Häromdagen fick jag en fråga från en man som nyligen träffat en kvinna:
”Hur kan jag göra så att hon stannar? Hon är den jag alltid drömt om.”
En mer slipad del inom mig tänkte direkt: ”hm… ge det lite tid så får du se om hon är kvinnan du alltid drömt om.”
Eftertanke:
Det handlar inte om att göra så att hon stannar – utan vara. Fråga sig själv hur de egna relationsvärderingarna ser ut. Om partnern i sin läggning är: ”loose man/woman” – dvs. en som inte är den tillitsfulla personligheten, medans du är det, finns det ingenting du kan göra eller sätt att vara på för att det skall bli rätt. Grundinställningen är helt enkelt för olika.
Om det finns någorlunda gemensamma värderingar handlar det om att vara det vi söker i en annan. Behandla en annan såsom du själv vill bli behandlad (ett perfekt budskap).
En sak har jag lärt mig genom mitt eget och andras arbete, liksom privat: kvinnor testar i mycket större utsträckning än män: ”håller isen jag nu skall ge mig ut på? Är det säkert att vara här? Äkta kärlek eller skådespel för att nära hans ego?”
Vi kan aldrig komma runt det här med att hitta stabiliteten och tryggheten i oss själva. Kommer tillbaka till det gång på gång: det ligger i vanorna. Det som över tid skapar beteenden – upprepningarna formar oss.
Ju mer genuint vi lär känna Jag här inne, desto mindre tar vi en partners ifrågasättande och testande som personliga angrepp, utan som vägar till djupare kontakt.
Om jag skulle ge ett enda råd till mannen? Bli någon du kan tycka om i det egna sällskapet – det är magnetiskt tilldragande. Behandla dig själv som en person med stort värde. Om du inte tror att så är fallet – gör det ändå! Och igen. Och igen – tills det blir verklighet.
P.S. Samtidigt vill jag poängtera att vi män självklart också har ett stort behov av att känna trygghet med partnern. Utan tillit finns det ingenting att ge. Det handlar inte om könstillhörighet.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Just nu vill jag bara: Bli någon jag på riktigt kan tycka om i det egna sällskapet – Behandla mig själv som en person med stort värde. Även om jag innerst inne inte tror att så är fallet – ska jag göra det ändå! Och igen. Och igen – tills det blir verklighet.
Tack Michael! Du visar vägen, nu måste jag börja gå den….
Du är en person med stort värde. Lita på det!
Kram till dig, fina Petra ❤️
Kram till dig med vännen! ❤️hoppas du mår bra!!!
shoes…..start walking!! 😀
Om det är något som jag saknade i mitt förra förhållande så var det verkligen och jag vet att det handlade egentligen mer om mig att jag och att VARA jag, nu då här efteråt har jag funnit det som är jag och ju mer jag är den som jag vill vara så känner jag hur det blir ringar på vattnet, vet också att inte han ser det så men jag tappade bort mig i rädslan att inte räcka till, inte duga, rädslan att han skulle lämna mig. För mig är tillit jätte viktigt och där var vi nog väldigt olika som personer och i grundläggande värderingar nu menar jag inte att man behöver tycka lika men ha en förståelse och ett intresse att försöka förstå den andra en vilja..
Nu vet jag att om jag någongång går in i ett förhållande igen så är tilliten och att vara jag det som jag bär med mig som jag vill vara mer av.. Ha en fin söndag
Om ja
Ibland tror jag att det största relationsproblemet vi har att brottas med är att nästan ingen egentligen vet vad de vill. Kvinnor söker gärna känsliga män och blir förälskade i deras förmåga att lyssna och förstå, men när han sedan fortsätter att vara känslig i vardagen så tröttnar hon på hans mesighet och lämnar honom. Män söker uppseendeväckande kvinnor och blir förtrollade av deras självsäkerhet och karisma, men när det visar sig att hon redan har kontroll på alla delarna i livet helt på egen hand och egentligen inte b-e-h-ö-v-e-r honom för att klara sig så blir han rädd och drar. Ja, jag generaliserar.
Det här leder mig till två tankar, dels hur viktigt det är att lära känna sig själv på djupet och att vara genuin i sin framtoning, och dels att det kanske är dags att inse att attraktion och förmåga att leva tillsammans inte alltid går hand i hand.
Som exempel kan jag säga att jag attraheras av män med en självsäker och lite farlig framtoning (reptilhjärnan vill ha en alfahanne som kan döda alla inkräktare), men samtidigt vet jag att den typen av man inte passar ihop med min personlighet och livsstil och att vi förmodligen skulle driva varandra till vansinne inom en vecka. Så skulle jag leta efter en sådan man vore relationen dödsdömd redan från början.
Jag tror vi behöver lära oss att se förbi den rena attraktionen och redan från början väga in vad vi behöver i en relation i långa loppet.
Charlotta
Jag vill ha en känslig, empatisk, klok, insiktsfull och medveten man som fått ihop alla delar av sig själv till en att bli en person med stor självrespekt/hög integritet, alltså en verklig inre styrka. Haha…ja åsså vill jag ju va sån själv också!!! Å just nu ligger jag efter min egen vision om mig själv! Så jag får nog allt börja där…med mig själv! 😀
Du är så fin Petra. Tack för att du delar med dig av dina tankar.
Haha..TACK Martina! ❤️ Jag är nog fin OCH ganska ”fucked up” när det kommer till en del viktiga bitar! ;-P
Det är ju de små ärren som gör oss till människor. Alla kan vi fela men det viktigaste är att vi vill bidra och hela. Du är en sådan människa Petra och det gör ju världen till en fin plats att vara. Att kunna se sina egna brister men att vilja jobba med dem och utvecklas är ju en del av livet …tror jag på-
Jag kan känna att en viss attraktion är nog ändå viktig att känna i en relation även om den inte blir lika intensiv efter ett tag. Jag kan känna samma sak för mina nära vänner att en känsla av stark samhörighet är viktig även om den dalar ibland av olika omständigheter i livet. De som är mig nära vågar jag visa tillit och de visar mig tillit tillbaka. Att finna ”the one and only” känns som en utopi och i min värld ska min blivande livspartner få en viktig roll men mina närmsta vänner ska ha kvar sin givna plats. Jag säger till mina vänner att om jag går in i en relation så är de minst lika viktiga!
så klart, men finns inte den känsliga kännande alfahannen då? 😉
Jo Michael finns men det finns fler där ute. Den tiden då jag sprang på de fina killarna så var jag inte mogen att se det. Var rädd att visa den tillit som behövs för att ett förhållande ska kunna gro, växa och blomma. Idag tänker jag annorlunda och vågar. Tids nog så springer jag väl på honom..Är så tacksam för att ni finns där ute och håller denna bloggen levande.
Förhoppningsvis finns den känsliga kännande alfahannen, jag har inte träffat honom än men jag är villig att vänta. 😉
Charlotta
”Att vara, så att han/hon stannar”…Så otroligt självklara och enkla ord!
Tack för dagens inlägg Michael! Som vanligt sår Du frön i mitt inre, redo att gro och blomma till fullo!
Tack själv Rebecca!
hur kan jag få henne att stanna kvar?
En bra fråga. Men samtidigt måste man tänka på sig själv. Ens egna självrespekt får ju inte knuffas undan bara för att man ska vara någon som passar en annan människas önskemål.
Handlar ju om att ge och ta, respektera varandra. Men om kvinnan tar mannen för givet och umgås med andra män vid sidan av så tycker jag personligen att det inte är värt att satsa på.
Vill kvinnan stanna kvar så gör hon det im hon känner att det finns något att bygga på. Kommer inte handlingarna och känslorna naturligt så är det kanske inte meningen att man ska vara tillsammans
Ja, börjar man spela teater och tänker att nu ska jag kanske visa lite tillit, det var ju ett tag sedan då är man ute på hal is. Det ska ju kännas naturligt att vilja hålla någon i handen eller ge en kram på morgonen innan man går till jobbet…
Helt rätt Johan – delar fullt ut dina tankegångar.
det måste ju vara ömsesidigt, om den ena bara går och väntar på nästa ’move’ så blir det ju inte naturligt, från hjärtat…..eller?
Åh vad detta är intressant!!! Tampas själv med att försöka komma fram till om det är värt att fortsätta i det fårhållande jag är i. Inser också att man inte kan se i början hur det blir när den första passionen har lagt sig. Allt är så perfekt först. Man ser det man vill se, och bortser från det som är mindre bra. Tror att det blir nog bra, man kan inte få ett perfekt förhållande på ALLA sätt… Besvikelsen över att återigen ha trott av hela sitt hjärta att DET HÄR är mitt livs kärlek… Är jag bara löjligt kräsen, hakar upp mig på småsaker? Men vad kan man göra annat än att gå på vad man känner? Hur f-n gör man? ?!?!
Tack för jätteintressanta och viktiga inlägg, och kommentarer. 47 år och tvivlar på att jag någonsin blir klok på det här med kärlek…
Men du är då INTE ensam 😀
ja så är det ju med föränderliga saker som förhållanden att om jag som person inte utvecklas i samma takt eller åt samma håll som min partner så får man ju göra en bedömning om vägen går åt olika håll eller kanske sammanstrålar igen längre fram om man är villig att vänta på det….så tänker jag…..och självklart är det så att man utvecklas i olika takt, det är sällan man är helt synkad med en annan person, t o m i ett förhållande, men man kan tala om vart man är på väg och vad man behöver stöttning med just nu, det är vad jag har min partner till….är själv 46 och jag lär mig fotfarande saker om relationer och mig själv! kram
ja det är väl klart att jag har en självbevarelsedrift att kolla om isen bär!!!!!!! hamnar jag under så kan jag ju dö!!!!det vill jag inte! better safe than sorry!! och har jag dessutom gått igenom några gånger och lyckats ta mig upp igen, så vet jag ju att det är kallt, svårt att komma igen och kan göra ont, så går det att undvika så……och jag vill gärna ha en djupare kontakt, men jag måste jobba mer på att inte ta allt så personligt!! men litet tips där kanske, hur gör man?? Jag vet ju att det är så jag ska göra, men att få till det när jag är mitt i diskussionen är en helt annan sak…. 😀