är en del av livet. Därför vi behöver träna oss i närvaro kring det som ÄR – oavsett vad. Hitta vårt äkta jag, bakom alla slöjor av illusioner kring vad vi tror att vi måste vara.
Åh, det är svårt att leva i ovisshet. Jag har också alltid varit en person som varit van att kunna styra mitt liv, kanske inte alltid som jag velat, men i alla fall styra. Därför blev chocken stor när jag plötsligt stod inför faktum att bli lämnad och inte kunna styra tillbaka till dit jag ville (till min man). Jag bestämde mig dock för att detta skulle bli ett ypperligt tillfälle på att öva på att släppa kontrollen, och ha tillit till att livet blir som det ska, även om jag inte styr det i en viss riktning – allt det jag varit helt kass på. Jag tog till och med tillfället att för en månad sedan först tacka ja till en lägenhet och sedan tacka nej till den som ett sätt att öva mig i att släppa taget, eftersom det egentligen var tidigare att flytta än vad som kändes bra. Tufft beslut, men det kändes befriande att välja att ha tillit till livet.
För i botten tror jag detta med att våga leva med ovissheten handlar om att våga lita till att livet vill mig väl, utan att jag försöker kontrollera det, att jag är värd att ha det bra och att jag kommer att få det bra.
Sedan är det fruktansvärt tufft ibland. Det här tillvägagångssättet har inneburit för mig att efter separationen rakt in i smärtan och ångesten, att inte döva den med något. Till viss del tycker jag att det handlar om att bestämma sig. Men till stor del bara att överleva sig igenom ovissheten. När ångesten blivit stor har jag två vänner som säger; se bara till idag, du behöver bara överleva idag. Det hjälper tycker jag, och sådana dagar brukar jag försöka gå och lägga mig tidigt.
Annars gör jag sådant som alla säger att man ska göra, njuta av min son, gå och träna, köpa god mat, bjuda mig själv på blommor, prata med vänner, lyssna på musik, skriva av mig etc. Men jag kan också säga att råden om att göra allt det där ibland har känt som ett hån – hur hjälper det att jag bokar in ett träningspass imorgon när jag inte vet hur jag ska överleva de närmaste timmarna?! För så har det känts ibland, att det har handlat om att överleva de närmaste timmarna. Och då har jag försökt allt jag kan att be sinnesrobönen och att tänka att jag inte behöver veta något om imorgon, att det räcker med att klara dagen. Och nästa dag har det som regel känts lite bättre.
Skickar styrkekramar till dig!
Vad fint, tack! Starkt jobbat 🙂
Tack för de raderna!
Ha en fin dag 🙂
Otroligt bra och levande beskrivet. Jag känner så väl igen mig i din text. Att lära sig leva med den bitvis bångstyriga osäkerheten och ovissheten är en utmaning och jag gillar ditt sätt att vända det till en styrka. Jag har jobbat mycket med att tygla min otålighet, men har inte nått ända fram än men är på god väg.
Jag har en vän som brukar säga att det inte handlar om att bli perfekt, utan att lära sig vad man har svårt med och så förhoppningsvis komma på sig själv innan man slår in på den vägen man inte vill vara. Så jag tänker att du kanske inte behöver nå ända fram, en medvetenhet och viljan att välja bättre är så gott för dig!
Jag brukar också tänka på att tålamod handlar om att ha mod att tåla att inte bara reagera, utan att istället välja hur man vill agera. Det brukar jag ha framför mig när otåligheten blir stor, inte bara reagera instinktivt, utan tänka efter hur jag vill agera för att leva min sanning.
Tycker också att Michael har så rätt i att det handlar om att acceptera det som ÄR. Att vila i det och att låta nya vägar komma när man är redo för dem och de är redo för en själv.
Själv känner jag mig just nu helt bubbligt hög (utan någon yttre stimulans alls) på känslan av att kunna leva mitt liv efter mina behov och min vilja. Något jag inte har gjort på så länge, kanske aldrig. Styr gör jag inte, däremot försöker agera efter mina värderingar och ta alla chanser som öppnar sig för mig.
Att vara i det som är just nu, och att det är gott nog är verkligen en sanning att ta till sig. Jag tränar dagligen på att vara i nuet.
Och du- fint med tålamodet. En fördjupad betydelse som hjälper en att förstå och bredda innebörden. Snacka om spinoff-effekter på flera plan:)
Tack, du ger och jag tar….
Du har så mycket verktyg som så många borde få ta del av….
Närvaro är precis vad jag tagit till mig av dej
Väldigt fint sagt av dig Ida!
Förändring ÄR möjligt och det har givit mig oerhört mycket att komma till insikt om att jag både kan förändras och leva ett liv där jag är sann mot mig själv. Jag har börjat en trevande resa i att dels lära känna mig själv men också förstå vad som hänt under mitt liv fram till idag. Ibland kan jag nästan känna mig hög och upprymd av dessa insikter:) Jag förvånas emellanåt över att det skulle behöva ta så många år innan ”poletten trillade ner”. Men det är nog så att vissa saker behöver hända innan du inser vikten av ett intakt jag, att stå upp för sig själv oavsett vad som händer. Nu när min utveckling har börjat så inser jag att jag bara skrapat på ytan. Livet är spännande.
Jag gillar raderna i dagens text…Det är en konst att se det som är ingenting bli till någonting. Det ger hopp och samtidigt en fingervisning om att ett litet steg i taget är en bit på väg. Så bra.
Förstår precis vad du menar! Är precis där själv – hög på känslan av att förstå så mycket om mig själv, och kunna göra så annorlunda. Och visst, nu när jag gör det känns det lite snopet att det skulle ta 40 år att komma hit, men jag var helt enkelt inte redo tidigare.
Dina senaste inlägg är lika tänkvärda som alltid.
Det du skriver om kärlek är så vackert och viktigt❤️
Ni skriver om anknytningsproblematik som något som kan sätta käppar i hjulet för en fin relation. Alla dessa tankar som far runt hit och dit. Ibland så tydliga, rena och ibland riktigt kloka…till att vara ett virrvarr av förvirring och oreda. Som en dimma som ger en lätt huvudvärk och inte verkar släppa en enda solstråle.
Tills helt plötsligt går solen en tidig morgon. Klarblå himmel och en energi livslust och Mindfullness till fullo.
Att jag är här jag är och du är där du är. Att vi kan bli ett ibland och det känns helt rätt luften att andas lätt. Kärlek❤️ mmm ge och ta. Tack för att ni delar!
Vad fint det låter när du beskriver den kärlek du har i ditt liv. Är glad för dig! Och önskar att även få uppleva det.