IMG_4399

Det är en mening som jag tyvärr alltför ofta får läsa och höra från kvinnor i relationer. ”Han jobbar alltid, hjälper inte till hemma och anstränger sig inte för oss.” Det är nedslående läsning som ofta avslutas med: ”vad skall jag göra?”

Jag tänker så här – en person som inte anstränger sig för VI, är antingen blind för verkligheten, sönderstressad, emotionellt ointelligent, saknar initiativ förmåga till att själv avsluta relationen och väntar på att du skall få nog (en feg och ovärdig utnötningstaktik), eller fullständigt omedveten (och behöver väckas).

DÄR DET EXISTERAR KÄRLEK, FINNS VILJA TILL DET BÄSTA.

Så här beter sig en man som vet vad kärlek till DIG är:

  • Han finns vid din sida. I alla lägen.
  • Han lyssnar till dig. Även på det som inte uttalas.
  • Han ser dig i ögonen och frågar hur du mår och vad du behöver. Varje dag.
  • Han säger att han älskar dig och att du är vacker.
  • Han skyller ALDRIG ifrån sig.
  • Han vet var smartphonen hör hemma när det är VI TID.
  • Han är ödmjuk och villig att se sina brister. Och förändras.
  • Han rör vid dig utan ständiga baktankar om sex.
  • Han behandlar dig, sig själv och andra med respekt.
  • Han ger dig positiv uppmärksamhet i sociala sammanhang.
  • Han VET vad som är viktig för dig och möter dig i det.
  • Han kan hålla din hand ute bland andra.

Om du är kvar i ett förhållande som är känslomässigt dött, är det klokt att ställa frågor som: varför utsätter jag mig för detta? Vad är jag rädd för? Hur vill jag egentligen leva?

Jag förstår rädslor kring ekonomi och ensamhet. Men sanningen är att du redan är ensam och fattig (på genuin samhörighet). När det gäller det ekonomiska, går det på sikt att finna lösningar, även om det ibland kan ta tid.

Om du tänker: ”men jag älskar ju honom…” När du börjar älska dig själv, kommer det du tror är kärlek till honom att försvinna.

Om ni har barn: vilken bild av närhet, familjegemenskap och självrespekt vill du skall formas i deras hjärtan?

Efter att ha kommunicerat tydligt om vad du behöver, vad som är livsviktigt för relationen, men trots det inte får respons eller minsta tecken på förändring:

Lämna. Styrkan kommer längs med vägen. Jag skönmålar inte och vet hur fruktansvärt svårt det kan vara, men vad är alternativet? Om du känner dig förlamad: prata med någon så att styrka kan ta plats.

Vad skulle du vilja säga till alla dem som känner att de sitter fast?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare