Många av oss har lärt att vi kan komma långt i livet genom en stark vilja och att sätta upp tydliga mål. Det fungerar på en hel del områden, men långt ifrån alla – särskilt inte i kärlek och parrelationer.
Istället behöver vi praktisera motsatsen till det forcerade och kontrollerande: tillit som en av grundpelarna för attraktion och hållbara relationer. Och samtidigt är tilliten just det område där så många fått se sig själva gå ned för räkning.
Dessa smärtsamma erfarenheter har format mångas inställningar.
Attraktion och att vilja vara i någons närhet, är ingenting som går att forcera fram. Vem tycket att krampaktig dominans, förhör, ständiga övertalningsförsök, skuldbeläggande, intensiva logiska resonemang, väver behagliga relationsband?
Jag ser människor som lägger ned enorma känsloresurser på att försöka träffa någon att dela livet med, eller som till varje pris bestämt sig för att hålla ihop förhållandet. Oavsett kostnaden för hjärtat.
Resignation leder till ytterligare resignation. Rea ut din kraft och sanning, så kommer du att se dig själv som allt annat än en person med värde. Jag kan garantera att det inte leder dig dit där du vill vara.
Attraktion kan endast födas och bestå i en avslappnad och tillitsfull miljö. Stress, ilska, kontrollbehov, sura kommentarer, gränsöverskridningar etc. är säkra relationsdödare.
Autentisk styrka kommer till dig när du tar några steg tillbaka: inser att det inte går att styra över andras beslut och kärleken. Som någon sa:
”släpp taget, så kommer du att se vad som är menat att bestå i ditt liv.”
Tillit och givande av tillit är sensuellt.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Vill du prata med Michael – kontakt på michael@separation.se
”Stress, ilska, kontrollbehov, sura kommentarer, gränsöverskridningar etc. är säkra relationsdödare”. Stämmer exakt för mitt exförhållandes del. Kontrollbehov handlade det kanske inte så mycket om, men allt det andra…och allt förstördes.
”Tillit och givande av tillit är sensuellt” stämmer också så jäkla bra. Det vara bara det att han ”glömde” det där med att ge tillit. Jag var inte svartsjuk då vi träffades och han sa många gånger ”jag vet att du inte är svartsjuk”, men någonstans – med hans större och mindre gränsöverskridningar, tappade jag tilliten pga hans bekräftelsebehov utanför förhållandet. Hoppas innerligt att jag kan hitta tillit till nästa man. Hoppas innerligt att jag inte tappat tilliten för evigt. Lite rädd är jag nog att jag är ”förstörd” 🙁
Jag har gått in i ett förhållande igen efter ett liknande som du har haft. Det har tagit några år. Min nuvarande pojkvän var också ”trasig” efter sitt förhållande. Vi båda har från början gett varann utrymme genom bra kommunikation, beröring och tillit. Vi ställer inga krav, bestämmer väldigt lite framåt oftast samma dag. Vi är väldigt lyhörda för varandra och jag har aldrig upplevt sådan här kärlek, passion någonsin.
Beröring och ömhet fanns det gott om. Vi hade alldeles magiska stunder också, och ibland (då han var avslappnad) hade vi en totalt okomplicerad vardag då allt bara flöt på.
…men under detta fanns hans dåliga självkänsla, enorma prestationskrav och hans bekräftelsebehov. Jag tror starkt på bra kommunikation, men tyvärr kunde vi inte kommunicera på samma nivå 🙁
Ibland blir man förundrad över hur lite som är menat att bestå i ens liv, när man släpper taget eller bestämmer sig för att jag kommer inte att anstränga mig längre för att komma med förslag på roliga aktiviteter eller ställa upp att göra de saker som bara den ena parten i en relation vill oavsett om det är en kärleksrelation eller vänskapsrelation.
Vad betyder släpp taget?
Det låter så befriande, men svår balans i praktiken. Jag är rädd att förlora min partner då.
Jag vill utvecklas med min partner och behöver mer, men jag vill inte pressa honom och framstå som kritisk eller få honom att känna sig otillräcklig. Men tar inte jag steg så händer det inte så mycket..
Har haft så mycket tålamod och har lärt mig mycket, men jag vet inte om det är rätt. Jag vet att jag vill ha honom..men det håller ju inte i längden om inte det är ömsesidigt eller om jag kommer rätt långt ner på listan..samtidigt som jag vet att han gör så gott han kan..
*frustrerad*
Gör han på riktigt så gott han kan? …eller kanske han tror och låter dig tro att han gör det. Är det kanske så att han vill ha allt det gamla kvar (också) och då ryms inte det nya in? Är det hans liv som styr ert gemensamma liv? Är det du som ger efter och anpassar dig?
Jag vet inte hur ert förhållande ser ut och vad det handlar om, men dina ord känns bekanta, och jag inser nu (4 månader efter separationen) att hela förhållandet var ganska snedvridet.
känner igen känslan…
Fina Michael…. 🙂 <3
"Home is not where you are from, it is where you belong.
Some of us travel the whole world to find it, others find it in a person"
Dagens inlägg var mycket passande för mig, tack!!!
Just släppt taget (för tredje gången) och den här gången måste det bli på riktigt..
Kan inte acceptera vara nr 2 längre, väljer han vara kvar så måste jag gå vidare..
Och är det nån mening med oss två så möts vi kanske igen..
Men tungt som sjutton känns det idag 🙁
lycka till! styrkekram!
Jag har ett måste hela tiden att skicka sms eller ringa honom bara för att….fast jag vet att han inte bryr sig hjälp hur ska jag kunna sluta göra detta för min egen skull. Men de är som ett beroende att vilja ha kontakt……
Håller till fullo med Ann som skrivit ovan.. Kanske vi råkat på samma man…
Mitt ex. kastade sig efter en tids dubbelspel in i nästa kvinnas liv, utan att ens se sig om. Får trösta mig med att de säkerligen har det precis likadant som vi hade det. Han lever ett gränsöverskridande liv och saknar helt ”normala” normer..
Tror inte ”min man” körde dubbelt (men kan ju aldrig vara helt säker), men hans beteende mot andra kvinnor då jag var med, var inte sunt. …och som sagt, jag var inte alls svartsjuk i början. Då kan man ju undra hur han betedde sig mot kvinnor då jag INTE var med (och det var ganska ofta)
Dessutom kunde han säga saker som på ett underfundigt sätt lyfte fram att han tyckte att någon var snygg eller attraktiv eller ”knullbar” – utan att jag hade känt mig misstänksam mot kvinnan från början. Han ”serverade” liksom misstänksamheten till mig – ”se så, här ska jag aktivt göra dig lite osäker…” även om det kanske inte var ”aktivt” så att han TÄNKTE på vad han gjorde, men det kanske satt i ryggmärgen i hans bekräftelsesjuka själ.
Kan ännu tillägga att jag också tröstar mig med att hans nästa förhållande kommer att se precis likadant ut. Han kan vara alldeles underbar…men så finns det där fula, som förmodligen varit orsaken till att hans tidigare förhållanden har spruckit.
Lättare sagt än gjort….När hatet tar över och illamående i varje ögonblick och man sitter kvar ändå….Då är livet slut…
Mina vita händer har precis släppt det krampaktiga taget om dörrkarmen I flygplanet. Jag har slängt mig ut i det okända, helt själv rakt ut i en turbulent luftström och litar på att min packning av fallskärmen kommer att ta mig ned säkert.
Litar på att de insikter, spegelbilder och lärdomar som jag fått av denna svåra resa kan ge mig och mina barn ett liv fullt av närvaro, glädje och tillitsfull kärlek.
All lycka till dig Håkan.
Jag står fortfarande kvar och håller fast krampaktigt. Vågar inte släppa ännu.
Fick för några veckor sedan reda på att min fru varit otrogen och kan inte bestämma sig om hon vill stanna så vi kan vara en hel familj med våra två barn. Jag går i ett vakuum och hoppas och hoppas men jag håller på att gå sönder fullständigt.
Hur länge ska jag hålla kvar?
Förstår att din situation är kaotisk just nu och jag tror att det inte är till skada att vänta en tid med att ta allt för avgörande beslut. Det jag tänker är att din fru måste ge dig klart besked. Ni kanske bör gå och prata med någon och få hjälp att bena ut vad som skett och hur ni ska hitta en väg framåt. Vet du att du verkligen vill eller är det just nu i stunden av smärta det känns så. Det finns inga enkla svar. Ta hand om dig, försök att ta en dag i taget och försök hitta någon du kan prata med i förtroende. Tanken att hon har varit otrogen smärtar oerhört men den handlingen och sveket ligger hos din fru och inte hos dig. Tiden gör sitt och så sakteliga läker du inombords. Du klarar mer än du tror och en dag kommer du att känna att det krampaktiga inombords släpper och du börjar känna att livet ler tillbaka till dig. Sköt om dig.
Tack snälla AnnaH
Kram
så länge du orkar….så länge du kan tro på att det blir ngt bra av det…lycka till! styrkekram!
Tack Mia
Så skönt att ni finns här
Kram
Daniel; jag tänker som AnnaH, fatta inga för stora beslut för snabbt.
Jag var någorlunda i din situation i början av sommaren. Maken (som nu är på väg att bli exmaken) sa att han ville ha en paus. Om det betydde skilsmässa eller inte hade jag ingen aning om.
Det var fruktansvärt tufft att inte rusa in i en massa ”göranden” för att dämpa ångesten lite, jag hade ju t.ex. själv kunnat valt att ta ut skilsmässa direkt. Men jag fick också rådet att vänta med allt som är avgörande tills att allt lagt sig lite. Ha tillit till processen och låta den ha sin gång.
För oss blev det skilsmässa till slut. Men faktum är att tack vare att jag valde att låta processen ha sin gång så var det till slut ett medvetet beslut också från mig att det blev skilsmässa. Trots att det var jag som blev lämnad kände jag en dag att ”nu är mitt äktenskap slut”. Och då blev inlämnandet av skilsmässoansökan helt annorlunda känslomässigt än vad den hade varit om jag gjort det direkt.
Så våga ta det lugnt. Och våga lita till att saker och ting kommer att klarna. Hur vet du inte idag, men de klarnar. Ta hand om dig!
Åhh va jag är glad att jag hittade detta forum.
Marianne – Tack! Du ska veta vad det här stärker mig.
Jag vill bara krama om dig o gråta en stund.
Jag tar till mig och avvaktar.
Bamsekramar från mig
Skulle vi träffas så skulle jag ge dig en bamsekram och ta emot din gråt!
Jag vet precis vad det är att känna som att man håller på att gå sönder fullständigt. Men jag lovar också, det blir bättre. En nyckel tror jag är att våga låta sig känna, gå in i smärtan för att på så sätt läka.
Jag har också en litet barn, och det var fullständigt hjärtskärande att tänka sig att vara ifrån honom halva tiden, och inte ge honom mamma och pappa samtidigt. Men det går. Och hur konstigt det än kan låta så kan det faktiskt också bli bättre än det man hade.
Så, det kanske inte går exakt som du hade tänkt dig, men det kommer att bli bra.
Varma kramar!
Helt rätt, Håkan, tänker jag – att du väljer att lita till att det kommer att bli bra. Jag har alltid haft svårt med tillit, men gjorde ett medvetet val efter min separation att helt enkelt välja tillit. Inte så att jag kände tillit, men valde det ändå. Med tiden har känslan kommit ifatt beslutet och jag får också hela tiden exempel på att det är rätt väg att våga ha tillit, saker och ting har löst sig på helt andra och bättre sätt än jag hade kunnat tänka mig fram till.
Du är fin som ger styrka och uppmuntran till bloggvännerna, Marianne! Tack!
Tack till dig Michael! Och vet du, hur konstigt det än kan låta så är det numera nästan som att jag inte hade velat vara utan skilsmässan. Visst, jag hade ju inte valt den. Men när jag ser hur mycket det har fått mig att växa, och hur den har hjälpt mig till helt andra val i framtiden, så ser jag också att mitt liv kommer att bli så mycket bättre än vad det var.
Jag har blivit lugnare på senaste tiden. Visst längtar jag fortfarande efter att få möta den där människan som jag kan njuta av livet tillsammans med. Men just nu är jag på nåt vis bara lugn å stilla. Det blir som det blir. Å det viktiga är att vara tacksam för det man har och njuta av de små guldkornen. Jag har fantastiska vänner att dela glädje och sorg med. ❤️
Ann…..man kan tro vi har haft ihop det med samma man! Det du beskriver är exakt vad jag varit med om! Jag är inte heller svartsjuk men han har fått mig att känna svartsjuka genom att alldeles för ofta prata om andra kvinnor på ett sätt man INTE gör till sin tjej!
Jag förstod ganska tidigt att han i grunden har väldigt dålig självkänsla men jag är inte säker på att han själv är medveten om det. Han kunde absolut vara gullig, romantiskt och omhändertagande men av någon anledning kände jag aldrig att det var äkta……
Jag avslutade den relationen nyligen och kommer aldrig någonsin mer ha något med honom att göra efter att han förnedrade mig med att bla spotta mig i ansiktet flera gånger!
Ni alla där ute som känner något liknande, gå därifrån och se aldrig mer bakåt! Ni är värda så mycket bättre!
Usch! Att spotta på någon är ett av det mest förnedrande man kan vara med om. ”Min man” gjorde ändå aldrig något sådant.
Känns som att det är verkligen det jag ska göra. Jag ska släppa taget. Jag ska inte dra i en massa, jag ska inte skicka massa meddelanden. Jag ska inte bli arg när han inte hör av sig. Jag ska säga att nej, idag kan vi inte ses för jag vill vara med mina barn fart det inte är min vecka. Jag vill vara med min vän. Jag vill vara med Mig. Jag ska inte anpassa mig så mycket. Jag ska låta saker och ting få komma eller gå. Det är nog det enda sättet för mig att reda ut att vara eller inte vara i denna relation.