Jag borde ha all anledning att inte tro på förhållanden! Och delar av mina psykiska ”rum” har sina funderingar. Ibland tänker jag: ”romantiserar du då du skriver Michael? Försöker du bara injicera dig med hopp?”
Och så kommer jag på mig själv med att ord och drömmar har den enorma potentialen att bygga verkligheter.
Om jag skulle se på förhållandet som ett färdiglagt pussel, en färdiggjjuten fast form, ett filmmanus som har fått nerskrivet sina allra sista ord, så skulle jag vara pessimist.
Om jag visste med mig att människor inte kan förändras (vilket en hel del inte gör) så skulle jag se det som kört. Men det finns faktiskt personer som lär sig av det som varit, som blir ärliga, genuint kärleksfulla och vänder nederlag till visdom.
Ibland måste det gamla dö, för att nytt ska kunna födas! Gamla emotionella beteenden inom oss måste offras så att bättre och hälsosammare kan ta vid. Men just att ta den där titten i spegeln kan göra ont, och det är inte alla som vill eller orkar.
Jag tänker inte försöka övertala någon till att ha en annan sanning än den de har. Vi har våra anledningar, sår och trauman.
Den bästa partnern för oss kan vara den som är en skoningslöst välputsad spegel så att vi kan möta jaget. Alltför vassa personlighetsdrag slipas ner.
Pusslet blir inte klart, utan expanderar ständigt utåt och nya motiv och landskap byggs till. Vi kan bli älskade så att vi känner liv blåsas in i våra kroppar och sinnen. Men dörren behöver öppnas lite på glänt…
Det handlar inte om vi tror på förhållanden eller inte, utan om vi tror att det finns kärlek. I filmen ”The Tree of Life” säger en av huvudrollsinnehavarna:
”Unless you love, your life will flash by.”
Smaka på de orden!
Det handlar inte om att vi nödvändigtvis måste ha en partner för att kunna älska. Kärleken kan inta många olika skepnader: våra barn, djur, ett arbete som vi brinner för, naturen, konst i olika former…
Så länge som vi inte lyfter blicken mot den oändliga horisonten, utan kopierar våra tidigare relationsmodeller, ”förebilder” och är förslavade under våra tidigare trauman, så kommer vi att känna oss uppgivna. Det kan vara svårt men också närmare än vi kan föreställa.
Tvillingsjälar, twin flames eller vad vi nu väljer att kalla det, är inte någon vi möter utan skapar tillsammans.
Kommunikationen som för er närmare varandra – webinar söndagen den 30/9
Föreläsning Live – En Levande Kärleksrelation. För stad och datum följ länken.
Michael Larsen – relationscoach
Tack för dina texter, du är bra på att sätta ord på saker jag ofta grubblar på.
Tyvärr måste jag erkänna att jag har gett upp hoppet om en fin relation med en man. Och ofta blir jag besviken på sig själv och orolig att det är något fel på mig som inte lyckas hitta någon som det känns bra med.
Har varit skild sedan 5 år. Med tre fantastiska barn och fina vänner, så finns det kärlek och omtanke i mitt liv. Har även en god relation med min exmake.
Det är dock svårt att ibland känna ensamhet eller som att man är det femte hjulet och då kan även självförtroendet sjunka och man tror att man är hopplös och oförmögen att ha någon ny relation. Jag undrar vad jag gör för fel, varför hamnar jag i de mönster som jag kan se och hur bryter jag dessa???
Den bästa lösningen, tror jag, är att sluta leta och försöka hitta lycka och njuta av livet som det är just nu. Vem vet vad som väntar runt hörnet… 🙂
Jag vet precis hur det är att se alla andra hitta ”den rätte” och själv stå bredvid och utanför alltihopa när år läggs till år. Känna tiden passera och själv sitta fast i samma situation med samma ensamhets- och övergivenhetskänslor och ett stukat hopp om att nånsin kunna få känna något annat. När alla relationsförsök som tidigare gjorts endast blivit till krossande misslyckanden och hårda besvikelser. Då man riktigt fastnat i sina rädslor. Jag har suttit fast så jädra länge.
Fast jag känner lite hopp nu. Och det är för att jag är mer och mer säker på att det är min egen rädsla som är grunden till allt – som skapat min stora ensamhetskänsla. Även rädsla för att inte duga och vara tillräcklig, att bli övergiven så fort någon får se hela mig. Den har också varit jättestark och blivit värre varje gång det hänt. Och tillslut har jag varit så rädd och ensam att jag slutat tro att det finns någon annan väg att känna och vara.
Fast nu har jag börjat kunna se på allt det här utifrån. Och jag vet att det mesta är begränsningar som finns inom mig, och som jag själv många gånger skapat. Och jag vill tro på kärleken som är större än allt som kan hålla fast mig i en förkrympt upplevelse.
Har inte riktigt förstått hur det ska gå till än. Men jag jobbar på mig själv och mitt inre. För jag vet att det är där förändringen måste ske först.
Handlar det här om att frigöra sig från egot och komma ihåg att vi alla har en själ som består av äkta kärlek? Och att det är kärlek som håller ihop oss alla och allt omkring oss. Att vi måste komma ihåg att hur mycket hemskt vi än upplever, så är kärleken alltid där runt om oss och inom oss hela tiden. På det sättet finns det alltid kärlek och vi är aldrig ensamma. Det är bara så det kan kännas. Men det är inte sanningen. Och om vi vågar tro på kärleken så kommer vi kunna frigöra oss och skapa oss en annan upplevelse och få andra erfarenheter. Och få se livet förändras. Är det så du menar? Det är så det känns. Att du har en stor portion andlighet med i dina texter.
Eva här jag tycker alla förskönar hur an ska leva sen o hitta sig själv o göra det man ¨mår bra av o gå i terapi om man behöver hjälp.
Allt skit man gått igenom efter en otrohet där mannen träffat en som är 2 år äldre än sin dotter har 2 döttrar 28 o 24 år .mannen exet 55 nya 30 var 27 när de börjáde. Nu sitter jag i vår hyresrätt ska byta en 4 mot en 2 a. o ef 3 år ska han säger han hämta sina saker o sen kan jag börja leta nytt o rensa ut 25 års förhållande. Suck alla typ vänner e par o jag undrar fortfarande vad alla ensammna människor gör hjälper fan inte gå o prata med nån och man är mkt ensam i allt.
Men vissa dagar bättre vissa dagar suger jul e pset o midsommar hatar jag. Men försöker ta en sak i taget men nån ny nope . Finns för mkt som gör ont o fattar inte hur visa bara kan gå till en ny. Kram Eva