Kvinnan i åttioårsåldern berättar: ”han tittar fortfarande på mig som om det vore första gången vi möttes. Vi var tjugotvå!”
En man berättar: ”hon ställer fram en take away mugg med kaffe på morgonen som jag har med mig till jobbet. Varenda gång ligger där en liten lapp med kärlek.”
Det är många små sammantagna handlingar som bestämmer kärlekens överlevnad eller inte. Liksom våra förväntningar: är de realistiska eller för lågt ställda?
Har vi förmåga att försätta oss själva i pausläge och reflektera: ”hur är det för min partner att se och lyssna till mig i det här ögonblicket?”
Är egot ständigt starkare än viljan till att försöka förstå den andre?
”Hur tar jag hand om min fysiska, mentala, emotionella och spirituella hälsa, så att jag har någonting att ge till henne/honom?”
Vad har vi att ge om det inte finns någonting inom oss att ge ifrån?
När vi fullständigt absorberas av vårt arbete, barnen, sociala medier, renovering, träning m.m. finns det inte mycket tid och energi över till den vi anser oss älska.
Vad är kärlek om inte närvaro? Konsten att kunna lyssna utan att avbryta och ständigt vila på responsknappen – dessa verbala kontringar som bryter ner den emotionella närheten!
Har vi gjort upp med vår relationshistorik eller kommer den upp som ”reklaminslag” och stör ut er kommunikation och tillit?
Vill du ha trygghet i förhållandet? Vilka insättningar genom egna beteenden gör du på tillitskontot?
Hur säger vi godmorgon och godkväll till varandra? Uppmuntran eller kritik? Tillåts barnen ständigt få kliva emellan er för att de ”vill nu!”?
Kysser ni varandra så att oxytocinet kan kicka igång? Om ni inte känner för det, så står ni farligt nära relationsstupet. Är det verkligen meningen att ni ska fortsätta som par? Om ni önskar en fortsättning på er; vad behöver hända?
Det finns relationsvanor som bygger upp och bryter ner. Vi behöver lära oss att se på vilken sida vi står på och förändra det som sänker.
Kärleken vill känna en varm mjuk hand och lyssna till ord av omtanke, upplyftande, skratt, hopp, skön galenskap, planering, spontanitet och tid. Bryter vi mot dessa naturlagar så bryter de med oss.
Fråga dig själv ikväll: ”hur var jag att vara tillsammans med idag?”
Föreläsning live – Att hitta kärleken och hålla den levande med Therese & Michael. Varmt välkomna! Klicka på respektive stad nedan för anmälan.
Michael Larsen – relationscoach
Vad vackert skrivet! Jag önskade att vi skulle bli gamla tillsammans….men min man sedan nästan 30 år ville annorlunda och kvar står jag med hjärtat fullt av sorg och försöker förstå.
Det värsta är att jag tycker vi gjort allt vi kunde för att behålla kärleken i vårt förhållande. Inga hårda ord och sällan bråk. Alltid kärleksfulla smekningar över kinden, godmorgonpussar och fina sms, och en kompisrelation som fortfarande även var en kärleksfull o passionerad samlevnad ihop.
Vi var livskamraten för varandra fram tills för två månader sedan när han valde bort mig. Nu har vi bestämt oss för att separera och jag tror jag ska dö av sorg. Vad gör man annars när bara en vill fortsätta? Han har haft dessa tankar nåt år men hållt det för sig själv, och nån tankeläsare är man ju inte….Han säger vi glidit ifrån varandra men jag har inte samma uppfattning. Han har glidit ifrån oss skulle jag säga. Satsar bara på jobb och sin träning. Vill leva singellivet igen.
Hur klarar jag detta när jag inte vill något annat än ha honom? Men såklart bara om han vaknar upp och inser att han håller oss kär igen…vill inte leva med nån som inte vill ha mig, det finns inte på kartan!
Vad oerhört sorgligt Elisabeth det var att läsa detta. Jag känner verkligen för dig. Jag tänker själv att det finns inga direkta regler som avgör. Mer eller mindre bra kanske folk har det men jag känner par där det bråkas mycket och respekten för varandra är borta men kärleken av någon konstig anledning finns kvar!? Så många varianter på förhållanden som överlever och inte överlever. Jag tycker att din man är skyldig dig lite mer förklaring än att ni bara glidit ifrån varandra. Han har rätt till att känna vad han känner så klart men jag tycker att för din skull ska du kräva att han öppnar sig och sätter ord på vad det var som gick fel för honom.
Tack för att du läste och kommenterade CC! Jag tror tyvärr honom när han säger att han inte har något annat svar än att vi glidit ifrån varandra. Jag tycker däremot att han skulle pratat med mig mycket tidigare, inte när det var försent…det borde jag varit värd efter 29 år ihop! Sååå sorgligt