Igår hade jag ett fint och givande möte med min f.d. fru och mina barns mamma. Det var vänligt, varmt, lättsamt, respektfullt och genuint, vilket berörde mig. Det var skönt för min ena dotter som var med att se sina föräldrar i harmoniskt samspel.
Att tiden kan läka sår fick jag ännu en gång bekräftat. I alla fall den rätt använda tiden! Den som vi använder för att förstå och förlåta sig själv och den andre för vår mänsklighet.
Det var en vän som satt framför mig, mina döttrars mamma och en person som jag alltid kommer att ha största respekt för.
Men för att komma till punkten av lugn, är det nödvändigt att vi har släppt taget. Kommit till ett yttre och inre avslut, där obearbetade känslor har sorterats och fått mjuklanda. Så länge en av parterna bär på ilska, irritation, längtan efter att hitta tillbaka, besvikelse etc. blir det hackigt, eller t.om. omöjligt.
Vi har haft våra sämre och bättre perioder, men stämningen som rådde mellan oss igår, gör att våra döttrar kan känna sig trygga. Jag vet att det en dag blir tillfällen då vi kommer att mötas; bröllop, födelsedagar, begravningar, dop och andra högtider.
Ser genom mitt arbete alldeles för många som drabbas av en f.d. partner som försöker spela ut barnen mot den andra föräldern, vilket är så fruktansvärt sorglig därför att det alltid drabbar de unga.
Jag vet att många har varit utsatta för otrohet, lögner, svek, manipulation och fått hjärtat sårat. Jag vet att många har chockats över att fått se sina drömmar raderade, vilket plockat fram de minsta smickrande sidorna av våra personligheter.
Om någon hade sagt till för mig för några år sedan att jag skulle sitta och fika med min f.d. fru, och ha det så här avslappnat, hade jag inte trott på det. Men tid och två vänligt sinnade personer kan utföra ”mirakel”. Jag är tacksam för att mina barns mamma är en varm och emotionellt mogen själ. Alla har inte den turen.
Vi kan förlora ett förhållande, materiella tillgångar, få dramatiskt minskad tid med barnen, centrifugeras i den emotionella torktumlaren och tappa all livsgnista. Men vi kan alla välja att jobba med och läka såren. Vi kan välja att bete oss värdigt, oavsett vad.
Jag vet att många av er kämpar med ett ex som beter sig på ett sätt som gör att det knyter sig i hela det känslomässiga systemet. Önskar innerligt att det en dag ska bli lättare för dig.
Michael Larsen – relationscoach
Jag hoppas också det i framtiden, just nu endast kommunikation via sms,
Fast vad gör man när exet hamnade i fängelse och det medförde soc utredningar mm
Och man får kriga ensam mot alla parter utan att få stöd från någon instans
Tar nog lång tid att hamna där du är Mikael men jag hoppas för min del också
Oroar mig redan för konformationer och student mm
Lever på hoppet och vill inte bli en bitter suring
Men hur läker man såren?
Jag har arbetat med att läka såren och beter mig värdigt ifall vi skulle råka ses exet och jag, men fortfarande skulle ett möte inför ex ett bröllop röra runt i maggropen. Orsaken till det är att jag, hur mycket jag än försöker, har svårt med respekten till han som person.
Så på ytan skulle allt verka okej. Alla som ser oss (även våra barn) skulle säkert säga -helt fantastiskt att de har en sådan bra relation….men under ytan är det ansträngt, det är okej iom att vi träffas så sällan, kanske vart tredje år.
Vet att problemet ligger hos mig, gamla meningar, ord, fraser, handlingar ….har skapa så djupa ärr att de börjar värka då han kliver in i området. Det är okej att det gör ont för om det inte hade gjort det så hade jag undrat hur jag själv är funtad.
Tycker vi är modiga som vågar finna en väg att kunna kommunicera på med en person sol kränkt oss rejält. Det är stora personliga utmaningar som stärker en i att kunna ta mindre roliga möten med människor ex i arbetet.
Inget ont som inte har något gott med sig
Jag var den som blev lämnad,sviken, förnedrad och fick alla mina drömmar raderade. Det knäckte mig fullständigt, och har tagit många år att läka. Idag ser jag situationen med nya ögon, och har valt att förlåta mitt ex. Är hellre hans vän än jag går och bär på agg i all tid och evighet. Men jag får ingen respons när jag försöker nå honom..vilket blir ännu en besvikelse. Vi har trots allt haft många fina år tillsammans och varit lyckliga ihop..så det borde inte vara så svårt att hitta tillbaka till en vänskap. Situationen lockade även fram Min sämsta sida..men det har jag bett om ursäkt för. Men kanske är han rädd för att jag är ute efter något Mer..jag vet inte. Han svarar inte ens på tilltal. Så jag börjar inse att det är bättre att gå vidare och sluta be om en försoning..för den kommer jag nog dessvärre inte få uppleva. Men konstigt är det ändå..att man inte hellre väljer en varm och fin vänskap framför osämja och avstånd.
Måste man ha en kontakt med sitt ex? Med barnen har vi delat upp dagarna mm. Och självklart kan vi delta på konfirmation mm. Men inte behöver vi umgås? Vi är varken familj eller vänner – som jag ser det.
Jag har fantastiskt fin kontakt med mitt x. Vi är suuper goda vänner. Träffas tillsammans med min nya, och det är kanske ovanligt. Men funkar fint för oss alla.
Mitt x har tom bjudit oss på grillat en kväll.
Han är glad för min skull. Trots det var jag som bröt upp. All heder åt honom, så fint gjort.
Hoppas han också hittar sin kärlek att dela livet med..
Och vi även då kan ha fortsatt kontakt,, men det vet man ju inte..
Tyvärr går ”rykten” att jag har två. Vilket är HELT osant. Sånt är tråkigt..
Så det går att ha fin kontakt. . Men kan vara svårare förstås om känslor finns kvar hos ngn av parterna.
Jag har fantastiskt fin kontakt med mitt x. Vi är suuper goda vänner. Träffas tillsammans med min nya, och det är kanske ovanligt. Men funkar fint för oss alla.
Mitt x har tom bjudit oss på grillat en kväll.
Han är glad för min skull. Trots det var jag som bröt upp. All heder åt honom, så fint gjort.
Hoppas han också hittar sin kärlek att dela livet med..
Och vi även då kan ha fortsatt kontakt,, men det vet man ju inte..
Tyvärr går ”rykten” att jag har två. Vilket är HELT osant. Sånt är tråkigt..
Så det går att ha fin kontakt. . Men kan vara svårare förstås om känslor finns kvar hos ngn av parterna.
Håller med dig Margareta med din fråga om man måste ha kontakt med sitt ex. Slutet på ditt inlägg stämmer för mig med. Vi är varken familj eller vänner. Hårt men sant. Allt var bara en illusion.
jag tycker att det är viktigt att sträva efter en fin relation men det är också i mina ögon ett ansvar från båda håll. Man ska kunna förlåta någon som uppriktigt visar att de förstår att de sårat. Man bör vilja prata ut och se bådas perspektiv och hitta en så respektfull och ödmjuk relation man kan för att barnen ska veta att man ärar den man skaffade barn med. Men när de inte vill göra en avslutningsceremonin hos terapeuten för de vill inte riskera bli ambivalenta och väljer att gå in i relation med den som de var otrogna med och drar in barnen i den relationen …. vad gör man???
Från att säga det är dig jag älskar och vill leva med och det inser jag nu efter otroheten och jag ska göra dig trygg så du kan lita på mig och jag vill skaffa fler barn med dig till veckan senare vi pratar inte, gå till otrohetspartnern, presenterar barnet för den nya… ja det är en del att ta in, processa och förhålla sig till. Det är ju två personer som man nu ska förhålla sig till som båda varit med på att ljuga och gå bakom ryggen på en även om han är den med huvudansvaret.
Trots det försökte jag hantera sorgen och chocken på eget håll och samarbeta och få till en bra dialog… omöjligt. Terapeuten sa till mig, klipp bandet helt och sluta svara på sms och skicka inga heller. Han vill bara låtsas om som att det han gjort aldrig har hänt och vill att du ska rättfärdiga beteendet så han utnyttjar din empati.
Så nu försöker jag inte ha en bra relation för han försöker inte. Känns konstigt för mina föräldrar är vänner trots skilsmässa.