energi

Uppväxt som formar, relationserfarenheter som påverkar kärleksinställningen, upplevelser som sår försiktighet och rädslor. Vi föddes med öppna hjärtan – senare stängdes de kanske för att aldrig mer behöva känna besvikelse och sårbarhet. Ett skyddande pansar som närmaste vän.

Kan vi älska någon utan att samtidigt exponera de innersta rummen? Att inte ta risken att bli kantstötta igen?

Jag ser människor som stannar kvar i kärlekstorftiga relationer eftersom det är ”säkert.” Den materiella tryggheten sitter med upper hand. Det är som om vi utvisar oss själva från att känna alltför mycket av det sköna. ”Lagom” lycklig för att inte falla för hårt. Förlamande skuldkänslor på bekostnad av en ny soluppgång.

Tror vi! Men vad gör det med oss att leva utan djupare fysisk och känslomässig intimitet över tid? Lystern i ögonen?

Livet slipar diamanten så att den kan gnistra. Mina värsta erfarenheter har varit det som senare tagit fram de bästa delarna. För några år sedan hade jag sagt att det var den största klyscha som nått mina öron. Men inte idag. Tänk om poängen är att våga öppna upp så att det bästa kan kliva in och le mot oss?

Var finns de hundraprocentiga garantierna egentligen?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare