Mannen har inte levt ensam på många år. Det har gått ett par månader sedan hans långvariga förhållande tog slut (mot hans vilja) och han känner sig som ett jagat djur. Rastlös, förtvivlad, ensam, arg, uppgiven och otränad i att vara i sitt eget sällskap. Alltid kvinnan vid sin sida, barn nära, familj och vänner på besök. Sällan en lugn stund och nu är kontrasten så fruktansvärt påtaglig: tystnad! Han känner sig fångad av alla dessa ”varför?!”

Kvinnan är förälskad i en man sedan ett år tillbaka. Hon känner det som om han är hennes själsfrände: mannen som hon alltid har längtat efter! Känslorna är besvarade och hon borde vara överlycklig. Men han är gift! Varje månad ges hon nya löften om att det snart är dags: uttala orden om att han tänker skiljas från frun. Men han vill inte såra någon, utan vara den ”snälla killen.” Det är viktigt för hans självbild att få upplevas både av andra och sig själv som omtänksam. Tiden går och frustrationen ökar! Den förälskade kvinnan vill bryta kontakten, men förmår sig inte. Hon hör förnuftets röst ropa: ”Gå, gå, gå!!” Men alla dessa känslor som drar i motsats riktning.

Två berättelser bland hundratusentals andra! Finns det någonting annat som kan uppta våra tankar och känsloliv så mycket som relationer? En kärlek som inte utvecklades dit drömmarna längtade. När vi äntligen mött någon och som vi har de rätta känslorna för; och så ligger det samtidigt alldeles för många hinder i vägen!

Förälskelse och kärlek kan göra oss enormt fokuserade (och emellanåt förblindade)! Våra hjärnor tänker samma tankar om och om igen. Våra kroppar badar i ruset av VI. Upplevelsen av odödlighet. Konst, musik, film, böcker, bloggar… handlar nästan uteslutande om det: kärleken! Liksom förlusten av den!

Är det då så konstigt att vi kan fastna i den egna berättelsen? Enormt starka emotionella naturkrafter som kan sätta det mest balanserade förnuft ur spel. Det är lätt att bli en främling inför sig själv!

Vi behöver hitta och utveckla självempatin: rösten inombords som vill den egna personen väl: ”Det är ok att du känner som du gör.” Emellanåt säger och gör vi det icke smarta. Vi är människor! Och samtidigt har vi den enorma tillgången på insidan: vi kan lära från erfarenheterna. Vi utvecklas av händelserna när vi reflekterar och hittar nya stigar att röra oss på.

Det finns mer än det vi känner i ett olidligt nu. Livet är i ständig rörelse och en dag är det vi upplever som en förbannelse, endast ett smärtsamt minne som ersatts av oändligt mycket skönare upplevelser.

När gammalt relationsbagage hindrar dig från att vara lycklig – webinar tisdag den 20/8 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Larsen – relationscoach