Jag ser det bland människor i allmänhet, klienter och en tidigare omedveten del i mig själv (som fått de mörka ”solglasögonen” bortslagna) – en önskan, förhoppningen, längtan och i vissa fall desperationen om att en annan människa skall skänka oss fullständigt lugn på insidan. ”Bara jag träffar honom/henne så kommer allting att bli fantastiskt!”

Jakten på den perfekta relationen gör att vi glömmer oss själva. Vem är jag utan ett romantiskt förhållande? Vem är jag i stunder/perioder av ensamhet? Vem är jag då jag inte rusar mellan olika aktiviteter? Relationer? Vem är jag då det är tyst och stilla omkring?

Vad ser du i dig själv då du mår som bäst?

För mig har grundtryggheten blivit alltmer centrerad till mitt livssyfte (ja, jag tror på ett sådant). Vet att jag varje morgon har någonting att kliva upp till. En eld som driver på och som andra kan ta del utav.

Jag glömmer aldrig mannen som skrev och berättade att mina ord fått honom att lyfta bort snaran från halsen och kliva ned från pallen. Gissa om hans mail är en av anledningarna till mitt syfte!

När du börjar se och leva från plattformen inom dig själv, klingar rädslorna för att t.ex. förlora en partner av. Du kommer till ett läge där du vet att det är skönt, inspirerande, tryggt och enastående att ha någon nära. Men samtidigt är inte hela ditt personvärde beroende av en annan. Du kan falla men vetskapen om att du kommer att resa dig upp igen är vännen i bröstkorgen.

Bilderna och övertygelserna gällande vilka vi är har en inverkan som vi inte ens kan föreställa oss. Tankar, känslor och agerande kan ta oss till platser som vi inte ens trodde existerade. Allt börjar här inne!

När vi lär känna och lever från vårt centrum kommer vi att ha fantastiska saker att ge till en annan. Vi blir magneter som inte ens behöver fundera om vi skall träffa någon eller inte. Din tydliga och äkta självklarhet pulvriserar rädsla efter rädsla.

Vem kan och vill du bli?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare