Något som jag tycker smakar riktigt, riktigt illa, är när jag ser personer förminska, visa respektlöshet och utelämna en partner offentligt. Det är lågvattenmärke att göra det mellan fyra ögon, men ute bland andra…
När jag ser och hör dessa övertramp xxl, vet jag att den där relationen är dödsdömd. Det behöver inte nödvändigtvis vara högljutt och uppenbart, utan värderande och med inbakade manipulativa insinuationer. Mästrande blickar…
Kärlek, respektlöshet och krigspolitik kan aldrig leva under samma tak. En person som känt frihetsvindarna svepa in stannar aldrig i det förkrympta.
Personer som lyckas hålla ihop över tid har några gemensamma drag: de behåller alltid respekten, lyssnar, dödar aldrig någonsin närheten genom tystnad, ett tonläge som aldrig försöker besegra, ger blickar som kommunicerar: ”jag finns här för oss.”
Tankar min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach
Skiljas utan att fastna – webinar den 20/4 kl 20.00. Du är varmt välkommen!
Du har en poäng där …så sant …
Vad gör man när man får veta i efterhand, att han tänkte lämna dig för länge sen men valde att stanna pga att jag blev allvarligt sjuk???
Under min sjukdom och behandling så märkte jag av att han aldrig vågade prata om hur jag/han mådde. Han bara skötte det praktiska, aldrig det känslomässiga.
Han ville tom ha sex när jag var som sjukast.
Nu är det några år sen detta hände och jag är idag friskförklarad. Men jag fick ta mig igenom detta själv, utan stöd från mitt ex…
❤️ Många kramar
Jag har gjort en liknande resa så jag ville bara skicka lite styrka och omtanke
Amen på det !!
Det är allt bortom narcissistens
tekniker.
Jag har levt i ett väldigt destruktivt förhållande. Han har varit fysisk mot mig men han har aldrig behövt det. Blickar, minnen av vad som skett, och rädsla för upprepande fängslade mig oerhört. Blickar av besvikelse och ord som aldrig blev sagda gjorde mer ont än det fysiska. Nu i efterhand har han sagt att min tystnad ansåg han som psykiskt våld mot honom men sa jag något blev det fysiskt eller jag hade rädslan att det skulle bli fysiskt. Jag är glad att jag lämnade relationen men har varit en tuff resa. En dag hoppas jag att jag möter en man som kommer älska mig oavsett vad. Som kommer älska mig även när han är arg. Som alltid kommer respektera mig. Tack för bloggen så jag kan försöka lära mig det jag inte förstod då.
Ja så var det för mig. Alla elaka kommentarer, utbrott och avståndstagande var den direkta orsaken till att våra kärlek dog över tid. Att säga att han vill leva tillsammans för att vid nästa konflikt kalla mig idiot, dum i huvudet, psykfall och alltid packa sin väska varje gång saker gick honom emot… Det tog tyvärr lång tid för mig att inse hur verkligheten såg ut. Så sorgligt att jag inte hade mer styrka i mig själv och bättre kunde hävda mitt eget värde i ett tidigare skede.
När kommer din bok som ljudbok?
Ljudboken kom ut i onsdags Mazz 🙂 Varma hälsningar!
Lyssnat till ljudboken !!Då kom tårarna Du skriver från hjärtat !! Förstår nu !!Tack !!Känner igen mig i såååå många av dina exempel ! Rekomenderar den verklig !! Med insik och medvetenhet kommer Förståelse !
Så fantastiskt fint att höra Lisa 78! Önskar dig en skön dag!
Har lyssnat på din bok nu två gånger och jag kommer att lyssna fler gånger. För varje gång jag hör den får jag mer insikt och hamnar närmare verkligheten. Väldigt många tankar som jag känner igen, skönt att höra att vi reagerar ungefär lika när vi blir lämnade. Jag är inte ensam. Förhoppningsvis kan jag oxå framöver bli den jag var innan honom. Tack!
Denna bok kommer att hamna på min lista över böcker som jag ska läsa!
Efter att ha gjort relationsveckan för bara tre veckor sedan så har jag insett
väldigt mycket om just varför jag valt personer som har kunnat utveckla sina
sämre sidor med mig.
Jag kunde även se min egen del i detta.
Vad är relationsvecka? Berätta gärna för jag är nog någon som behöver komma till samma insikt
Att stå bredvid och se den typen av beteende gör ont, sprider en obehaglig stämning bland omgivningen. En respektlöshet utan gränser.
Å andra sidan… Något bland det härligaste jag vet är att se par som har den där samhörigheten. Som pratar om och med varandra med respekt och kärlek bakom orden, som rör vid varandra på det där speciella sättet… Det ger mig hopp, precis som dina fina texter, Michael <3
Kan du inte ge exempel på sånt beteende. Alltså beskrivande exempel. Jag skulle vilja veta mer vad som är okej och inte okej då jag från en trasig barndom inte riktigt vet vad som är okej för mig eller inte. Skulle vara skönt att få reda vad andra inte tycker är okej
Hej Anna, och ni andra. Jag läser denna blogg varje dag. Jag har bara långa trygga förhållanden bakom mig och jag blir alldeles förskräckt när jag läser era berättelser. Jag är en sådan som faller för de trevliga männen har jag förstått. Jag har dessutom alltid haft många manliga vänner. De män ni berättar om har jag aldrig lärt känna! Så var går min gräns för ett acceptabelt beteende. Jag skulle ALDRIG ta emot en negativ kommentar om mig som person, varken från mina vänner eller från en man. När vi varit osams, har det handlat mest om saker man inte gjort. Trivialt i efterhand. I övrigt har vi stöttat och stärkt varandra. Priset har kanske varit att det varit mer kärlek än passion.
Mmm tänkt så det kan vara i ett förhållande! Är separerad sedan 3 år ca, vet hur jag var gentemot min dåvarande partner, var inte alltid snäll, tappade tålamodet bla , tänkte väl mer än jag sa till honom. Men det visade jag ju på olika sätt , är man lyhörd och på tå så märker omgivningen det värdigt tydligt.
Har själv lärt mig av mitt eget sätt att vara, kommer aldrig att förekomma i mitt nästa förhållande, är fruktansvärt att göra så.
Men är nu mera kommunikativ, eller har alltid varit det jämnt , men tror det berodde på mannen jag levde med, vi kunde inte komunicera på rätt sätt!
Det är väldigt givande att läsa bloggen, ransakar mig själv och tar lärdom…..
Tack igen för en underbart bra blogg, ska införskaffa boken , även om det är ett tag sedan jag separerade så kan den vara bra att läsa precis som bloggen är!
Carina;)
Det är viktigt att se sin egen roll och att man tar lärdom. Jag har nyss avslutat en relation, som varade ca ett år. Denna relation har blivit en ny erfarenhet för mig, en jag aldrig upplevt tidigare. Jag tappade mig själv och kände mig mest ledsen och negativ.
Nu har det gått någon månad och jag har byggt upp energi igen och jag inser mer och mer att förhållandet inte skulle fungera i framtiden. Nu utvecklar jag mig själv och tar lärdom genom exempelvis denna sida. Man har alltid ett val hur man vill leva. Men det är svårt om självkänslan naggas. Då är det viktigt att ha familj, vänner men framförallt en sådan här sida och litteratur som tar upp aspekten kring relationer.