Det kan ha varit föräldrar som inte var närvarande under uppväxten eller var ojämna i sitt bemötande gentemot barnet. Barnet gnällde eller skrek för att bli buren och få närhet av föräldrarna. Ibland tröstade de och gav kärlek. Andra gånger inte! Den lilla flickan eller pojken lärde sig tidigt att känslomässiga behov bemöttes med oförutsägbarhet. Kärleken var högst ojämn!

Ett otryggt undvikande anknytningsmönster kan ha skapats och följer oss genom livet. ”Man kan bara räkna med sig själv!”

Tänk vad mixen av uppväxt, vuxenrelationer och dess besvikelser kan göra med oss. Ständiga kvitton på att emotionell intimitet kantas av svek, uppgivenhet, icke tillit etc. Vi förstärks ytterligare i vår relationsprofil. Det undvikande cementeras ytterligare. En ambivalent som blir ännu mer ängslig och försiktig.

Vad händer med förhållandet när den som är menad att finnas för oss inte är där? När det saknas närvaro. Anknytningsmönster kan läka eller skada oss.

Är närområdet tryggt eller otryggt? Är kulturen jag lever i trygg, undvikande eller ambivalent? Ja, vår miljö påverkar vår insida mycket mer än vi kan föreställa. Hur känns det att gå på just den där gatan om kvällen? Våra parförhållanden är inte helt olika. Vilken dynamik uppstår mellan oss i tvåsamheten? Vad sker inom min partner när den första intensiva förälskelsefasen har lagt sig, och om jag som undvikande i vanlig ordning börjar dra mig undan? Om jag tycker att hon eller han bara är jobbig och krävande i sina försök till att skapa närhet?

Jag skulle vilja påstå att en hel del sidor av självhjälpsbranschen har gjort oss mer undvikande i vår anknytning. ”Hitta och älska dig själv först. Lägg inte din kraft i en annan människas händer.”

Vi är mycket mer beroende av varandra än vi vill föreställa oss! Så länge allt fungerar som det ska känner vi oss någorlunda starka i vår individualitet. Men vad händer om elen i en stad slås av något dygn?

Våra parförhållanden är inga undantag. Vi behöver varandra! Små kärleksfulla gester där vi bekräftar att vi ser och lyssnar till vår partner. När vi känner oss trygga tillsammans med någon öppnar vi upp för världen. Vi blir nyfikna, spontana, lustfyllda och glada. Vi blir attraktiva inför oss själva!

I en otrygg relationsmiljö sluter vi oss eller blir klängiga och desperata beroende på om vi är ambivalenta eller undvikande.

I en nära relation påverkar vi på ett väldigt direkt sätt vad som sker i hjärnan hos en partner. Och det händer hela tiden! I mycket större grad än vi kan föreställa oss.

Få henne eller honom att må bra i ditt sällskap så gör du dig själv lyckligare.

Varför distanserar jag mig när partnern kommer nära? Ett webinar om undvikande anknytning – ikväll den 15/11 klockan 20.00.

Michael Larsen – relationscoach