”Jag har alltid varit trygg i mina förhållanden fram tills jag träffade henne.”
”Jag är inte van vid att en man är så omtänksam och närvarande. Känner nästan lite panik över det.”
”Varför attraheras jag bara av kvinnor som är svåra och flyktiga?”
Våra känslor är långt ifrån alltid på vår sida. De spelar emellanåt på sin egen planhalva och vi lyckas inte bryta igenom.
Ett exempel: en kvinna söker och längtar efter ett stabilt förhållande. En man som är trygg i sig själv, har koll och är kommunikativ. Till slut träffar hon honom och äntligen känns det som att ha ”kommit hem.” Hon säger till vänner och familj ”att han är för bra för att vara sann.”
Det går två år och så börjar hon irritera sig på hans snällhet och förutsägbarhet. I tankarna rör sig: ”måste han vara så förbaskat snäll alltid. Varför utmanar han inte mig? Vet inte om jag är attraherad längre.”
Vi människor är ofta oerhört komplexa och det finns motstridiga ”filosofier” inom oss när det gäller hur vi vill att en partner och en relation ska vara. Det är inte sällan som drift, logik och känslor ligger i öppet krig med varandra.
Kvinnan i exemplet ovan berättar att hon inte är van vid trygghet sedan uppväxten. Hennes föräldrar hade ett eldigt och passionerat förhållande, men det bråkades alltför ofta. Hon hatade de höga rösterna och deras dramatiska brytningar och återföreningar. Hon lovade sig själv att aldrig leva så. I hennes framtida relationer skulle det råda lugn.
Men hennes känslomässiga instinkter gjorde att hon drogs till dramatiska relationer från det att hon var 22 år till i 45 års åldern.
”Jag var slav under det som jag såg som sexuell attraktion och trots att mitt förnuft ville han lugn och ro, kunde jag inte låta bli att upprepa mina föräldrars mönster. Jag kopierade rakt av!”
Hur ofta upprepar vi inte det som vi lovat oss själva att inte upprepa? Och hur ofta går inte pendeln över åt motsatta hållet? Vi lever på ett sätt som är fullständigt diametralt till hur vi växte upp.
Enbart trygghet som relationsingrediens leder till tristess och i längden ett havererat förhållande. Enbart spänning till drama, kaos och stress som bryter ner tvåsamheten.
I våra parförhållanden söker vi efter oss själva. Vi vill känna oss fria, njuta, utvecklas och samtidigt trygga. En partner kan genom sitt beteende i kombination med vårt eget, trigga igång anknytningsmönster: ”jag kan inte andas. Måste bort härifrån!” Eller: ”han/hon får inte lämna mig. Jag kommer att dö!
Den stora utmaningen för den som är otrygg undvikande, kan i en hel del fall vara att orka stå kvar, och inte fly då det kliar på den emotionella huden. Och för den som är otrygg ambivalent, träna sig i att tänka och känna: ”jag överlever även om vårt förhållande skulle ta slut. Mina ben bär mig.”
Trygghet och lekfullhet.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar