Gjorde en undersökning på Facebook idag, där jag ställde frågan om det är ok att vara vän med sin f.d. när man är i ett nytt förhållande. En stor majoritet av svaren lutar åt att det är bra, ja t.o.m. självklart med vänskap, särskilt om det finns barn med i bilden.
Jag skulle vilja komplicera till frågeställningen en aning.
Låt mig börja med en fråga: vad är en vän?
För mig är det en person som jag kan räkna med i alla lägen, som kan sova över på soffan, ta ett glas vin med eller två, resa en vecka till Rom, anförtro problem och hemligheter med, som skulle sitta med mig på akuten i timmar etc. Den här typen av vänskap tror jag inte särskilt många av oss skulle vilja att partnern hade med sitt ex.
När jag läser era svar på FB håller jag med. Både i JA och NEJ kommentarerna. Allting handlar om perspektiv. Om jag lagt in ordet UMGÅS som vän, kanske det skulle se annorlunda ut.
Så här ser jag på det: en respektfull kontakt JA, men vänner? Mycket tveksamt. Anledningen är att det existerar ett gap mellan SANNING (idealet) och VERKLIGHET.
Sanningen är självklarheten i att bemöta varandra med respekt och kärlek, att vi bör behandla andra såsom vi själva vill bli behandlade, vänner för barnens skull, svartsjuka är destruktivt, fullständig trygghet och tillit det bästa, och en hel del annat.
MEN
Verkligheten visar ständigt på att misstänksamhet, otrohet, sårade känslor, själviskhet, brist på tillit m.m. också blandats ned i livscocktailen. Det är ingenting konstigt, utan delar av den mänskliga naturen.
Det finns personer som lyckas hur bra som helst med vänskapen. Men även komplikationer som jag tänkte skriva om imorgon.
Vad säger du min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Det beror väl på varför och hur de avslutas. Avslutas de på ett bra sätt är det nog lättare att kunna umgås som vänner.
Har förtroendet svikits åt något håll är det svårare om inte omöjligt.
Håller helt med dig Jessica. Går inte att förbise hur avslutet såg ut.
Om man blivit bedragen och lurad av sin bästa vän/partner är det nog svårt att vara vänner efter separationen. Om man skiljs i samförstånd är det säkert lättare, men risken är alltid att svartsjuka uppstår i den nya relationen. Jag skulle nog ifrågasätta vänskapen och undra om det finns starkare känslor under hos någon av parterna.
Hej // Dina ord stämmer o dina tankar. Men det är svårt när svartsjuka blir ett gift och begränsar din frihet. Ja vet…
Har ett förhållande 26 år med en sådan man. Men törs inte lämna honom p.g.a min ålder.m.m Därför sitter jag nu i en oas i Valldemosa för att tänka och ladda energi.
Jag funderade oerhört mycket på detta när jag blev lämnad(efter en ettårig relation) skild sedan 3 år. Jag var väldigt kluven först, han ville ha mig i sitt liv för jag var en sån bra person…. Men nu har jag läkt mycket mer och svaret blir nej. Varför? Som du skrev Mikael så är det en skillnad mellan SANNINGEN och VERKLIGHETEN, hur gärna man än vill att det ska vara =. Idag har han gått vidare i en ny relation,jag är inte där än. Hur skulle det ha funkat för mig? Inte alls!
Det är inte sällan själviska motiv spm ligger bakom när en f.d. partner vill fortsätta kontakten – plocka ur godbitarna ur kakan, utan att behöva engagera sig i ansvaret som en hel relation kräver. Tack för att du delar med dig Therese. Hoppas att du har en fin kväll-
Om man haft en relation där man gett och inte fått något tillbaka, finns en risk att ”vänskapen” fortsätter på samma sätt.
Det ligger mycket i det du skriver Mia – mönster som upprepas.
Det är en svår fråga. Det kan bli komplicerat. Beror mycket på hur relationen avslutades och även om den ene eller båda har nya partners och vad de tycker.
Som du säger cj: hur relationen avslutades är av stor betydelse.