tillit

Häromdagen fick jag en fråga från en man som nyligen träffat en kvinna:

”Hur kan jag göra så att hon stannar? Hon är den jag alltid drömt om.”

En mer slipad del inom mig tänkte direkt: ”hm… ge det lite tid så får du se om hon är kvinnan du alltid drömt om.”

Eftertanke:

Det handlar inte om att göra så att hon stannar – utan vara. Fråga sig själv hur de egna relationsvärderingarna ser ut. Om partnern i sin läggning är: ”loose man/woman” – dvs. en som inte är den tillitsfulla personligheten, medans du är det, finns det ingenting du kan göra eller sätt att vara på för att det skall bli rätt. Grundinställningen är helt enkelt för olika.

Om det finns någorlunda gemensamma värderingar handlar det om att vara det vi söker i en annan. Behandla en annan såsom du själv vill bli behandlad (ett perfekt budskap).

En sak har jag lärt mig genom mitt eget och andras arbete, liksom privat: kvinnor testar i mycket större utsträckning än män: ”håller isen jag nu skall ge mig ut på? Är det säkert att vara här? Äkta kärlek eller skådespel för att nära hans ego?”

Vi kan aldrig komma runt det här med att hitta stabiliteten och tryggheten i oss själva. Kommer tillbaka till det gång på gång: det ligger i vanorna. Det som över tid skapar beteenden – upprepningarna formar oss.

Ju mer genuint vi lär känna Jag här inne, desto mindre tar vi en partners ifrågasättande och testande som personliga angrepp, utan som vägar till djupare kontakt.

Om jag skulle ge ett enda råd till mannen? Bli någon du kan tycka om i det egna sällskapet – det är magnetiskt tilldragande. Behandla dig själv som en person med stort värde. Om du inte tror att så är fallet – gör det ändå! Och igen. Och igen – tills det blir verklighet.

P.S. Samtidigt vill jag poängtera att vi män självklart också har ett stort behov av att känna trygghet med partnern. Utan tillit finns det ingenting att ge. Det handlar inte om könstillhörighet.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare