Tänk att kunna separera från de grå dagarna i november (inte min favoritmånad) och lämna den ljummet tråkiga personen du har en relation med. Hon/han som aldrig riktigt lyssnar utan bara kör på, som ältar och anklagar, ständigt missnöjd och beklagar sig över utseendet. Hon eller han som desperat jagar nya upplevelser och kickar för att inte dagarna skall kännas outhärdligt sega. Personen som emellanåt säger de mest hänsynslösa saker till dig: ”du har valkar, linjer i ansiktet, ser gammal och fet ut, tränar för lite, inte den smartaste personen på klotet. Det finns många som är betydligt mer attraktiva än du!”
Vilken destruktiv relation och vem vill egentligen stanna i den? Vad är det för fel på dig som inte slänger in handduken? Du måste bryta upp och ha styrkan att börja om från början! Men du kan inte. Det går inte att skiljas från den här personen. Det är du.
Föreställ dig att det gick att skiljas från sig själv – hur många gånger skulle vi inte ha lämnat?
Så frågeställningen vi kan ta med oss är inte främst hur vi skall göra för att inte tröttna på parrelationen, utan vad vi kan göra för att inte bli uttråkade och likgiltiga inför oss själva.
JAG HAR ALDRIG NÅGONSIN SETT EN PERSON SOM RESPEKTERAR OCH TYCKER OM SIG SJÄLV, BEHANDLA EN ANNAN ILLA.
När vi börjar intressera oss för mer än enbart bruset och alla måsten där ute, kan vi stanna upp och fråga vem personen vid vår sida och vi själva är. Vad som är betydelsefullt – gör att vi känner oss levande – att vi kan luta oss tillbaka i trädgårdskaféets behagliga fåtölj och se allt skönt omkring.
För en några veckor sedan satt jag i den där fåtöljen: tittade på mina döttrar och Mamma, smakade morotskakan och kaffet, såg de färgsprakande strålarna mellan trädkronorna och andades tacksamhet för en dag som denna.
Vi behöver servera oss själva och varandra de där stunderna – uppmärksamheten på detaljerna av pulserande liv.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Intressant tanke det där med att den som respekterar och tycker om sig själv inte gör någon annan illa. Min första tanke när jag läste detta var att nej, men jag försöker alltid vara snäll mot andra ÄVEN om jag inte känner att jag respekterar mig själv. Så började jag tänka….och inse…..att jag nog inte är så snäll som jag vill tro. Visst kan jag kläcka ur mig otrevliga saker när jag återigen inser att jag har blivit lurad och behandlad som skräp. Och när jag säger otrevliga saker, då behandlar jag ju denna person illa. Så ja, du har rätt! Tack för att du fick mig att inse detta!
Visst är det tankeprovocerande med vissa påståenden?:-)