När jag får uppmuntrande ord och komplimanger från er bloggvänner, går mina tankar så här: inget av det jag skriver och ger råd om hade varit möjligt om jag inte själv en gång varit nere för räkning. Utan alla psykologi och personlighetsutvecklings böcker, utbildningstimmar, egenterapi, förhållanden som kraschat och framförallt – egna misstag, hade inte särskilt många ord kommit ur mig här på bloggen.
Har suttig på båda sidorna av staketet: lämnat och blivit lämnad i förhållanden och tuggat på känslorna som först inte går att smälta.
Vad vill jag få sagt med detta? Jo, även om du just nu är i en situation som gör att du känner dig värdelös, fylld av skuld, ensam och totalt desillusionerad, kommer dagen då du är en starkare, lyhörd och en känslomässigt mer fininställd person. Sorg och kriser är det som kan runda av fyrkantighet och få oss att öppna ögonen (om vi inte väljer att slå in på banan av cynism) för det bästa inom andra och oss själva.
Vet hur svårt det är att ta till sig goda råd och uttalanden som: ”det blir bättre. Fortsätt framåt. Din tur kommer så småningom.” Tunga känslor är likt en tät slöja som gör det näst intill omöjligt att se stjärnhimmeln. MEN kan lova dig en sak: tid och tårar läker. Det är ingen klyscha, utan fakta.
Det krävs mod och styrka för att rikta strålkastarna på bristerna och tillkortakommandena i vår egen person. Inte som slagträ mot oss själva, utan för att vi skall bli bättre på det här med relationer.
Vad har smärtsamma erfarenheter lärt dig?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Önskar att alla fina ord kunde ta bort lite av det jag känner nu…
Har blivit lämnad av min man efter 18 år tillsammans. Jag famlar i mörkret. Jag valde inte det här. Nu måste jag bara finna mig i att detta händer. Jag har gråtit, bönat och bett om att få en chans till. Känner att man inte bara kan ge upp utan att kämpa. Han vill inte. Han har tänkt på att separera en längre tid.
Jag måste släppa taget och låta honom gå…
Värme till dig i det fruktansvärt jobbiga du går igenom.
Hej. Det du skriver kunde varit mina ord för fem månader sen….det är ofantligt jobbigt. Stor styrkekram från en som vet hur det känns..
Jag går också igenom samma sak. Har nyligen fått beskedet att min sambo vill separera och vill inte heller kämpa. Den smärtan jag känner är det värsta jag känt hittills. Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom det.