Kvinnan säger: ”i mitt fall har jag lärt mig en sak – om det är en man som jag först och främst känner sexuell attraktion till. En med charmig farlighet/trasighet, vet jag att jag skall vända ryggen och gå åt ett helt annat håll. Varför? För att det finns latent medberoende i mig. Växte upp med en pappa som var alkoholist. Försökte rädda honom men det gick inte, så omedvetet har jag försökt rädda andra män för att reparera hjälplösheten. Min passion har varit destruktiv för mig.”
SÅ lätt för oss att klampa in i invanda beteenden som tar oss långt ifrån det som kan göra oss lyckliga på sikt. En kortsiktig känsla som förför och gör att vi kör samma sak om och om igen. Och sedan står vi där och undrar varför vi är olyckliga.
Innan jag skriver vidare – jag är inte på något sätt alltid klarsynt, i närheten av perfekt och lyckas långt ifrån alltid leva som jag lär. Kliver också in i vanor som drar nedåt. Har dock börjat öppna ögonen lite mer.
Det där som ger bra känslor med någon:
Tillit: förankring i att det här är en person som vill mig väl och där jag kan vara jag utan sociala masker.
Sår exponeras: gamla mönster kommer upp till ytan i ett förhållande. I en hel relation är det mer än ok. Vi växer. Men bara med den som är:
Tillåtande: vi är alla sårbara och stundtals i utsatta lägen. En kärleksfull partner står pall. Inte på ett självutplånande sätt, utan med stadig ryggrad och med kärleken till sig själv intakt .
Glad och stark: när jag befunnit mig i relationer som inte varit bra har det ständigt funnits en oroskänsla, energi som läcker och malande tankar: ”när släpps bomben?” Med rätt person kan du både vara i din styrka, lättsamhet och sårbarhet.
Två som ger och tar: ett naturligt och avslappnat flöde där det känns som om du går på jämn väg. Inte uppför i sand som får dig att sjunka. Ständig otillräcklighet finns helt enkelt inte på menyn. Oj, vad det ömsesidiga värmer!
Beröring: fysisk beröring befriad från tanken: ”får väl ställa upp.” Ett flow av perfekt behaglig vattentemperatur.
Komplimanger: behöver jag säga mer?
Ögonkontakt: skapar trygghet.
Ord och handling matchar: de flesta kan skriva fina meddelanden, men att visa det i handling över tid är någonting helt annat. I perioder kan vi behöva någon som tror mer på oss än vad vi gör på oss själva.
Generositet: på alla plan. Emotionell snålhet dödar gnistan.
En partner som respekterar dig och sig själv.
Tittar ut genom fönstret och tänker: ”vilka självklarheter jag skriver om. Inget unikt och revolutionerande.” Men vi glömmer emellanåt och behöver påminnas .
Lägg energi och tid på personen som har förmåga till självreflektion och som är omtänksam om sin egen tid.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Tack!
Jo vi behöver påminnas ibland. Hoppas jag har det du skriver om in i nästa förhållande…som jag hoppas infinner sig snart, och är mitt sista.
Så bra!! Hjälper mig att sätta fingret på vad som har fattats…
Nu hoppas jag att det känns bra på alla plan… Nu ska vi äntligen träffas!! Efter ett halvt års skrivande och telefonerande
Jag hade hittat rätt fast tyvärr tyckte inte han lika
Lever nu sedan snart 2 år med en man som egentligen inte ALLS är min ”typ”
Har haft 4 längre förhållanden tidigare, varav 2 var äktenskap. Tre missbrukare och härskare… Min nuvarande är bara ALLT du beskriver , jag är lugn, trygg, mig själv och VÄLDIGT kär Jag har dock tagit 52 år på mig att ta lärdom av läxan
Så bra att bli påmind genom ditt ypperligt varmhjärtade och väl formulerat inlägg…tack!
WOW orden träffa precis..Bra skrivet// Tack E
Kloka ord!
Tack igen för påminnelsen!
Inga sociala masker ska behövas…
Trodde jag hade hittat rätt denna gg, gick in i en ny relation för 1 och ett halvt år sedan. Bara roligt, inga bråk men något saknades och jag kunde ibte riktigt sätta fingret på vad. Jag önskade mer djup i relationen och fick svar om att han hade svårt för det. Fair enough. Lite tid till gick och han ville vi skulle titta på hus. Lite tidigt tyckte jag men gladdes över att han ju nog då var seriös och verkligen ville satsa långsiktigt. Två veckor senare kändes han lite uttråkad och sa att känslorna inte var där. Då hade han burit – och jag antagligen en glättig mask om att allt var bara bra!! Aldrig velat diskutera om något saknades eller var jobbigt i relationen.
Antar att han inte varit riktigt närvarande i relationen utan kört på för att det ’passade’. Bekräftelse, umgänge…längtan efter att vara som andra i en socialt passande relation.