Jag minns den fantastiska känslan av djup tillfredsställelse när jag bestämde mig för att gå upp tidigt om morgnarna för att skriva. Det fanns mycket att rensa ut och jag vet att min blogg har räddat min emotionella och fysiska hälsa många gånger om.
Jag hade fastnat i ett mönster av ältande och dåligt självförtroende. Jag var likt ett löv som kastades hit och dit i höststormen, men mitt nya fokus blev vindskyddet som gjorde att jag steg för steg kunde börja tänka klart. Det började handla allt mindre om henne, min otillräcklighet och självanklagelser, och mer om vad jag kunde göra för mig själv. Och i förlängningen för andra.
Det kan börja med att gå upp trettio minuter tidigare om morgnarna, ta en promenad eller löprunda, meditera, skriva, utöva yoga, studera, lyssna till upplyftande tal etc. En ny konstruktiv vana har spridningseffekt på våra psyken; andra områden i våra liv smittas på ett positivt sätt.
Men det bor motstånd inom oss; en röst som säger: ”vad ska det vara bra för? Det kommer ju ändå inte att leda till någonting! Jag har ju redan försökt allt!”
Depressionens demoner älskar när vi ligger kvar i sängen.
Agera trots cynikern eller misströstaren inombords som inte tycker att du förtjänar. Den trötta tanken som bromsar upp. En del av ditt emotionella ”hus”; ett ”rum” i psyket som inte tycker att du förtjänar eller är kapabel. Vi tänker tillbaka på alla de gånger som drömmar krossats, lögner slagit undan fötterna, och tidiga budskap i livet om att vi: ”inte är tillräckligt smarta. Är för känsliga och blyga.”
Någonting fastnade inombords och vi gjorde andras ”sanningar” om oss till våra egna. Andras sanningar som än i dag tyranniserar!
Jag vet att det går att förändra, då jag sett mig själv och ett stort antal klienter göra det som inledningsvis verkade omöjligt. Byta koderna som kidnappat våra sinnen.
Sorg läker. Ältande mattas av. Ilska och frustration omsätts i kreativ handling. Fördomar om den egna personen ersätts med riktning och mening. Ja, vi behöver få känna att vi är på väg åt rätt håll. Att någonting bättre väntar på att få välkomna oss. Vi behöver varandras uppmuntran!
Michal Thor Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar