relationer, sårbara, tillit

Den elvaåriga pojken tittar på sina föräldrar och utropar: ”inte ni också!? Fan, fan, fan…” Hans mamma berättar senare att det var som om han redan genomlevet den här dagen i sin fantasi. Kanske hade han hört genom kompisarnas berättelser, känt stämningen och nu var det hans tur.

Det ligger i vår natur som förälder att till varje pris vilja skydda våra barn mot smärta Vi lyckas inte alltid. Att behöva berätta att mamma och pappa skall gå skilda vägar är självklart något vi hade velat undvika.

Så hur gör vi när det oundvikliga ligger mitt framför våra fötter och det är dags för Samtalet?

Först av allt: undersökningar visar att de lite äldre barnen alltid kommer att minnas dagen då deras föräldrar berättade om beslutet att gå skilda vägar. Hur många av oss minns inte vad vi gjorde den elfte september 2001, eller en annan omskakande dag? Starka upplevelser tatueras i minnet.

När jag skriver dessa rader tänker jag tillbaka på alla fel jag själv gjorde då mina döttrar fick ta emot beskedet om vår skilsmässa. Ibland önskar jag att man fick två chanser: en för misstagen och en efter att lärdomarna sjunkit in.

– Som sagt: ert/era barn kommer att minnas. Se till att timingen och miljön ni befinner er i då nyheten släpps är trygg. En plats där de små kan få uttrycka känslor, ställa frågor, vara förvirrade eller vad som nu är.

– Du vet det redan: BARN ÄR OLIKA. En del reagerar med tydlighet i känslor, andra ger ett avstängt intryck (i alla fall på utsidan), några visar lättnad över att irritation och bråk nu går mot sitt slut.

– Var tydlig med att kommunicera att det INTE är hennes/hans fel att ni går skilda vägar. Det är tyvärr inte ovanligt att de unga skuldbelägger sig själva för att det inte höll mellan föräldrarna.

– Om ni har barn i olika åldrar: berätta för alla samtidigt. De äldre skall inte behöva gå runt med familjehemligheter för att skydda de minsta

– Anklaga inte din f.d. partner för det som hänt. En attack på barnets mamma eller pappa, är en indirekt sådan på din dotter/son. De är individer men också 50 % dig och den du skiljer dig ifrån.

– Hur sårad, ledsen, arg, uppgiven och frustrerad du än är, tima känslouttrycken till ett annat tillfälle. Det är ok som förälder att vara ledsen, men att använda stunden då ni berättar för barnen om skilsmässan som ett forum för DIG, är ingen bra idé.

– Visa att trauman kan hanteras. Barn tittar på oss, de ser hur vi reagerar och agerar. Se till att ni bearbetat den värsta chocken innan ni berättar.

– Behåll föräldrarollen intakt: lämna inte ansvaret och din närvaro mot bakgrund av att det är slut med exet. Du är i detta läge viktigare än någonsin.

Det är en konst att vara sann och ärlig i tider av stress, men att berätta allt och gå in på detaljer är allt annat än klokt. Det är din uppgift att vara en lyssnare och stabilisator – inte försköna eller förmörka – lyssna och bekräfta så att det blir en någorlunda bra landning.

Michael Larsen – livscoach och mental tränare