En man berättar om en nattlig dröm: ”jag ställde omsorgsfullt utvalda och vackert inslagna presenter utanför hennes dörr. Men jag fick aldrig några meddelanden om hon mottagit dem. Jag köpte nya gåvor, men inget svar.”
Vi kan göra allt för en människa men om det saknas vilja och/eller förmåga att ta emot, så är våra kärleksfulla försök till närmande fullständigt meningslösa.
Jag har genom åren pratat med ett stort antal människor som känner sig ledsna, frustrerade och uppgivna då det gäller att nå fram till en partner eller dejt.
För att det ska kunna utvecklas kärlek behövs det två människor som både kan ge och ta emot. Problem uppstår när vi bara kan ta emot eller om vi bara kan ge.
Kroniskt givande kan leda till självutplåning och om vi enbart tar emot uppstår egoism.
En liknelse: vi behöver både in och utandning. Ta emot (andas in) och ge (andas ut).
En person som kan ta emot kärlek ger samtidigt någonting ovärderligt. Hon eller han kommunicerar: ”jag ser dig!”
Jag minns ett par olika släktingar i min barndom: de som såg och de som var så uppfyllda av sig själva att de inte såg barn över huvud taget.
Minns min älskade farmor och hur hon la sin mjuka hand på min kind: ”tack för din fantastiska teckning” (fast på danska). Men det stannade inte där: hon frågade om motivet på pappret, hur jag hade kommit på bilden, hur lång tid det tagit att måla etc. Sedan berättade farmor om sin egen barndom och hur hon älskade att måla.
När vi är delaktiga och skapar samtal av vänlighet och nyfikenhet planterar vi kärlek. Vi gör att partnern eller vem det nu är känner sig sedd. När vi tar emot orden, gesterna och gåvorna med närvaro och positiv uppmärksamhet, är vi medskapare till ett mönster av skönhet.
Alltför många människor signalerar avstånd, ta för givet attityd och t.o.m. bitterhet. Vi behöver träna ta emot muskeln!
Se teckningen, pappret och bandet som presenten är inslagen i. Se personen i ögonen och bekräfta: ”jag älskar din generositet! Jag älskar dig!”
Se över dörrarna som är stängda och varför det är så. Orsakerna må vara många; men utmana dig själv och låt inte kärleksfulla personer få betala priset för vad människor i historien utsatt dig för. Jag vet att det kan kännas oerhört svårt.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Kom att tänka på hur särskilt viktigt det kan vara att ta emot det som ett barn ger oss. Även om vi inte vill ha den där godisbiten eller vad det nu kan vara.Det handlar ju inte godiset i sig utan barnets fina förmåga att dela med sig och att vi vuxna nog bör uppmuntra det. Hur känns det i barnet när vi säger nej tack?