Om du känner att ditt värde som person satts i sank vill jag att du läser vidare:
En mörkgrå utblick över världen är ingenting någon av oss önskar. Ändå händer det just nu. Någon sitter på ett kontorsrum, i en bil, ett tåg, i en park eller annanstans med en panikklump i halsen efter att just fått ett samtal eller sms. Det rusar runt i tankarna och munnen känns torr. Det händer någonstans i detta nu.
Skriver om det jag gör eftersom det dagligen kommer mail och samtal från personer som fått se sina horisonter hamna i fullständig skugga. Drömmar som tvärbromsats och gått upp i rök. Ett enda samtal som vände allt.
Vad vill jag säga till dig som inte vet var du skall ta vägen p.g.a. panikångest, oro, sorg och ensamhet? Vad vill jag skall nå ditt hjärta – du som känner att en utcheckning vore det enklaste alternativet?
Jag erbjuder inga snabba trick och smarta magiska strategier. Inga 10 steg för att bli komplett, hel och lycklig.
Det jag KAN, är att lyssna och tala om att det kommer ljusna. Inte just nu. Inte imorgon, men EN dag. När mina egna dagar var som tyngst, hade jag en telefonkontakt som var livlinan. Ett kort samtal eller sms gjorde att jag kunde härbärgera känslorna och få struktur på tankarna. Att orka vara upprätt.
Bestämde mig för att själv bli den där livlinan. Det stabiliserande ankaret – Jaget som kan göra skillnaden på ett liv i känslomässig källare eller på takterrass
Bara det att höra vår egen röst berätta för en annan om vad vi går igenom, läker.
Så här uttryckte psykologen Carl Rogers det:
“When a person realizes he has been deeply heard, his eyes moisten. I think in some real sense he is weeping for joy. It is as though he were saying, ”Thank God, somebody heard me. Someone knows what it’s like to be me.”
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Trots att det nu gått en lång tid minns jag det samtalet som ändrade allt kristallklart. Jag hade ju känt att något var fel, och man försöker ju prata med sin partner om vad det är fråga om, men jag fick bara undfallande svar. Så bara slank det ur mig när vi var ute och gick: ”Vill du skiljas? Är det det du vill?” Då sa han: ”Måste vi prata om det här nu? Kan vi inte vänta tills vi kommer hem?” Och då förstod jag ju att det var det han ville. Kan inte riktigt beskriva alla känslor som rusade genom mig på vägen hem. Befann mig liksom i ett vakuum samtidigt med en obehaglig overklighetskänsla. För även om jag hade ställt frågan så trodde jag inte att det var det han ville. Det var en av sommarens varmaste dagar, och överallt såg jag skrattande kärlekspar och barnfamiljer som satt och åt glass och hade det trevligt. Själv frös jag så jag skakade och kämpade allt jag orkade för att hålla tårarna borta. Så ja, ett samtal kan verkligen vända upp och ner på hela ens tillvaro. Tycker det är så jättefint att du, Michael, engagerar dig och vill hjälpa andra komma igenom dessa helvetespassager. Det betyder mycket!
Du beskriver det SÅ träffande Helena: ”overklighetskänsla.” Precis så känner många det. Tack själv:-) för att du delar med dig och jag är säker på att många känner igen sig. Kram
Jag minns också, det var inte så länge sen, och jag kan plocka fram känslan på nolltid. Hjärtat som stannar när jag upptäcker, den totala paniken, frågorna som inte besvarades, förnekandet, mitt beslut att avbryta här och nu, direkt. Barnen, de stackars barnen… All ilska, frustration och sorg över att vara utbytt, lurad, varmaste sommaren i mannaminne. Hela tillvaron som rycktes undan under fötterna på mig och våra barn. Jag förstår inte ens hur jag kom ur sängen, hur jag kunde fortsätta andas, hur jag kunde leva trots att jag dött.
Nu har jag kommit till fasen med att sakteliga börja acceptera och nyorientera. Det är så tufft. Vanor ska brytas och bli nya vanor. Jag ska bli glad igen men begriper inte riktigt hur och när? Att träna på att bli glad igen? Det känns så långt borta!
Vi behöver ha tålamod med oss själva Lollo. Vi faller, reser oss igen – ofta flera gånger om, tills vi en dag kan andas lugnt igen. Värme till dig:-) och tack för att du delar med dig.
Hej Michael och tack för dina fina ord. Jag skulle vilja veta om du har referens till citatet av Rogers, bok och gärna sida. Varma hälsningar, Anna
Tack Anna! Citatet kommer från en föreläsning Carl Rogers höll 1964 (var tyvärr inte där p.g.a. jag inte var född:-) med titeln ”Experiences in communication.” Värme Michael