Bloggvännen Linda ställde en väldigt bra fråga: ”hur börjar man älska sig själv?” Jag har en lite försiktig inställning till det här med självkärlek eftersom det finns misstolkningar, avarter (narcissism) och andra dåliga imitationer.
Låt mig ändra riktning på frågan en liten stund: hur älskar vi en annan? Tänk på någon du älskar eller har älskat högt – hur gjorde du? Det BARA VAR gissar jag. Med ingredienser som: närhet, tillit, respekt, se bortom brister, förståelse, förlåtande attityd m.m. Kärleken vill alltid det bästa.
När det kommer till oss själva blir det mer problematiskt. Varför?
Vi anklagar och kallar oss själva för: ”idiot! Hur kunde jag vara så dum? Jag är fet, misslyckad, outbildad, gammal, osäker” osv. Tänk om vi pratade så med våra små! Varför säger vi det då till våra Jag?
Den genuina kärleken till den egna personen kan liknas vid den till ett barn: vi GER för att vi vet att det är det enda rätta. Det sker villkorslöst och vi ser oändliga potentialer. Vi förhandlar inte och säger: ”om du gör det här och det här skall du få kärlek.” I alla fall inte i dess äkta form.
VARFÖR ÄR DET GRÖNT LJUS ATT BEGÅ ÖVERGREPP PÅ OSS SJÄLVA?
Kanske kommer det från rädslan att vi skall ”tro att vi är något.” Jante som en del av en kultur där det är bättre att trycka till sig själv än att uppfattas som uppblåst? Att hålla sig själv nere i förebyggande syfte.
Vad händer om vi börjar tycka om oss själva och slutar lyssna på koderna av ärvd litenhet? Vad sker i våra liv när vi slutar dela ut vårt självvärde (ett ord att fundera på och låta sjunka in) till allmän bedömning, en partner eller ex?
Vi behöver börja inta en beskyddande och kärleksfull inställning till oss själva: vara förlåtande gällande misstagen vi alla begår och istället se allt som ett lärande.
NÄR ÅKLAGAREN I VÅRA HUVUDEN TAR EN LÅNGVARIG SEMESTER KAN VÅRA ÄKTA JAG TA PLATS.
Om du inte vet hur du skall börja älska din egen person, byt ut ordet älska mot att respektera och tycka om. Se över dina vanor (allt det där du upprepar dag efter dag). När du börjar tycka om dessa, kommer din hållning oundvikligen att rätas upp och ansiktet blir mer avslappnat. Det är inte särskilt dramatiskt och allt börjar med de små sakerna i vardagen.
Hur kan vi enligt dig bli bättre på att tycka om/älska oss själva?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Tack för de tankeväckande orden. Jag ska fundera över din fråga hur vi kan bli bättre på att älska/tycka om oss själva!
Det var så bra skrivet, gick rakt in i mej. Jag har inte riktigt förstått det där med att älska sej själv men nu förstår jag bättre hur jag ska tänka. Tack för alla tänkvärda saker du delar med dej.
Tack för din fina komplimang Carina – det värmer att du berörs!
En enkelt svar ” Att aldirg svika oss själva. Precis som vi aldrig skulle svika våra nära och kära. ”
Skriver under på det Sanna. Tack!
Tack Michael
Nånstans ekar frågan ”vem tror du att du är?” Jag skrev en lista som började så här: ”Håll käften – Vem VET jag att jag är” 😎 och tänkte fylla den med bra saker som JAG vet om mig själv. Sen spara och ta fram när det är jobbigt.
Och byta ut den förstörande frågan till en bättre!
Kram kram
Jag ser en stark glöd och vilja i dig:-) Kram
Speciellt nu när jag är singel och känner av en del hälsoproblem har just den här frågan ställts på sin spets. Om inte jag bryr mej om mej, vem ska då göra det? Det ska förstås jag göra. Vill jag se mina barnbarn som inte fötts än? Ja. Dags o ta tag i mej själv o börja fundera på vad egentligen utsätter mej själv för. Om jag inte älskar mej själv och tar hand om mej själv blir jag ingen bra mor, vän, dotter, syster och eventuell flickvän.
Det är svårt. Men jag har börjat lyssna på mej själv på riktigt.
Mår jag bra eller dåligt av detta? Borde jag äta en extra kaka? Har jag rört tillräckligt på mej idag? Har jag lyssnat på mina vänner? Hinner jag sova ordentligt? Har jag ätit bra mat? Har jag skrattat idag?
Mitt liv är viktigt. För mej och de runt omkring mej som faktiskt skulle bli ledsna om jag försvann.
Det låter som en oerhört sund inställning. Uppdraget att få dig själv leva så bra som du bara kan. Tack för att du delar med dig så generöst.
Jag har själv undrat hur jag ska kunna älska mig själv och jag började med att tänka på först och främst hur jag mår, vad jag mår bra av och sen hur mitt liv ser ut & HUR JAG VILL att mitt liv ska se ut, började ta itu med mina problem som gjorde att jag mådde dåligt och sen göra det jag mår bra av och utveckla det jag är duktig på.. Jag avskydde mig själv & mitt utseende för ett tag sen och visade alla andra hur dålig & ful jag var MEN sen sa en vän till mig; ”jag önskar att du kunde se dig själv med mina ögon vilken underbar tjej du är med både utstrålning och kämpar glöd som du har, du är inte bara en bra vän, mamma, dotter, du är helt otrolig som brinner för att hjälpa andra och för sitt jobb och snygg är du också”
Efter den kommentaren vaknade jag upp, JAG ÄR INTE BARA BRA UTAN JAG ÄR BÄST PÅ ATT VARA JAG(MIG SJÄLV), jag har kämpat upp från botten och jag har gjort det med bravur för idag kan jag ärligt & rakt säga att JAG ÄLSKAR MIG SJÄLV 🙂
Alla gör vi våra misstag men sluta ALDRIG värdera ditt ”JAG” för om du inte kan älska dig själv hur kan du då tro att någon annan kan göra det??
Vilken fin kommentar och erfarenhet du delar med dig utav Ulrica. Tänk vilken förebild du blir för dina barn när du står upprätt:-) Varma tankar till dig.