Kärlek är någonting som de flesta av oss vill ha i våra liv. Den får oss att:
Skratta, förundras, längta, vara upprymda, motiverade, lugna, nyfikna, energiska, kreativa, empatiska, sexiga, beskyddande, fria, trygga, tillräckliga….
Listan kan göras lång!
Och ändå är det så många som vänder ut och in på sig själv. De analyserar, skuldbelägger jaget och känner rädsla. Varför?
Jo, för att vi hoppas på att få se ljusglimtarna i partnern. Den extremt potenta energin i hoppet. Hoppet om att en dag så…Liksom självförminskande bilder av personen i spegeln.
Långt ifrån alla människor är bärare av det som vi så innerligt vill skall reflekteras i våra ansiktsuttryck. Avslappnade andetag. Djup och skön nattsömn. Livsaptit.
Bristen på, eller den totala avsaknaden av kärlek skapar depressioner, fysiska sjukdomar, ångest, konflikter, ensamhet.
Kärleken vill väl och gör oss starka långt in i benmärgen. Motsatsen förlamar och försöker framtvinga.
Jag möter ständigt dem som så innerligt vill förstå, förändra och förändras och hitta vägar till hjärtat.
Kärleken gör inte att du förlorar du. Aldrig någonsin! Den har aldrig utnyttjat och förgripit sig.
En människa kan såra och söndra i sin totala ofullkomlighet och trasighet. Inte den djupa empatiska förståelsen. Härskaren bryr sig inte om dig – utan sin egen upphöjda och förvridna självbild.
Kärleken garanterar det gör inte alltid människor. Har kärleken någonsin utsatt dig för otrohet, manipulation och lögner? Inte!
I rätt sällskap vilar ett lugn i bröstkorgen. Inte rädsla för vad som döljer sig i inkorgen och/eller på messenger. Ingen oro för att kroppen förändras eller att fler linjer föds i ansiktet. Förvissningen om att allt är ok precis som det är. Djupa rötter av tillit.
Kärleken ger fritt livsutrymme. Får oss att se, höra, dofta och känna saker som gör nuet pulserande.
Vad behöver du sortera bort? Vilka dörrar behöver öppnas? Vilka beslut behöver fattas? Och sedan stås fast vid?
Michael Larsen – relationscoach
Alldeles sant…
Det gör nästan ont att läsa dagen inlägg.
Saknar inte honom som tidigare vilket är så skönt. Men jag undrar bara om jag blir kär i någon och får varm känsla i hela kroppen igen…
Som en hymn att upprepa, om och om och om igen. Att veta är en annan sak än att fatta och landa.
Det är så självklart, sant och tidlöst det du skriver och ändå behöver jag få det upprepat och inarbetat för att eventuellt lyckas hålla kursen.
Nu vinglar jag fram på mycket ostadiga ben.
Precis så det ska vara, att man är älskad och duger för den man är. Fick av tidigare partners bland annat höra att min kropp inte dög(små bröst) och att jag högst troligen hade psykiska problem. Den man jag lever med nu älskar mig för den jag är, även om han skämtat till det med att jag nog har lite mer humör än vad han föreställt sig att hans framtida flickvän skulle ha. När osäkerheten slår till säger han bara lugnt att han vill ha mig precis som jag är. Jag har verkligen förutsättningarna i detta förhållande till att kunna vila trygg i att jag får vara jag och att det är nånting bra.
Men ibland spökar det till sig i huvudet, tankar om att han nog föredrog sina ex mer fylliga bröst och så vidare, men sånt får jag tampas med på egen hand för det är min egen osäkerhet, att det jag har inte är tillräckligt bra. Han har sagt att skulle du operera är det i så fall för din egen skull, inte min. Ändå blir det då en känsla av att han kanske skulle tycka bättre om mig om jag gjorde det. Saker som sägs sätter verkligen sina spår och mina tidigare partners inser nog inte riktigt hur pass påverkad jag blivit av deras kommentarer.
Såg ett par i 55-årsåldern i en möbelaffär igår. Jag känner till dem sedan många år tillbaka och de har varit ett par sedan 20-årsåldern och har nu barn och barnbarn.
Nu satt de och provade varsin matbordsstol – leende, skrattande, med ögonkontakt när de diskuterade stolar. Ingen annan var i närheten, jag stod på avstånd och de kunde inte se mig.
Deras kontakt mellan varann var äkta. Inte en fasad som visades upp i andras närhet.
Jag blev fascinerad. Så vackert!
Ett par som varit tillsammans i 35 år och fortfarande har sådan värme mellan sig! Sådan självklarhet tillsammans!
Jag kände mig glad för deras skull. Vilken lycka att få leva med och må bra ihop med samma person man skapade barn ihop med och få se generationerna växa tillsammans. Äkta kärlek! Vackert!