Det känns viktigt att skriva om – en adventshelg som denna: ensamhet. När många ger sig ut och för att se på julskyltning, fikar med vänner och familj, gör det mysigt hemma, fyller den närmaste månaden med aktiviteter och middagar, vet jag att det samtidigt finns väldigt många människor som känner sig fruktansvärt ensamma. Några har valt att vara själva, medan andra av olika omständigheter tvingats till konfrontation med klumpen i bröstkorgen.

Vi är så väldigt olika rustade för att hantera stora livsomställningar.

Minns känslan som nyskild, att gå runt där i julvimlet och se alla dem som jag uppfattade vara lyckliga. Hela familjer överallt! Förväntansfulla par som höll varandra i händerna, drack glögg, handlade presenter och njöt av livet. Det jag såg stod i smärtsam kontrast till var jag själv befann mig. Den där kampen att försöka hålla ihop sig själv inför barnen.

Samtidigt ger den erfarenheten mig en ovärderlig förståelse för hur andra kan ha det. Jag bär den med mig i mitt arbete.

Jag tänker på dig en dag som denna! Du som tappat fotfästet och undrar vad f-n som hände. Du som kämpar med ensamheten även om du är i ett förhållande, och som av hela hjärtat hoppas på att det ska bli bättre.

Till dig som är mitt uppe i en separation eller skilsmässa. Som från ingenstans fått höra: ”Jag vill inte längre!” Jag vet känslan!

Till dig som är fullständigt desillusionerad och under ett par år slagits med skulden över att inte längre vilja vara kvar i förhållandet. Som tänker på hur barnen ska ta det.

Till dig som inte tror på kärlek. Som av olika anledningar fått se tron, tilliten och hoppet, raseras gång på gång. Du är i mina tankar då jag skriver dessa rader!

Minns hur jag fick tvinga mig själv att göra det fint hemma. För mina döttrars skull. Och för min egen. Gick ut och sprang och rörde mig mot gymmet fastän känslan kommunicerade högljutt: ”Vad ska det vara bra för? Orkar inte!”

Det är inte alltid läge att följa känslan. I stunder kan vi behöva gå emot tröttheten och gråten. Gör tvärtom mot vad den uppgivna instinkten vill få oss att göra.

Jag tänker inte lova att allt kommer att bli fantastiskt. I alla fall inte idag. Men det jag vet, är att livet innehåller naturlagar som vill oss väl.

Om vi öppnar sinnet lite på glänt: att det är möjligt att kunna älska och bli älskad igen. Ja, värmande solstrålar väntar.

Smärta kan öppna upp oss för någonting oändligt mycket bättre. Ett par steg framåt varje dag.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Låt oss prata kärlek och relationer! Du är välkommen att vara med på mitt webinar den 6/12!