En påminnelse från tidigare: Hubble teleskopet på 559 km ovanför jordytan behöver bara ett hårstrå eller ett ”obetydligt” dammkorn på den miljarddyra (vi pratar dollar) linsen, för att skärpan ut i universum skall bli miserabel. Det hände och blev förbaskat kostsamt!
Vi människor är lite mer tåliga än så, men tillitsgrus i våra relationer kan förstöra den bästa av kärleksutsikter.
Det börjar nästan alltid med någonting till synes obetydligt: ett litet orosmoment, minimalt missförstånd, ett omedvetet och kanske okänsligt uttalande. En partner som vill prata om det inträffade – den andre som skämtsamt viftar bort: ”det var väl ingenting.” Tystnad och känslomässig sparsamhet för att inte riskera bli sårad igen. Förhoppningar om att det ordnar sig.
Under resan nedför, försöker vi skydda det sårbara inombords genom att sätta upp starka och självständiga höljen gentemot partnern.
I skakigheten börjar ohälsosamma fantasier ta form. Eller konkreta händelser med nattliga utfrågningar: ”vem skrev du till? Varför vibrerar din mobil 01.15?” Den andre går till motattack och spelar ut svartsjuke kortet: ”du är alltid så…!” Förminskandets höga pris!
Du kan vara hur stabil och emotionellt mogen som helst men om din partner inte erbjuder tillitsfullt beteende, spelar det ingen roll. Allt kommer brytas ned.
Så ger du tillit
- Låt ord och handling vara synkade. Det spelar ingen roll vad vi säger om agerandet inte är i linje med det uttalade.
- Rannsaka dig själv: finns det människor i ditt liv som inte borde finnas på några av dina sociala konton? Kontakter som behöver avslutas? Eller är det din ”ensak”?
- Människor är experter på att ljuga för sig själva: vi behöver identifiera våra blinda fläckar och storstäda så att det autentiska kan blomma ut.
- Ha modet att visa dig sårbar inför den andre. Berätta om det som oroar/ skrämmer.
- Fysisk beröring och ögonkontakt. Så oerhört grundläggande!
- Var intresserad av partnerns emotionella liv och lyssna även till hennes/hans sårbarhet utan översockrad optimism eller överslätande.
- Orka stå kvar och möt dina egna rädslor. Sätt ord på såren. Kärleksfull tydlighet smittar gott.
Andetagen vi tar under vår tid är inte särskilt många i jämförelse med vad Hubble överblickar. Varenda gest räknas. Idag.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Jag är ett stort fan av det du skriver Michael, det allra mesta lämnar både aha-upplevelser och igenkänningar hos mig.
Men måste precis som förra gången jag läste vad du skrev om att vara ”totalt öppen med allt” mot partnern, påpeka att det finns en hårfin gräns man balanserar på i det läget, om man som jag försöker att skapa ett stabilare ”jag” efter 17 år med en extremt svartsjuk sambo. Det är väldigt lätt att partnerns sanningar om vad som är ok och inte, blir dina egna mot din vilja och detta krymper mycket snabbt ditt livsutrymme i ett sådant förhållande. Tillslut undviker man att prata med män överhuvudtaget, för att partnern ska känna att alla kort är lagda på bordet. Personligen tränar jag varje dag på att släppa sambons sanningar, genom att gå emot mycket av det han aldrig skulle godkänna. Som t ex att skriva på den här bloggen, eller att ge en manlig kollega en kram för att han gjort ngt jag uppskattar. En total omöjlighet att vara ärlig med för några år sedan.
I ett nytt förhållande långt där borta i framtiden, kommer jag akta mig mycket noga för att låta en partner sätta mina regler för vad som är ok och inte… Det överlämnar jag till mig själv och mitt sunda förnuft, liksom jag förutsätter att vice versa sker… Dvs, jag kan omöjligt ha stenkoll på vad min partner gör i lönndom, jag får bara försöka lita på att han vill mitt bästa och visar det i ord och handling.
Jag förstår den goda intentionen i det du skriver kring total öppenhet, men tror det kräver att båda parter har en hyfsat schysst koll på sin svartsjuka…
I övrigt; tack för att du tar dig iväg till cafeet och skriver varje morgon!
Dina inlägg är en diamant i tillvaron!
/Em
Hejsan!!
Jag älskar att gå in å läsa dina inlägg!
Du träffar nästan alltid mitt-i-prick.
Har lärt mig så otroligt mycket i mitt liv med alla mina sorger och bedrövelser,
och när jag läser så känner jag igen mig så otroligt mycket.
Idag är jag den lyckligaste kvinnan på jorden, lyckligt gift och
har 3 underbara barn (16-21 år).
Tack för att du och din sida finns!! <3 <3 <3
Så viktigt!
Vad intressant det vore att få lyssna på min mans rädslor och tankar. Skulle gärna vilja ta del av dem för att lära känna bättre. Själv är jag öppen men hans rädslor tar emot så jag tror jag skrämmer honom. Jag får bara skapa fantasier om varför han beter sig si eller så. Varför han inte kan ta emot det jag säger. Varför det är så farligt att få höra att jag inte längre orkar bära ansvaret själv för familjen hemma i veckorna. När jag radar upp alla symtom på utmattningssyndrom och säger hjälp mig. Jag måste få avlastning i veckorna. Han ser bara att jag inte är beredd att ta tag i mig själv när jag inte börjar motionera vilket är hans lösning på mitt problem. Försöker förklara att det inte finns mer energi kvar till motion.