Passionerad återföreningssex, tystnad, vredesutbrott, osäkerheten runt partnerns emotionella pendlande som smittar ned självförtroendet, löften om framtiden och hastigt nedmonterade drömmar.
Draman som medicin mot tristess? Människor som inte känner den trygga konstanten i hjärtat.
Den engelsktalande äldre mannen (som föresten liknar författaren Hemingway) lutar sig framåt och frågar vad jag skriver om:
”Relationer, kärlek, mental fitness och att leva sitt syfte.” blir mitt svar.
”Vet du vad problemet med människor idag är?” frågar han med sin mörka röst.
”Ja”, blir mitt svar. ”Vi vill så mycket att vi inte tar oss tid att smaka vinet, röra vid personen i vårt liv och har nödutgångar åt alla möjliga håll för att slippa tomheten.”
”Du har tänkt till”! svarar han och fortsätter:
”Är du en romantiker?”
Jag: ”Nej, men jag tror på kärlek och handling. Romantik är för filosofer.”
Han: ”Har du slutat tro?”
Jag: ”Nej! Hade inte tyckt om mig själv om jag beslutade mig för det klivet.”
Han: ”jag har älskat min fru i 47 år. Och hon mig! Jag är världens lyckligaste man! Hon tog hand om mig när jag var psykiskt nere under 2 ½ år. Vet du vad som fick mig att bli frisk? Vissheten om att hon skulle stå kvar vid min sida. Jag jobbade som läkare och var borta mycket. Sedan blev hon svårt sjuk under några månader och jag la blöta handdukar på hennes panna. Hon var helt borta, men visste att jag satt där. Läste böcker för henne. ”
Han vinkar av mig och säger: hälsa dina läsare att kickarna inte ligger där ute. De vistas här (pekar mot bröstkorgen). Ta hand om dig och den där glöden i dina ögon. Det är inte alla förunnat!”
Sitter kvar och blickar ut över startbanan: ”det där samtalet var en kärlekshandling.”
Michael Larsen – relationscoach
Wow! Vilket möte. Jag är så fascinerad av sådana händelser.
Satt du inte och undrade om han verkligen varit där eller om det bara var en illusion..?
Klokt var ert möte och det landade gott i mig och dom tankar som jag just satt här med.
Tack för att du delade med dig✨❤️
Instämmer med Sarah…
Det mesta jag råkar ut för är en trevlig dam i butiken som frågar mig: ”Är de där goda?!” Och syftar på bageln jag precis lagt i en påse.
Dum fråga kan tyckas eftersom jag köper en, visserligen behöver det inte betyda att den är till mig. Men ”Jodå, det tycker jag”. Svarade jag artigt. Och gav tips på vad jag tycker är gott att fylla dem med.
För mig är det ”STORT”…med ett sånt litet möte i en butik. Jag som introvert OCH blyg…
Jag undrar var man möter alla de människor du möter, men det måste ju ha något med ditt syfte att göra…? 😉
Fint var det i alla fall, mötet mellan er och det både du och han hade att säga. 🙂
Wow säger jag bara….så det finns bra människor. Jag har slutat tro, slutat leva, jag bara finns. Mannen jag träffade nyår 2015 trodde jag aldrig att han skulle trycka ner mig både fysisk och psykisk men mest psykisk….verbal misshandel är värre än fysisk, FÖR MIG. Som jag än idag, 9 månader efter jag stack, fortfarande mår dåligt efter, tvivel på mig själv, om jag duger, hur orden jag fick höra, du är sjuk och borde få hjälp så du kan fortsätta gå, när vi skulle gå i parterapi, en gång gick vi sen fick jag höra hur sjuk jag var och att det var bortkastad tid med sånt.
Hur kommer man vidare?…när man står vid ett stup och känner att vad man än gör så är jag totalt fel
Än idag mår jag skit, drar mig undan människor, litar knappt på någon. Min glädje får jag från min son.
Men att läsa detta ger en lite hopp om att det finns någon eller några människor till som är bra!
Tack för dina texter/inlägg
Wow vilken upplevelse! Berörs
Hur fungerar webinaren rent praktiskt? Via telefonen?