”Han har kontakt med sitt ex fastän jag inte tycker om det.”
”Hon är ofta ute och festar och det känns inte alls bra för mig.”
”Jag känner mig aldrig bekräftad på riktigt av honom (förutom när vi skall ha sex).”
”Vet inte om hon är tillsammans med mig för tryggheten och pengarnas skull, eller om det verkligen är kärlek.”
Det här är funderingar och frågeställningar från olika människor som är i relationer. Jag tror att de allra flesta egentligen VET vad som behöver ske för att lösa knutarna i bröstkorgen. Vi kompromissar, vänder ut och in på oss själva och tänker: ”det är nog jag som ställer för höga krav och krånglar till det.”
Av rädsla för att mista den vi tycker om och älskar börjar vi rea ut våra övertygelser, drömmar och önskningar. Svartsjuka, ilska och ensamhet bor ständigt i tankarna och maler långsamt ner livsgnistan. Så skall det inte behöva vara.
Under senare tid har jag kommit fram till något ganska enkelt och självklart: relationer skall vara behagliga. Det handlar inte om en naiv och förskönande tro på att vi aldrig stöter på motgångar och kriser, utan att vi skall inte behöva känna oss oroliga och stressade. Istället älskade för de vi är – rakt upp och ned.
KOMPROMISSA ALDRIG MED KÄRLEKEN – BRA FÖRHÅLLANDEN LYFTER OSS TILL HÖGRE HÖJDER.
När vi ständigt hamnar i samma återkommande diskussioner, när rösterna höjs alldeles för ofta och känslan av avstånd är alltför stark är det bra att fråga sig själv: varför stannar jag i detta? Vad längtar jag egentligen efter?
EN BRA RELATION ÄR SOM ATT KOMMA HEM. I bilen på en rak sommarlandsväg med solnedgången framför, fantastisk musik i högtalarna, grönskande fält, doften av kväll och med möjligheterna dansande i hjärtat. Ett lugnt och leende nu där alla utmaningar möts av ett VI.
Har du några bra förebilder kring det GODA förhållandet?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Tyvärr inte…o det sista förhållandet jag hade var fruktansvärt destruktivt…så var tvungen att lämna. Trots att han var min stora kärlek o kämpade länge. Men höll på att dö inombords, då det ej fanns någon respons alls tillbaka och alkohol som förstörde vardagen helt. Totalt förstörd av denna mannen. Han var mitt allt…men knäckte mig totalt!!
Tyvärr är det så med missbrukare – ”kärleken” till alkoholen (eller vad det nu än är) starkare än någonting annat. Kom ihåg att om han varit ditt ”allt” hade han inte knäckt dig. Så är det bara. Starkt av dig att lämna. Varma tankar.
De jag ser är att allt är inte så glasklart. Jag lever i en relation där de finns egenskaper som beror på uppfostran hård , kärlekslöst där han fick förtjäna kärlek. Sällan närkontakt aldrig visa känslor.
Jag som är känslo människa ser hur han kämpar och vill men inte vet hur. Har aldrig lärt sig empati osv
Jag älskar denna man har aldrig varit mer trygg har haft åtskilliga relationer där de har satt mig på pedistalen men tryggheten har aldrig funnits där.
Kärlek är så mycket förståelse att vara den närmaste till min kära men samtidigt få ta all skit som kommer fram emellan åt.
Men vem annars skall visa honom vad empati och kärlek Hur en relation skall vara ?
Jag älskar honom och vill visa världen utanför som finns men det är inte lätt. Många funderar att jag orkar vara kvar men förändringen kommer sakta men säkert kärlek eller inte. …
Psykologen kan tala om för honom i ord men man måste även kunna praktiska de man försöker lära sig. Hur många tittar bakom handlingen och försöker börja där ?
Det är stort av dig att täcka så – tänk om fler resonerade som du. Fin balansgång att älska någon utan att slukas upp av deras sår. Hur gör du för att undvika detta? Håller verkligen med dig om vikten att vara sann mot sig själv. Tack för att du delar med dig:-)
Känner igen det ”Förundrad” skriver om okunskapen om ”att älska” att inte veta hur med handling och empati och tillit, att visa hur man på riktigt älskar andra. Kämpade länge mes min kärlek och försöka nå honom, men utan resultat..kämpade förgäves. Då kärleken till sig själv var större o så starkt behov av uppmärksamhet från andra att endast sökte det. Vi (hans familj) fick endast hans frustration, ilska och besvikelse. Jag såg och kände med hans smärta mycket länge, tills jag till slut insåg att han aldrig kommer dit förrän han vill se själv. Fick till slut ge upp trots att mitt hjärta skrek ”Nej”. Det jobbigaste och mest smärtsamma jag gjort, men nödvändigt!
Hej
Svar på din fråga är att jag själv blivit ratad och sårad utan att förstå vad det berodde på. Ensam kvar med bara en stor ensamhet och tomhet där ingen ville se eller kunde se. En barndom som långt ifrån var trygg utan där jag som adoptivbarn levde i ett postratumatisk stress. När jag den dagen fick till mig hur jag levt och vad jag upplevt. Så var det lätt att applicera detta på min omgivning. Att alltid visa i handlng mer än ord Att alltid stå för sitt ord i de man menar Att tanken bakom handlingen skall vara sann mot mitt eget JAG.Detta gör att det är lättare att se vart gränsen går på mitt sår och andras sår. Att inte slukas upp eller att försöka överföra kunskap som bara är min kunskap Utan tillåta dem i min omgivning själva få möjlighet till samma resa men med vägledning Inte ensam göra denna resa utan öppna upp och visa möjligheterna Sedan är det deras eget val vilken väg de vill gå Åter igen eget ansvar och då behöver jag bara finnas med på vägen som stöd.
GJ jag vill bara kommentera de du skrev Och de jag insett att kärleken när den är rätt i trygghet och i vilja som kommer förädnringen De finns olika slags kärlek och alla sorter är precis lika underbara Att hitta vilken kärlek som är rätt de vet ingen men som min man säger till mig i dag på sin resa Förr trodde jag att jag visste vad kärlek var Men den slutade alltid lika tomhet , ilska , ånget och konfilter. TIlls jag träffade dig du bara var och dömde aldrig när du förståelsen fick för mig. Då var det lättare att låta allt bara få läa ut för att jag fick vara den jag var just då.
En svår balans gång men så otroligt stark om känslor och viljan är som den skall vara . Hoppas att du en dag finner just den som du vill och kan binda ihop dig med Ta med dig refarenheten från de du upplevt så kommer du att ge all den kärlek till någon som är villg att ta emot den och då blir den underbar Kram
Tack för fina ord Sundhine/förundrad. Hoppas verkligen på det du säger. Trodde verkligen jag hade hittat rätt…vi var så otroligt pasionerat förälskade och han sitter där djupt i mitt hjärta och kommer alltid höra. Försökte verkligen nå honom och gjorde allt gör han, men var aldrig gott nog. Han bar på gör mycket vrede och ilska som han inte ville titta på och ta itu med. Istället valde han en väg i att fly undan..med det kom ett ohållbart sätt att leva med han. O allt var mitt fel oavsett. Är ärrad i själ o hjärta och plågandet fortsätter då vi mådte ha kontakt då vi har barn tillsammans. Tilliten till män är ganska förstört med det förhållandet. Kram