Vi har läst det i böcker, lyssnat på föreläsningar, hämtat kraft från bloggar och artiklar: ”du kan inte älska någon innan du har lärt dig att älska dig själv.”
”Du måste hitta dig själv innan du kan vara i ett förhållande.”
”Alla svaren finns inom dig.”
Nej, allt finns inte inom dig, och du måste ingenting.
Den unga kvinnan är 22 år gammal och har ett nyfött barn. Det är i en tid då det är ytterst ovanligt att vara en ensamstående förälder och hon är fylld av skamkänslor. Pappan till barnet har försvunnit med en annan kvinna och han kommer aldrig att vara närvarande i barnets liv. Kvinnan kämpar med att få ihop ekonomin då hon inte vill berätta för familj och släktingar om hur illa ställt det är. Hon vill avsluta sitt liv, men tanken på den lilla räddar henne.
En kväll erbjuder sig en väninna att ta med henne ut och dansa. Efter lång tvekan bestämmer hon sig för att följa med: ”för den här gången då!” Under kvällen dansar hon med mannen som hon kommer att dela resten av sitt liv med.
Mannens omtanke och kärlek får henne att resa sig ur den emotionella askan och fjäderpennor börjar växa från henne. Självförtroendet stärks, hon börjar prata lugnare och går mer upprätt.
Den unga kvinnan berättar att hon hittade sig själv genom det fantastiska mötet och tryggheten tillsammans med den här mannen. Efter mer än femtio år håller de fortfarande varandras händer på stan och ler flirtigt mot varandra.
Svaret kommer ofta till oss utifrån: genom insikter när vi läser en bok, nya tankar som uppstår i samtalet med en annan människa och genom orden från en låt som berör oss. Svaret kan nå våra hjärtan under besöket på en konstutställning, en kollegas krassa, ärliga och samtidigt kärleksfulla ord under en fikapaus.
Vi behöver inte vara mogna för någonting, då livet ibland sparkar in dörrar och chockar oss till att hitta in på en annan väg.
Trygghet över tid tillsammans med någon skänker lugn. I lugnet kan vi se större.
Skulle den unga människan behöva älska sig själv först innan hon/han kunde vara mottaglig för vår kärlek? Absolut inte! Hon eller han kan genom vår blotta närvara börja bete sig på ett sätt som andas äkta självrespekt.
När vi skaffar oss vanor som gör att vi kan förundras, sker fantastiska saker.
Utan skrivandet, fantastiska människor i min närhet och träning, hade jag varit fjättrad i depressionen och uppgivenhetens träsk. Jag vet hur det är att vistas där…
Vi är människor och behöver få känna mening. Vi behöver få känna oss älskade utan krav på oss själva först ha förstått det ena och det andra.
Slå inte ner på dig själv med självhjälpsmantran, utan börja göra en sak inom den närmast timmen, hur litet det än verkar vara, och som senare gör att du kan känna en aning stolthet.
Föreläsning live – Att hitta kärleken och hålla den levande med Therese & Michael. Varmt välkomna! Klicka på respektive stad nedan för anmälan.
Michael Larsen – relationscoach
Jag tror absolut att kärlek från en annan människa kan hjälpa en att läka. Dock undrar jag om man inte jobbat med sig själv och inte är tillräckligt läkt om man verkligen attraherar eller eller attraheras av av en människa som kan få en att läka? Min största rädsla är att träffa en lika destruktiv man som jag levt med i 15 år och hamna i en liknande situation. Det skulle jag nog inte orka med. Har därför inte släppt in någon på riktigt för att jag inte vågar utan har de senaste 6 åren valt att vara singel och jobba med mig själv. Jag har kommit väldigt långt i min resa men inte så långt att jag vågar släppa in någon på riktigt.
Kring vissa människor är det lättare att älska sig själv. Deras kärlek är absolut läkande, och hjälper en framåt i sin egen utveckling till att läka sig själv.
När det däremot kommer till avundsjuka och kontrolldraman, är jag otroligt osäker på om någon annans kärlek kan ta en person ur det demontillståndet? Att ge kärlek i dessa sammanhang tycks snarare bli en demonföda och förvärrar situationen..
Tack, du skriver så vackert och enkelt.
Kanske är det inte så enkelt att hitta kärleken igen.
Men någon gång i framtiden.
Din text är så läkande för mig.
så fint skrivet, och jag tror också på att människors kärlek kan läka en person. Det behöver inte vara en partner, det kan vara andra människor i din närhet som visar kärlek, empati och förståelse som gör att du orkar och börjar öka ditt självförtroende och det kan betyda allt.
Kärlek finns inte i någon annan.
Det är alltid din egen kärlek du känner och projicerar på någon annan.
Den största livslögn människor bär är den om sig själv.Den att du inte är älskbar.
Tanke krockar med livskraften och kan ställa sig i vägen för all den kärlek vi kan ge och få.
Jag lämnade en kvinna jag älskade så mycket men jag gick ur efter ett år för jag behövde älska mig mer själv och hon älskade inte sig själv jättemycket alls, det finns begränsningar för det och jag tror inte på det där att någon skall rädda den andre och fylla ut ens tomrum, det blir iaf pannkaka för mig om jag inte har självkärlek och jag vill inte vara någons räddare eller utfyllnad heller så jag kan inte tyvärr inte fastna för den devisen. Då rasar ju hela mitt argument varför jag lämnade en peson jag helst ville leva med men inte kunde. Jag vill vara hel och funktionell och vara med en person som är hel och funktionell, inte två dysfunktionella halvor som söker den andra halvan. Annars har nog jag missuppfattat vad kärlek är i hela mitt liv.