Det räcker med att jag hör hans röst, så vet jag att loppet är kört för dem. Tonläget och attityden visar på en person som inte är i närheten av att se det destruktiva i sig själv. Det är ingen slump att ordet psykopat dyker upp i mitt medvetande (även om jag vet att jag inte skall sätta stämpel).
Kvinnan vill förstå honom, mötas, hitta vägar framåt…
Det är sällan jag låter mig provoceras, men den här mannen är allt annat än trevlig att ha att göra med och till slut frågar jag honom: ”Vad skulle hända om du slutade peka ut andra och började titta på dig själv?”
Hon är smart, inkännande och flexibel i tankarna. Jag tänker: ”Vad skall hon med honom till?” Men vet också att det finns en dynamik i oss människor som kan vara ”annorlunda” – som ligger långt bortom det förnuftsmässiga. Vi har våra blinda fläckar.
När hon blir starkare kommer hon att lämna. Vilken kalldusch för honom när han inser att tyranniet inte längre fungerar.
Människor stannar i dödsdömda relationer därför att de hoppas och tror på förändringar. Det i kombination med en självbild som åkt på ett antal smällar. Personer som till naturen är empatiska och hjälpande, är samtidigt också ofta alltför självutplånande.
Det går att bryta den nedåtgående spiralen:
- Ensamhet är inte slutet på din berättelse. Nya möten väntar.
- Styrka kommer till dig när du fattar beslutet – och håller dig till det hälsosamma.
- Några månaders intensiv smärta och emotionell utrensning, är bättre än ett helt liv av tyngd i bröstet.
- Ta all den hjälp du behöver för att bryta förlamande relationsmönster.
- Fysisk träning! Gärna tillsammans med andra.
- Hitta ett stärkande citat: läs och ta in budskapet varje dag under minst en månad. Tatuera in beslutsamhet och styrka i ditt medvetande.
- Acceptera starkt pendlande humörsvängningar. Du är inte dina känslor. Du är oändligt mycket mer än det du identifierar dig med.
- Du är inte ensam!
Michael Larsen – relationscoach
Så lämnar du en narcissist – webinar den 22/2 kl 20.00 Du är varmt välkommen!
Känner igen mig så mycket
Lyssna på sången ”Pearl” m Katy Perry…
Den här texten hade varit så skön att ha när jag tvivlade som mest. Jättebra skrivet som stärker personen att göra det som behövs göras. Tydliga och konkreta att-göra saker som stärker. Tack för att du finns Micael du ger människor hopp och hjälp till förändring det är fantastiskt. Ha en fin helg.
Nåt så bra skrivet Michael! Tack! Trevlig helg!
Så bra skrivet. Stämmer så bra. Och man blir starkare när man väl bestämt sig för att lämna det destruktiva förhållandet och tar första steget.
❤
Michael pratar ofta om empaten och psykopaten, så även i detta inlägg. Är det verkligen så svartvitt?
Mina barns mor och jag gick isär för några år sedan, vi umgås fortfarande som vänner och det fungerar ok. Vi har tonårsbarn och det är bra att mötas och vara vänner i allt vad det innebär.
Om jag bedömmer henne är hon en känslig (förmodligen HSP) människa men samtidigt enligt min uppfattning väldigt narcissistisk/självupptagen som gärna sätter sig själv i offerrollen gentemot mig.
Jag tror att hon uppfattar mig som kallsinning och ganska hård. Själv blir jag fort trött och ganska ointresserad i hennes sällskap då allt handlar om henne och planerar vi något ihop så blir det rörigt och jag upplever att jag får styra upp. När det gäller barnen upplever jag att hon ofta brister i sitt vuxna ansvar. I gamla gräl och andra gemensamma upplevelser har vi helt olika syn på hur bråken såg ut i efterhand vilket är jobbigt för oss bägge. Dessa upplevelser färgar vår syn på varandra och gör att iaf jag har en slags mur uppe.
Hur vet man själv om man hamnar för långt åt det ena eller andra hållet (empat/psykopat)? Jag vill inte och uppfattar inte mig själv som elak eller känslokall men vill heller inte känna mig utnyttjad.
Många är väldigt vettiga här i bloggen, om ni har lite tips och råd eller tankar om detta så dela gärna med er.
Kommer detta webinar att återkomma?? Helt fel datum för mig, men vill så gärna vara med
❤
❤
Jag har försökt att göra allt detta! Jag har left med ”mannen du beskriver” i så många år och tänkt precis så som beskrivs… Jag kämpar! Kom till ett officiellt avslut i veckan….Just nu är det berg och dalbana med mina egna känslor som speglas av en ibland obefintlig självkänsla. Nu är det bara jag! Jag måste själv fylla tomrummet med saker som är bra för MIG och som leder mig på andra vägar. Men rädslan är stor.
Finns det någon som kan se mina solrosor som gömmer sig långt där inne men som jag så gärna vill våga visa för någon som är ”hel” i sig själv. Vet att jag måste ”göda dem” själv först,så att stammen blir stark så nya blommor kan växa ut oavsett hur vägen jag kommer gå på ser ut.
Önskar alla en fin helg!
Tror många många stannar i sånna här förhållanden pågrund av barnen Som man inte vill bryta sönder tillvaron för ! Jag har väntat o sen tatt steget o de finns fler i min närhet som bara väntar på att barnen ska bli stora Då händer det !!
Wow! Här får man verkligen läsa om ren fakta, vilken super bra blogg. Tack för att du finns