När en narcissist stannar upp, slår av på tempot i sitt liv (vilket väldigt sällan händer!), kommer allt skräp som paketerats/slängts ner ”källaren” att börja söka sig uppåt i övriga ”huset” (psyket), vilket gör att han eller hon snabbat startar ett intensivt projekt, drama och/eller utpekande av partnern eller vem som nu är i närheten. Allt för att slippa känna ångest!
Tänk på att själva grundbeteendet i n-personen handlar om uppmärksamhet och bekräftelse, vilket krävs i extremt höga doser och från många olika håll. Du blir chockad när du upptäcker att han/hon tankar på från flera olika håll. I deras värld är det helt logiskt! Du kan aldrig ensam fylla tomrummet som n-personen har inom sig, och du kan inte ständigt fungera dörrvakt mot skräpet som försöker leta sig upp från källaren. Du är chanslös!
Du valde inte att gå in i ett destruktivt förhållande med den narcissistiska personligheten; du vande dig gradvis vid den toxiska miljön. Dag för dag! Du är inte onormal som hamnade i klorna på honom eller henne. Tvärtom! Du drogs till de romantiska gesterna, omtanken, de stora och vackra orden. Du kände dig sedd, kanske för första gången i ditt liv, och äntligen hade du hittat personen att dela resten av ditt liv tillsammans med. Inledningsvis behandlades du klanderfritt och slappnade av i ”tryggheten.”
Och när du vilade hakades de emotionella krokarna fast i dig, de försiktiga varningslamporna blinkade till i rött ett par gånger och du tänkte: ”det är säkert bara en tillfällighet. En dålig dag!”
Men småvågorna som fick dig att rycka till och undra vad som var fel, blev till farligt höga vågor, känslomässiga tsunamis som slog undan grunden under dina fötter, berg av mörker reste sig runt omkring dig och du hittade inte orden för vad som hände. Du kunde bara inte ta in detta!
Du valde inte att stanna i det destruktiva, utan det var ditt självvärde som förliste och kastades ut på det mörka havet. Du valde inte eftersom ditt självförtroende utsattes för en intensiv erosion och du kunde inte annat än att bli kvar. Skuld och skam som drabbat dig är den perfekta anestesin i händerna på n-personen.
Michael Larsen – relationscoach
Precis vad jag behövde få läsa idag…Så klockrent..precis så jag har haft det i 2 år!
Men jag har bestämt mig…nu är det nog…jag vill börja leva på riktigt igen.
Tack Michael…att läsa dina texter hjälper mig så ortoligt mycket 🙂
Så igenkännande!!!
Behandlades som en prins första året, var perfekt o världens bästa man enligt henne på kort tid. Red flags fanns men jag var i ett sårbart läge i livet o valde att suga åt mig o blundade för varningssignalerna.
Sen när jag inte gav tillräckligt med uppmärksamhet o bekräftelse så kom vändningen.. Blev utbrott för småsaker enligt mig, tex om jag inte kunde prata i telefon när det behagade, kontroll av sms/telefonsamtal, svartsjuka m.m.
Smärtar, känner mig lurad, blev ”hög” av all bekräftelse jag fick och sen gällde inte det.
Blev ” walking on eggshells”, blev rädd att göra fel o säga fel.
Blev medberoende, gillar att hjälpa andra.
Vid avslut så var allt mitt fel, fick all skuld..
Det skruvade är att jag älskar henne ändå, trots att hon inte var bra för mig..
Har jobbat med mig själv o förstår nu varför jag hamnat med likande partners.
Hur ska man komma över någon man älskar?
Hjälp mottages tacksamt!!
Tillägg: gått hos psykolog efter den relationen men hjälper inte tycker jag.. Endast bekräftelse på att det fanns starka narcissistiska drag.
Känns hemskt att inte leva upp till sin partners krav..
Jag har läst en del kommentarer här och ser att det är många därute som far illa och lider under och efter sin relation med en partner som är narcissist eller har narcissistiska drag. Jag vill förmedla hoppet om att det blir bättre. Det är fem år sedan jag skilde mig från min ex, en person med vad jag senare insett ganska allvarlig empatistörning och med narcissistiska drag. Alla de för narcissister klassiska stegen gicks igenom, från den allra första love bombing fasen via silent treatment, gaslighting och sedan den totala kollapsen som i mitt fall bestod i en riktigt kletig och på många sätt vidrig otrohetsaffär då min ex var otrogen med en kollega under ett och ett halvt års tid. Affären inleddes bara tio månader efter att vi gift oss och när jag var höggravid. Efter ett och ett halvt år avslöjade jag honom genom att läsa sms mellan honom och älskarinnan i hans mobil. Den tid som följde var förfärlig på alla sätt och vis. Det var jag som tog alla avgörande steg och beslut för att skiljas och flytta isär vilket jag senare förstått tillhör narcissistens mönster: att slippa ta ansvar för relationen. Den nya kvinnan var i vårt gemensamma hus innan jag flyttat ut. De målade till och med om huset tillsammans medan jag fortfarande ägde det och innan bodelningen gått igenom. Varje gång jag trodde att botten var nådd när det gällde hans kränkningar så kom en ny kränkning. Han förstod inte vad jag menade när jag försökte påtala att det var kränkande att hon började vistas i mitt hus när alla mina saker ännu var kvar där. Läste av misstag sms som synkats till hans dator (när jag försökte rädda den undan vår ett o ett halvårsgamla son som slog på tangentbordet) och blev helt kall när jag insåg att han helt ordagrant skrivit saker till henne som han skrivit eller sagt till mig flera år innan. De hade även haft en diskussion om hur min kropp såg ut, om jag var tjock eller inte utifrån ngt foto av mig som han lagt upp på FB. De hade diskuterat hur ofta jag i terapi och hur många utbrott jag haft. Totalt utlämnad och förnedrad in i märgen kände jag mig. Till er som går igenom liknande saker: bryt relationen så fort du kan! Låt sorgen och vreden komma fram! Låt bearbetningen ta tid! Sök upp en bra terapeut! Räkna med både framgångar o bakslag o hedra dig själv för dom steg du tar framåt även om det är myrsteg. Försök hålla en anständig kommunikation för barnens bästa, även om det kan vara överjävligt svårt ibland. Fem år efter allt detta drama kan jag säga sanningsenligt att jag mår bra. Jag är inte densamma som innan men på de allra flesta sätt en gladare person än jag var innan. Även om jag fortfarande kan få flash backs av en doft, några ord eller annat som påminner mig om den tiden. Sorgen över sveket har jag accepterat att jag alltid kommer att få leva med. Men även den har bleknat med tiden.