no man

Tänk att jag sitter här strax efter 08.00 och skriver. Sovit högst två timmar efter en natt med intensivt skrivande på böckerna och föreläsningar. Normalt sett är jag ingen nattmänniska, men igår lyssnade jag på ett föredrag på Youtube med den nyligen bortgångne Dr Wayne Dyer, vilket triggade igång enormt mycket inspiration. Tänk vad ord och kraftfullt uttryckta idéer kan göra med oss!

Det är en märklig känsla att skriva: ett för mig tillstånd av fullständig närvaro och koncentration. Det spelar ingen roll hur det ser ut omkring mig i övrigt – flödet bara finns där och för det är jag oerhört tacksam. Ibland kan tanken komma över mig: ”tänk om det tar stopp – om det inte finns mer att hämta från den där källan!” Men så säger jag till mig själv: ”det finns ingen i världen som skriver och föreläser på samma sätt som du. Ingen annan har ditt uttryckssätt!”

Jag vet att det låter som stora ord, men så är det när vi hittar vår väg – vårt syfte (Dharma), när vi praktiserar vår unika gåva med fullt fokus. Då finns det ingenting som kan stoppa oss, förutom vi själva.

Vi är bärare av någonting fullständigt unikt. Skall det ligga latent eller få komma till fullt uttryck? Vad vi än jobbar med, har som fritidssysselsättning eller livsomständigheter i övrigt – kan vi göra fantastiska saker genom vår attityd – mot andra och oss själva.

Tänker på den äldre persiska mannen på apoteket som med värdig och mjuk röst säger: ”önskar dig en fin kväll.” Eller Dr Dyer som gav mig en sömnlös natt (tänk om han visste det). Gesterna som är så avgörande!

P.S. Imorgon kommer det att handla om stegen mot kärleken.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare