Jag har aldrig förstått varför en del människor går in på facebook och andra sociala medier för att se vad deras f.d. gör och vilka de umgås med. Om det finns känslor kvar är det att ägna sig åt självplågeri.
Jo föresten, den terapeutiska sidan av mig förstår: gamla vanor är svåravlivade. När vi befann oss i förhållandet hade vi full inblick (nästan i alla fall) i vår partners liv eftersom vi levde tillsammans. När relationer bryts kan vi hamna i ett vakuum som kan vara fruktansvärt svårhanterligt p.g.a. att vi ännu inte hunnit vänja oss. Hjärnan behöver tid till att anpassa sig till de nya spelreglerna.
Vi tömmer oss själva på kraft när vi söker information och går igång på vad vårt ex gör. Vad hon/han gör är inte längre vår ensak. Det är lätt att säga och självklart kan det kan vara supertufft att smälta, men om vi inte börjar ta till oss: ”det där är inte längre inom mitt intresseområde”, kommer vi att bli förslavade – av oss själva.
JU MER VI LÄR ATT TYCKA OM OCH RESPEKTERA OSS SJÄLVA, DESTO MINDRE UTSÄTTER VI OSS FÖR SÅDANT SOM GÖR ATT VI GER BORT AV VÅR PERSONLIGA STYRKA.
Emellanåt behöver förnuftets stämma ges plats till att få överrösta de desperata känsloimpulserna. Det finns ingen on/off knapp i psyket, utan vi behöver träna in nya handlingsmönster. Varje dag – varje timme. Till slut lyckas vi!
KONTROLL ÖVER EN ANNAN PERSON ÄR EN ILLUSION.
Håll dig nerdaterad!
Vilka är dina erfarenheter? Ha du befunnit dig i kontrollfällan? Vad gjorde det med dig?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Håller med dig, har faktiskt varit riktigt hård mot mig själv när jag känt behovet av att kolla upp honom. Hade mitt sista totala sammanbrott i juni då jag bestämde att det fick vara nog. Jag vet faktiskt ingenting om vad mitt ex gör eller om han har flickvän. Fokuserar på mig och min framtid. För mig har det nu gått ett år sedan han plötsligt lämnade mig och jag har känt de senaste veckorna att jag mår mycket bättre. Har fått nya vänner, djupare kontakt med de gamla vännerna, egna intressen och mer tid för mig själv. Och i min lägenhet bor ingen stor ”elefant” som man inte får prata om:)
Önskar er alla en riktigt fin dag!
Härligt höra att du är på rätt väg linda. Visst ger tiden perspektiv? Du borde fira det på något sätt (frihetsdagen). Önskar också dig en fin dag:-)
Att fira går inte, kan inte se det som att jag fått frihet, har ju aldrig velat detta. Känns snarare som en begravning och att jag nu börjat ett nytt liv.
Önskar dig en fin lördagskväll linda. Vad vill du att ditt nya liv skall innehålla? Varma hälsningar.
Massvis med kärlek, humor och att försöka njuta av de små sakerna i livet:)
I början var det omöjligt att inte försöka ha en viss ”kontroll”, även fast man vet att det bara är att plåga sig själv. Jag bestämde mig för att utnyttja dom gånger jag blev arg eller irriterad till att göra saker som jag visste skulle vara känslomässigt jobbiga annars. Som exempel ta bort henne som vän på FB, säga åt henne att ändra alla koder till bank, mail o.s.v. Tar man bort sina egna möjligheter att kontrollera så behöver man inte brottas lika mycket med dom känslorna heller. Det fungerade för mig. Det har gått 5 månader sedan min fru lämnade för en annan. Jag mår redan mycket bättre, absolut inte färdig än, men bättre. Distansen har gjort sitt och vår kontakt nu gäller bara barnen. En dag kommer vi ha en bättre och mer avslappnad relation, men det får bli när tiden är mogen.
Det låter som att du har integritet och vet hur du skall skydda dig själv. Det har uppenbarligen hjälpt dig att komma vidare. Tack för att du delar med dig.
Jag tror att behovet vi ibland har av att söka reda på före detta flickvänner/pojkvänner och få veta om deras liv ofta handlar om en inbillad omedveten känsla av kontroll. Kanske ett slags uppskjutande av smärtan av att det faktiskt är över. Att den andre personen har gått vidare. Att man inte längre har samma betydelse. Kanske att man är rädd att man gjort fel val och vill försäkra sig om att man inte har det. I grund och botten tror jag det handlar om rädslan att släppa taget om kontrollen och gå vidare.
Väldigt kloka ord som jag bara kan instämma med.
Hade inte överlevt utan den här bloggen!!!
Lämnade mitt ex när jag upptäckte att han sökte bekräftelse/var otrogen med en 22 år yngre kvinna..
Detta är över nu. Men varför måste han berätta att han ska på dejt? För att såra?
Det gör mig glad höra att bloggen ger dig styrka:-) Onödigt berätta för dig om sitt dejtande, men handlar antagligen om bekräftelse: ”titta vad attraktiv jag är!”
Hur ska man kunna släppa kontrollen när man måste bo ihop i flera månader, trots att den ena vill separera? Plötsligt ska jag inte vara en del av hans liv trots att vi lever nära inpå varandra.
Genom att börja se den andre som en tillfällig inneboende tills ni hittat varsin bostad. Det kan låta lite kallt av mig att säga så, men det är nödvändigt för din egen skull. Vilket råd skulle du ge till någon utomstående som frågade dig samma sak? Allt gott till dig Mia:-)
Jag har surfat runt på nätet och försökt hitta något att trösta mig med. Man känner sig så ensam med alla sina känslor. Jag måste säga att dina texter var väldigt fina och tänkvärda. Tack för ditt svar och handfasta råd. Numera har jag en inneboende – trevlig kille men verkar inte vara nåt för mig 😉