Ett bultande hjärta och fjärilar i magen. Önskan om att se och bli sedd. Vilja partnern det bästa av allt. Tankar som upptas av Honom/Henne. Alltings möjlighet. Bilderna av kärlek är många. Oändligt många. Liksom tvärstoppen eller samhörighetskontona som utsätts för uttag efter uttag. Inga nya insättningar.
En partner som en dag säger: ”jag vill inte längre. Du såg inte VI och nu är det för sent.” Plötsligt vaknar den lämnade ur relationsdvalan och vill i ett par andetag en massa. Allting har ställts på sin spets och nu är förhållandet viktigt. Eller?
Kriser och alarmklockor som tjuter, KAN göra att vi vaknar och kommer till insikt. Men minst lika ofta som det är kärlek som motiverar viljan till förändring, är det egot som ropar efter revansch. ”Inte kan väl någon lämna mig!?”
Prestige och egonederlag kläs i många dräkter och en av dem är ”kärlek.” Vem vill inte vara ädel och oemotståndlig? Vem önskar inte till varje pris undvika avgrundsdjup tomhet i ett hem som tystnar varannan vecka?
Kärleken sträcker sig långt bortom accessoarattityd (någon jag kan visa upp för världen så att min status som person växer), ägande, panik för ensamhet, oläkta sår etc.
Det största vi kan ge en partner, våra barn och oss själva, är en hel version av personen som speglar sig mot vattenytan.
P.S. Hel är inte detsamma som perfektion.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Accessoarattityd!
Underbart begrepp! Just love it!
Tack ännu en gång för dina ord!
De värmer, de vrider om, de gör ont och de ”klär av kejsaren”.
Och de lämnar kvar känslan av avskalad sanning. Tack!
Och den ger nya, och obesvarade frågor… Nåja, du har vid flera tillfällen tagit upp dem här på bloggen..
Men ändå, jag tillåter mig att ställa dem igen med risk för att låta ”trög”,
Vad är sann och äkta kärlek?
Hur känner man igen den?
Och hur drar man till sig den?
❤️
Ja, vissa ord bara dyker upp i huvudet:-) Skall ta upp frågorna du ställer Eva. Vi behöver ständigt påminna oss själva. Tack för dina uppmuntrande ord.