Ser och hör dem som till nästan vilket pris som helst försöker få ihop relationen. Om det inte var för just: ”vilket pris som helst”, hade det kunnat vara beundransvärt och kärleksfullt. Men den totala obalansen där endast en kämpar för vi är allt annat än sund. Och hur var det med kärleken från två håll? Två som är rätt för varandra?
Det kroniska: ”om jag bara gör, säger och är rätt!” skall det nog kunna fungera. Nej, nej, nej…!
Tydliga varningssignaler:
- Svårigheter och motstånd när det kommer till att planera för framtiden. Oavsett om det handlar om nästa vecka eller om ett år, möter du suckar av irritation: ”Måste du planera sönder allting?” Eller: ”vi kan väl vara i nuet?” Personen med dessa mantran är inte (om inte du själv är inne på samma linje) den rätta för dig. Klossarna som reser frustrationsbyggnaden kommer bara att bli allt fler.
- Han eller hon vill inte träffa dina föräldrar, syskon, barn och vänner. Ganska tydligt eller?
- Du ensam, är den som ser till att det finns struktur och ordning. Partnern är totalt oorganiserad och du förhandlar ständigt med din egen frustration.
- Ojämlikhet inom det sexuella: brist på lyhördhet inför dina behov och ointresse till djupare närhet. Genitalsex kan vilket däggdjur som helst prestera. Men den emotionella avkläddheten inför en annan…
- Partnern har endast ytliga bekanta och inga riktiga vänner. Relationerna till andra säger en hel del om en person. Varför finns det inga nära vänskapsband tror du?
- Glappet mellan ord och handling. Vad ser du när volymen av meningar som uttalas skruvats ned på 0? Det är inte tanken som räknas, utan det vi visar och gör över tid.
- Kärlek och respekt inför den egna personen? Önskan om att du skall vara accessoar för omvärlden, desperation, ägandebehov, eller en plan B på vägen hamnar i sopcontainern.
- Du ger mer än vad du får tillbaka. En malande känsla av otillfredsställelse på flera plan. Lita på intuitionen och den starka magkänslan!
- Han eller hon blir till en härskare under meningsskiljaktigheter. Du manipuleras genom tystnad, högljuddhet, eller på andra sätt – sanktionerad kärlek.
- Allt som ”händer” personen vid din sida är någon annans eller omständigheternas fel. När offerflaggan ständigt hissas är det något som är fel. Big time!
Tankar min bloggvän?
Hoppas att du hade en fin midsommarafton och att den här dagen kommer att le mot dig.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
”Partnern har endast ytliga bekanta och inga riktiga vänner. Relationerna till andra säger en hel del om en person. Varför finns det inga nära vänskapsband tror du?”
Jag har inga riktiga vänner, vad säger det om mig då? 🙁
Anette81 – Det handlar inte om att plocka ut EN punkt och därifrån dra en slutsats. Det är många sammantagna saker som bygger en person. När jag läser dina kommentarer ser jag en kärleksfull och längtande person. Värme till dig!
Tack det var snällt sagt. Ja jag har mycket kärlek att ge men det var tydligen inte tillräckligt till den personen jag ville ha. vad menar du med längtande person?
Kram
Att du längtar efter kärleken i personen du var tillsammans med.
Får väl hoppas att någon annan kan älska mig på samma sätt.
Jag har oxå få vänner. Har alltid haft svårt med tillit….
Inte lätt att skaffa nya när man är vuxen heller
Jag har precis lämnat en relation där alla punkter stämmer in på hur det var i vår relationen…efter nästan två år kändes det som om relationen hade ”gått bakåt” och jag fick kämpa och kämpa. Kände mig mer ensam i relationen än vad jag gör nu när jag faktisk är ensam. Känner mig fri och tror på att jag kommer hitta en härlig man som både kan ge och ta en massa kärlek 🙂
Tack för en väldigt bra blogg!
Tack Chetie och för att du delar med dig! Varma hälsningar
Jag känner detsamma, och håller med dig Anette81.
Visst har jag 2-3 närmre vänner men när deras vardag och familj, som för de flesta idag, upptar deras tid, blir man väldigt ensam som singel. Vet att jag uppfattas och uppskattas för min person och den jag är. När de bekanta/vänner vi hade som par inte söker mig idag känns det ensamt. Såna helger som nu gör sig detta ännu mer påminnt. Visst är de glada när vi ibland träffas och jag vet att det är genuint, men vardag och allt däromkring är oftast mer än fulltecknad för alla idag tyvärr. Det blir lite som en ond spiral oxå där det är svårt att ta sig in i igen, speciellt om man som person inte är så framåt och tar för sig. Lr att man behövt tid för att bearbeta jobbiga och tuffa perioder i livet.
Jag tycker idag att det är jobbigt med ”ytliga” kontakter där ”jaget/se mig” är alltför stort, och funderar mkt på hur man idag får nya irl vänner utan att behöva hamna där. Känner oxå att det egna självförtroendet vad gäller just ”vänner” fått sig en knäck iom att inte många söker lr bjuder in mig. Jag tänker i det vardagliga. Det är den jobbigaste biten.
Viktigt att hitta och känna tacksamhet för de saker man har i sin vardag och att kunna se andra och ge av sin omtanke till dem man har nära.
Förstår att min svar kanske hellre skulle skrivits till gårdagens blogg
Men ibland rusar känslor och tankar iväg med ”en” och behöver komma ut
kanske är politiskt okorrekt, men kan man inte bjuda in ’de andra’ som man vill vara med på aktiviteter som passar alla? kanske inte sitta och vänta på att bli inbjuden hela tiden? sen måste man kanske göra det ensam, ifall de inte vill el kan, man då får man väl gå själv då????
Ditt inlägg fick mig skriva en dikt, om fenomenet att inte orka bryta:
Äntligen
Denna otroliga känsla av en sammansmältande osmos
En känsla av att bli ett
Denna längtan efter att bli komplett
Men det saknas något
En torr bismak ger sig sakta tillkänna
Sanningen som tränger sig på
Likt tidvattnet som drar sitt sista andetag
hjärtslitande påkallar den sin uppmärksamhet
Nej, nej, vill inte lyssna, vill inte höra, vill inte se
Låt mig få vara kvar på förstukvistens trolska tröskel
Bara låta önskedrömmen få fortsätta tassa
Låt mig slippa se denna sanning så kantstött och solkig
Låt mig få vara kvar i denna sköna existens av idyllens så omhuldande smärtfria och sköna palett
Låt mig få slippa verklighetens klösande sorg
Dessa smärtsamma färger av
Hänsynslösa och burdusa kontraster
Jag vill bara få vaggas in i den tröstande
förnekelsens mjuka famn
Men det går inte, insikten tränger likt en dyrk
in genom varenda liten springa
sopar så rent
bort företeelsens ansats
att rota sin själ
– Tack för din blogg!
Väldigt bra skrivet, Jeanette!
Och så sant, precis så där kan det kännas.
Tack för din blogg! Den hjälper mig så otroligt mycket! Vill vara ”stark” och hitta en ”sund” platå. Att det ska vara så svårt… Är verkligen förtvivlad. Äcklas av min ambivalens & oförmåga som leder mig djupare ner i offerroll och destruktivitet <3
fin
Jag ger upp snart.
Saknaden och längtan efter exet är så stor.
Det gör ont!
Det enda som inte stämde in var att han var otroligt bra att planera. Men i stort sett inget genomfördes.Det fortsätter även efter separationen, de flesta överenskommelser ska ändras på när vi väl är där. Gärna med hätska kommentarer i sms som följer i samma cykler som när vi levde ihop, fast nu är jag inte förberedd på att det är på väg att komma ett utbrott eftersom vi har så lite kontakt med varandra. Jag litar inte på honom och tror inte på hans trevlighet i mellantiden längre.
De dagar barnen är hos honom är hemska för det är som de bara försvinner då jag inte får någon information om vad som händer. När vi levde ihop hade han inget intresse för att vara med sina barn men nu kräver han varannan vecka för det är hans rätt. Barnen vill inte åka dit och frågar gång på gång varför de måste åka och varför de måste vara där så lång tid. Hur gör ni andra som är i liknande situation?
Tack för din blogg och tack till alla er som kommenterar. Det som skrivs väcker många tankar och hjälper mig att komma vidare om än med myrsteg.
Du måste få hjälp med detta; barnen ska INTE tvingas att åka till pappa mot sin vilja!! Risken är att de på lång sikt kommer ta skada av detta att de blir totalt överkörda!! De har antagligen inga band till sin pappa sen innan då han inte varit närvarande – de känner inte honom. Du MÅSTE hjälpa dem – tänk själv att tvingas åka någonstans man inte alls vill & ha ångest hela veckan de är där…!!
Håller helt med!!! Helt otroligt vad många punkter som stämmer in på det förhållande jag nyligen avslutat. Jag vet att jag gjort rätt, men det gör ont att inse att det inte blev och var som jag trodde… Var så övertygad om att detta var kärlek!! Var sååå lycklig och kär. Men nu när jag tänker tillbaka ser jag att det funnits tecken hela tiden… 3,5 år innan men ser klart och verkligen lärt känna varandra. Hur kan det bli så? Man ser det man vill se, när man är nykär….
Tack för alla insikter och kloka ord Michael!! Har hjälpt mig mycket under dessa veckor av funderingar och avslut….
Så sant, de flesta punkter stämmer in på det jag lämnat. Det har varit en mycket tuff vår men jag blir bara bekräftad för varje dag som går att jag gjort rätt. Min kamp nu är att hitta mig själv efter att ha slått knut på mig själv alldeles för länge.
Tack för din blogg och den du är Michael!
Så levde jag länge och han var även elak mot barnen. För snart ett år sedan separerade vi och idag har jag det underbart bra! Trivs stort i mitt eget sällskap!
många varningssignaler jag känner igen, nu, så här i efterhand.
Önskar jag erfarit det tidigare i livet, för efter en sådan relation, ser jag på människor på ett annat sätt.
Från att ha trott gott om alla, litat på människor, ser jag hur många endast stjäl energi från mig. Och att egoismen lyser igenom på somliga.
Ord på det jag egentligen vet.
Kommunikationsproblem, stora sådana.
han vill inte fortsätta på familjrådgivning- det ger honom inget fast jag förklarat att det är stället där jag upplever att jag får prata till punkt och han lyssnar. Han menar att jag får gå själv om jag vill för enligt honom så vill jag inte komma vidare utan bara få som jag vill på rådgivningen. Obalans? Ja. Jag arbetar heltid och tar hand om mina tidigare barn samt våra gemensamma och han jobbar borta – han vill inte dela ekonomi vi betalar var för sig – jag får be om mer pengar om jag behöver. Han lovade att söka jobb hemma om det blev barn med bilden – han söker inte ett enda jobb . Han måste ju trivas med ett jobb också. Han är mer mån om väns hälsa än sin frus. Jag har slutat besöka hans släkt – orkar inte med besök då jag är för trött på helgerna. Ingen tror på att det är därför. Det är viktigare att åka till hans släkt 20 mil bort på julafton fast jag inte ville få jag var trött och slut efter att ha jobbat 12 timmar dagen före julafton och bara ville vara hemma. Obalans, ja. Går det att reparera? Hoppet säger ja men hjärnan säger nej. Skulle kansk gå med ett gemensamt mål men det finns inte. Han vill inte köpa hus för det finns ingen framtid på den ort jag och barnen bor på. Men jag måste bo där i ca 8 år till då jag har barn växelvis sedan tidigare. Jag kommer allt närmare att släppa relationen för varje dag. Är inte riktigt framme ännu.
Hoppas du finner styrkan att lämna – SNART!
Låter som en väldigt ensam relation för dig philura:-( Ett förslag: be honom skriva ned 7 punkter på sådant som han tycker fungerar bra i er relation. Gör du detsamma. Jag förstår att du börjar släppa taget. Det måste ju vara två som vill. Varma hälsningar till dig!
Tack för råd. Jag ska ta be honom göra det. Har dock bett om att han ska skriva ner och beskriva v
Min midsommar: hemsk. Midsommardan och är själv nu. Tog alla saker ifrån hans bostad. Känns psykiskt belastande. Kände sån panik, ville ej ens leva 🙁
Frågade igår vem han fick sms så sent ifrån….det hade jag ej med att göra sa han. Lögn…början på otro? Eller svar från en man med stark integritet? Levt själv mkt länge…
Hans svar säger allt! I en sund relation behöver man inte smussla eller ha hemligheter för sin partner. För att det inte finns några – allt är öppet och ärligt…
Förstår ABSOLUT att hans svar är sårande och väcker oro o misstror – istället för lugn och trygghet….!
Har ännu ej fått veta vem som smsade 🙁
Är visst ej värd mer än så.
Jo du ÄR mer värd än så!!! Han fullständigt trampar på dig…detta är inte ok!!
Styrkekram
Jesus; Avsluta det där !!
Ingen Tillit=ingen ”relation”
Jag har för några månader sedan lämnat en relation där jag inte alls kunde vara mig själv utan successivt förändrade mitt jag. En sak som gjorde att jag hade svårt att lämna var att jag var rädd för att leva ensam. Nu när jag äntligen har tagit steget och blivit ensam mår jag så fantastiskt bra!!! Först i efterhand kan jag se hur illa jag behandlade mig själv genom att stanna i en relation som inte var bra för mig. Svårt att se när man är mitt i relationen men jag hoppas att jag aldrig kommer att utsätta mig för det igen. Jag är så mycket hellre ensam än att göra avkall på mig själv igen. Idag känner jag mig hel, full av liv och så förväntansfull inför resten av mitt liv. Har bestämt mig för att se det som hänt som något som utvecklat mig och som lärt mig att aldrig mer förminska mig själv i en relation. Önskar er alla en härlig sommar! ❤️
Härligt att höra Therese!
Jag hoppas jag kommer må sådär bra snart oxå, just nu pendlar det mycket fram och tillbaka..
Det är förstås ofrånkomligt att det är jobbigt att separera och att man flera gånger i början kastades mellan hopp och förtvivlan. Men jag visste så väl att förhållandet var destruktivt och att det bara fanns en väg att gå och nu när det gått några månader känner jag hur jag bara blir starkare och starkare. Underbart!!
Jag hoppas du snart når stunden då det oftare känns bra än jobbigt för sen blir det ju bara bättre och bättre!
Styrkekramar till dig!!!
Usch då…. det var ”alla rätt” på den listan……. men jag lider vidare……Här är det ekonomi som är det stora problemet…. klarar mig inte själv……sjukpensionär…..han ger i o f s inget till mig mer än halva maten o hälften av fasta kostnader……jaja vi får väl se om jag vågar ta steget en dag…steget som är såååååå svårt att ta……. men jag känner att jag är på väg…..ge mig styrka☺!
Känner så väl igen det…. Hoppas du finner styrkan och modet att lämna relationen, jag är förhoppningsvis snart där. Lycka till !
Känner igen mitt ex på så många punkter. Som han ville göra saker NU medan mitt arbetsschema inte tillåter spontana saker då jag jobbar varannan helg. Att han inte ville följa med till mina föräldrar utan undvek att vara med och fira dem, eller mina bekanta. Att jag tjatade om beröring till vardags men inte fick den. Att jag saknade få beröm och komplimanger. Att han inte frågade om min dag.
Låter väldigt ensamt Mis. Det är ju motsatsen till det du beskriver som vi söker i ett förhållande.
Jag gick en ganska svår utbildning på tre år och fixade den utan omtentor. Men inte tusan fick jag höra av honom hur bra och duktig jag var som tog mig igenom det, utan det berömmet har jag fått suga åt mig av andra.
Jag har levt i en relation länge med en man som fyllt dessa kriterier .
Där fanns både fysisk och psykisk misshandel .
Idag kan jag själv identifiera mig med dessa kriterier i en relation .
Helst just nu när jag själv mår dåligt .
Vad kan jag göra åt det ?
Om jag var i din situation Margareta, skulle jag hitta någon att prata med. Att sätta ord ger perspektiv, vilket i sin tur leder till insikter som gör att du kan agera. Önskar dig en fin söndag.
misshandel ska du inte acceptera i någon form!!!!!!! tänk om det inte slutar? tänk om det ökar? vad händer med dig då???? snälla spring innan det händer!!! var rädd om dig!!!
Tack Michael ❤
hej alla har varit iväg och ’firat’ midsommar……kommer till svärföräldrarna och hans släkt som har semester, vi fyra som kommer på midsommaraftonsmorgonen har jobbat till 22.30 dan innan och snart förstår jag att det blir ingen logdans i år. När jag frågar om det får jag höra att ja du har ju inte fixat det…….nähe får väl se till det nästa år då….(fast grannarna i byn har frågat efter dansen)….känner mig dum och förminskad då jag i 4 år fått så glada miner över att jag fixat logdans på midsommar…blir sååååå besviken….och så får jag höra av en vän till familjen som har varit på många tävlingar med sin son att dansa är ju överreklamerat, hur mycket jag missat om jag STOLPAT omkring till musiken istället, så skriker min bror åt mig (pga stress med flickvän, anordnande av lekar och sprit) och när jag säger att han ska låta bli att skrika, så blir han sur och drar iväg och sen säger han inget på 2 dar, och jag säger inte ens hej då när vi åker hem…..så tre ord att summera min midsommar; besviken , förminskad och sårad, så det är kanske dax att ta ut denhär skilsmässan nu? känns som att alla bara tycker jag ska göra allt annars blir det inte gjort….och min partner som ska dela livet med sig har inte ändrat sig i år heller så som han gjort de senaste 16 åren så låg han och sov…
Låter som att de inte har egen handlingsförmåga och istället för att se sig själva, lägger skuld på dig. Förstår om du är ledsen, arg och frustrerad mia. Kom ihåg att det här handlar uteslutande om dem!
tack………jag vet, men eftersom jag inte har så mht stöd av min sambo heller så hade jag ju sett fram emot nya bekantskaper och avslappnad samvaro med släkten för det hamnar på plus sidan på hans konto, men det kändes så platt, så nu vet jag inte om det är plus eller minus längre… 🙁
Hej! Undrar om detta är en viss typ av människa med någon slags störning el bara att man inte passar för varandra? Lever i ett sådant förhållande å jag vet att han varit sådan i alla sina förhållanden!
klart att det kan vara en störning, men de går också att hantera….?
Taget direkt ur mitt liv….
Giv mig styrka !
Tack för att ni finns ♡