Rastlös ensamhet, bekräftelsebehov, kicksökande, lust, trasighet och desperation är tyvärr alltför vanliga ingredienser i mobilens dejtingapp. Ett bedövat eller längtande hjärta som sveper sig igenom bildströmmen. Iver efter vad som väntar efter nästa fingerrörelse.

Emotionella kulturkrockar när en person söker efter kärlek medans en annan efter sexuellt dopaminrus. Besvikelser som avlöser varandra: ”det har blivit som en drog för mig! Kontakt, några samtal och i vissa fall en dejt. Det har blivit ett fritidsintresse och ibland undrar jag om det har gjort mig avstängd.”

Berättelserna är som så mycket annat i livet skiftande. Några möter sitt livs kvinna/man, andra fastnar i kronisk uppgivenhet och t.o.m. cynism, samtidigt som hoppet och längtan efter henne/honom är starkt.

Som i alla mänskliga relationer plockar vi fram reaktioner inom varandra: fantastiska eller bedrövliga. Tillit eller svek. Rofyllt lugn eller stress. Varianterna är många!

Emotionell analfabetism i kombination med ett osunt bekräftelse/sexbehov är enligt mig något av det vulgäraste som finns. Jaktinstinkt utan förmåga till självreflektion är ytterst oattraktivt.

Människorna som behöver stanna upp, se sig själva i spegeln, granska sina egna beteenden och hur de får andra att må, gör det i alldeles för liten utsträckning. De läser sällan ord som dessa.

Vi är ensamma och söker lindring och sällskap. Men gör det inte på någon annans bekostnad. Om du inte är seriös i ditt sökande utan ser det som tidsfördriv – avstå. Det gör någonting med dig och andra som inte är vackert.

Michael Larsen – relationscoach