Varför stannar vi bland drama, kvävande passion och emotionell kvicksand? Varför gör vi samma misstag om och om igen? Varför dras vi till personer som härskar, manipulerar, är otillgängliga på så många olika plan och som är ”fantastiska emellanåt!” Observera: emellanåt!
Det är ett högt pris att betala för det som definieras som ”oslagbar sex” och ”panik för att jag ska ångra mig.”
Vi kan vänta på att hon eller han ska bete sig så pass gränslöst och/eller känslomässigt avstängt, att våra känslor till slut svalnar så att vi orkar gå. Det kan ta år och frågan är om du är beredd att vänta?
Vad är prislappen på din tid?
Vad gör en kommunikativt likgiltig partner med dig?
Det är en av de absolut viktigaste träningsformerna! Att skapa vanor som får oss att känna tillit till vår egen person, så att vi kan bli vännen till jaget som det går att räkna med.
Hjärnan – ditt medvetande formas av dina handlingar. Dina tanke och känslomuskler byggs upp av det som du repeterar gång på gång.
- Gör upp med rädslan för ensamhet. Rädslor är ofta betydligt värre än själva verkligheten.
- Vänta inte på den rätta dagen och tillfället. Det är någonting som vi skapar förutsättningar för genom att börja röra på oss.
- Bete dig på ett sätt som får dig att känna självrespekt. Hur ser en person med självvärde ut i dina ögon? Kopiera förebilder och agera även om det skakar inombords.
- Acceptera att du kommer att göra misstag. Det är en del av livet!
- Programmera dig genom att lära ett par stärkande citat utantill, och upprepa dem om och om igen för dig själv under löprundan, samtidigt som du har din musik i lurarna.
- Våra känslor är ett språk som försöker kommunicera: vad säger de om dina relationsmönster?
Vad kan du göra idag som kommer att förändra dig morgondag till någonting betydligt bättre?
Michael Larsen – relationscoach
Jag tänker också, vad är prislappen för att slösa på någon annans tid samt att det är respektlöst både mot sig själv och sin partner.
Jag har f*n bestämt mig! Jag SKA ta mig ur detta fängelse nu! Bli fri och lycklig igen. Jag har tusen tankar som far runtom i mitt huvud just nu men jag måste gå för att överleva. Det är bara en tidsfråga innan min kropp lägger av helt. Så mycket stress, oro och ångest under så många år börjar nu bli outhärdligt och konstant. Min kropp skriker inombords. Om inte för mig så för min lilla tjej. Vad blir jag för mamma om jag en dag kollapsar?