Ibland kan jag inte låta bli tänka att vi till vissa delar lever i en tillrättavisande/undervisande kultur. Någon skrev till mig och frågade (vilket händer någon gång emellanåt) om hur jag såg på mitt eget bekräftelsebehov. Frågan i sig var helt ok, men tonen: utropstecken, uppmaningen att läsa den och den boken etc.
Svaret på frågan: ja, jag har bekräftelsebehov.
Vem har inte det? Skulle du t.ex. vilja leva i en relation utan att bli bekräftad? Vill jag bli bekräftad av bl.a. er läsare? Mina bloggvänner. Självklart! Det ger mig näring, energi och inspiration. Det skapar band emellan oss.
Till det jag egentligen ville få sagt – två frågor att ställa oss själva ikväll:
- Hur visade jag kärlek idag?
- Vad fick mig att känna mig älskad?
När vi är emotionellt utsvultna blir vi självklart hungriga. Desperat hungriga. En partner eller om vi själva håller oss på känslomässigt fattig näringskost, berövar det mest mänskliga i oss: det urdjupa behovet av att känna sig sedd och erkänd.
Ingen person vill känna sig osynlig (förutom i vissa genanta situationer). Om vi vill vara elaka (vilket vi självklart inte vill), är det ignorera som gäller. Prata förbi, inte ställa frågor som reflekterar: ”jag bryr mig om dig. Du är viktig i min värld.” Vi kan alla omedvetet missa och därför behöver vi emellanåt stanna upp:
Hur visade jag kärlek idag?
Hur bemötte jag personen i kassan då jag hämtade take away kaffet? Hur mötte jag föräldern på dagis/skolan? Lyfte mina ord partnern/vännen? Vilka uppbyggande gester och tankar riktade jag gentemot mig själv idag?
Vad fick mig att känna mig älskad?
Fick två röda hjärtan på sms av min ena dotter, ”saknar dig” från min andra. Ett telefonsamtal när jag var ute och gick från pappa: ”jag är stolt över dig.” Min systers omtänksamhet. En bild på ett hus som någon skickade. En vacker dam i 95 års åldern som strök min hand…
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
Underbart skrivet Mitt hjärta sjunger med dina texter, men gråter för allt jag missat. Jag gav katten mat i morse. Kanske det är kärleksfullt.
Åh! Jag älskar att läsa dina texter! Speglar alltid ngt hos mig. Du uttrycker dig så fint! ♡ Alla människor är som kalejdoskop…så många sidor i mischmash mellan gott o ont och allt därtill…och för varje annan månniska vi möter och i alla relationer speglas olika saker. Tänk va livet är spännande…hemsk.. glatt …jobbigt och underbart! 🙂
Du inspirerar mig dagligen. Helt enkelt. Tänk att det alltid finns någon som bara måste ”trycka till ” och sticka hål på andras glädje med en låtsad altruism. Suck!
Fortsätt med ditt viktiga arbete!
Jag var hem till pappa på lunch idag, och han fick en bamsekram innan jag gick. Jag fick frågan om jag ville följa med min vännina på en lägenhetsvisning nästa vecka? Det vet du, svarade jag. Fick en pussgubbe tillbaka.
Jag känner mig alltid uppskattad på jobbet. Jag får alltid folk att skratta, så jag känner att både jag och dem kommer att leva längre eftersom vi skrattade tillsammans idag.
Åkte till barnens skola idag för ett ärende. Dottern som är på pappavecka går då på fritids. Jag såg henne på håll när jag kom med bilen på vägen. Jag stannade och tutade. Den minen hon hade när hon såg min bil var oslagbar. Hon sprang som bara den och kramade om mig och undrade givetvis vad jag gjorde där. Så vi fick en puss och kramstund hon var lika glad som jag över att ses.
Jag fick höra idag att jag hade sån fin färg på håret, och hon undrade om jag hade gjort något? Det hade jag inte. Hon sa att, hur har jag kunnat missa det tidigare :-).
Jag har haft en bra dag❤️
…..kan man vara fullt lycklig med att bara vara ”med sig själv”? Är vi människor sådana skapade att vi kan vara tillfreds fullt och totalt i ”ensamhet”? Behöver inte vi beröring av vår hud och kropp? Frågor jag ställer mig varje dag……
Känner mig ”utsvulten”…
Tack för Dina kloka ord, som alltid sätter igång tankar……❤️
Åh, så fint skrivet, så klokt attans vad fint du väljer dina ord.
Själv är jag av den personligheten att jag stärks väldigt av att få bekräftelse av mina nära och kära, som du säger ett litet sms från dottern med två hjärtan värmer mig in till märgen. Jag klarar att leva ensam men är mer av en kollektiv personlighet som gillar att kunna ställa upp för andra människor och blir glad när jag gör andra glada.
..Lotta, jag känner igen mig, beröring från en fin partner där man känner glädje och trygghet är balsam för att kunna leva livet fullt ut. Men jag tror ändå att vi här kanske har olika uppfattningar kring detta. En del kanske inte skulle sakna det så mycket medans andra längtar otroligt mycket om man en gång fått uppleva det. Tror olikheterna ligger i ens uppväxt och hur beröringarna sett ut i tidigare förhållanden. Du kommer säkert snart att hitta en go vän.