Lördag förmiddag spenderade jag tillsammans med en av mina döttrar. Isabelle och jag hade bestämt oss för att jobba med skolarbete och fika på stan. Det blev till en av de där till synes enkla små stunderna, som alltid kommer att leva inom mig. Ögonblicken då allt är exakt som det skall vara.
Jag lägger märke till att min dotter skaffat sig den där obligatoriska väskan som kvinnor bär med sig överallt. Isabelle berättar om sina framtidsplaner och att hon efter gymnasiet skall åka till Spanien och studera spanska. Hon beskriver sin balklänning, vad för sorts skor som skall bäras till, vilken kuvertväska och smycken som passar.
Jag tar ett djupt andetag och tänker: ”Händer detta?” Hon var ju för inte särskilt länge sedan en baby i min famn. Nu sitter det en ung kvinna vid min sida och vi konverserar om allt från bal till varför det finns fattigdom i världen (skolprojektet).
Jag ser i hennes ögon, ivern, drömmarna och beslutsamheten hos en sextonåring som vet vad hon vill av livet. Kan spegla mig i henne och det känns fantastiskt att få vara den här unga kvinnans Pappa. Jag är SÅ stolt! Tacksamhet står överst på menyn och jag befinner mig i den bästa av världar.
Michael Larsen – livscoach
Vad härligt att få ha en tonårsdotter! Och att dessutom kunna tänka sig att du har varit med på hela resan och faktiskt påverkat så att hon blivit denna fina person. Vi måste få tänka att vi har gjort mycket bra under uppväxten.